Aftonbladet – 20 november 1839, sida 3

Skulle detta väl vare mågon olygtkg böjelse? — En bendgosse, som sjunger t. ex. Tegners beväringsvisa, tänker tilläfventyrs . . .. ty att tänka kan ingen hindra honom, fastän han kan hindrag från att läsa. Nå väl! när han sjunger: aBort plog och spada ur min hand, kom svärd och baionett---det är på ärans väg jag far etc., frågar han: Huru kan den ena vägen vsra mera ärofu!l ön den andra? Hvarför och under hvad vilkor kan Get vara ärofullare att bära svärd och bajoneit, än att styra min faders plog? Consistorium visar honom till katekesen; der får han icke sin fråga besvarad. En värfvare kommer, målar för honom det sköna och förträffliga i garnisonslifvet; han tager värfning. Om ett eller par år kommer han tillbaka, chalfterre med förstörda seder och förstörda aflärer, — i fall han haft någonting att förstöra. Arbeta är numera icke hans sak. IIans gam!e far säger då till honom: amin son! du vandrar de fördömdas väg. — Det är icke möjligt, min far! svarar denne, ty Biskopen har sagt, att det är på ärans väg jag far. Consistorium säger, att aden olycksaliga halfupplysningen gör allmogen will cbondatdvokstier, boutredningsmän ete. År det då icke bättre att bonden sjelf reder sina affärer och små bestyr, adem sångaryrket batar eiler skyrp,) än att han skulle låta preja och leda sig af dessa abalfupplystax chalfbönder, sf kögre stånden, de må kalla sig landtmätare, auktionister, landisbrukare, ekonomi-direktörer eller hvad annat som helst, som blifvit utträngde ur städerna och de egentliga embetsmannaklasterna, och på landet endast söka hvad de uppsluka må? Skall Svenska bonden vara en aman för sig, bör bondeståndet äfven vara elt stånd för sig. Vid riksdegen, säger Consistorium, är det cåen skadliga halfbildningen som kastar bonden straxt från början bland frondörerne och de missnöjden. — Det är åtminstone inga titlar, inga stjerBor,in ga äreställen hvarken för sig sjelf, sina söner eller mågar, ingen lönförhöjning eller enskilda fördelar af hvad namn som som helst, som locka honom att söka ade stores gunst. Han söker endast sina bemmavarande medbröders bifall. Han handlar här sjelfständigt och fritt. Consistorium synes påstå, att bönderne förlora sitt sunda modervett, i den mån de erhålla halfbildning. — Huru mycket vett har då den förlorat, som erhållit bel bildning? Consistorium säger, att bonden kommer hem från riksdagen med aen klandersjuka af alia regerings åtgärder, utan hof och sans. — Hvar och en har sitt sätt att yttra sig, allt efter hans olika grad af bildning. Vi känna blott vår ckristendom, — icke kunna vi yttra oss med samma chof, som våran Biskop! aDet är vämjeligt att se, säger Consistorium vidare, chur Svenska bonden i allt dömer och mästrar sin Konung. — Hvarföre har Consist. icke äfven nämnt Biskoparne? Jag vill minnes, vid en af våra nästlidne riksdagar, huru en af bondesiåndets män yrkade, att Biskoparne borde se till sina församlingar och sysselsätta sig med Gudelige skrifter, i stället för att skrifva sagor, visor och dylikt kram. Ståndets sekreterare vägrade intaga detta yttrande i protokollet, men mannen sade: adet må stå der för min räkning; och det står der — bevisande lika så mycket förnuft. som den begäran, att bonden, medan Biskopen politicersar och funderar på adagens stora frågor,, skall utan återvändo läsa Bibeln — äfven för hans räkning. När viså sällan får hugnas med biskopens besök inom församlingen — han kan ju icke räcka till öfver ailt! — hvarföre då förbjuda oss att läsa en tidning, der vi få ec hvad han tänker och talar till vår fromma! Consistorium förebrår oss vår benägenhet, att deklamera öfver våra tryckande bördor. Nå väl! så hör då ännu en deklamation! Vår ondelisambällets förmåner är omisskänneligen olika med de högre klassernas. Det är vår lott att bära och underhålla civilisationen; de högres att njuta den. Det är vår lott, catt under dagens hetta gräfva kring dess rötter, vattna den med vårt svett, understundom med våra tårar, och med tillbunden mun afplocka dess frukter för att öfverlemna dem åt en annan klass, som endast utsträcker sin hand för att skörda dem. Hvarföre då förtycka, att vi någon gång smaka på de smulsr, som falla af den rika mannens berd? Eller hvad hafven J thet J icke undfått bafven? Är civilisationen ett arffrån våra förfäder, så låten oss bevaka vårt testamente. Den förbjudna frukten smakar alltid bäst, och kunskapsbegäret, en gång väckt, bryter sig fram enom alla hinder, med oemotståndlig styrka. Kanhända fruktar man hvad Biskop Agardh sager. Hen är kanhända icke så stor skald som Tegner. han är naturens prestr, och vi lyssna gerpa till hans röst cutur delphigrottan. Upplysninuens Filisteer,o säger han, uskola väl lyckas klippa den starke Simsons hår, men det återväxer alltjemt, och han krossar dem till slut under den byggnad, der de fira sina fröjdefester.n — Så ropar Gud och hela verlden: varde ljus! Endast våran Biskop säger: ade skola bo i mörko lande; Men adet är ju inte om ess kära far talar! Bonde Smålend. ) Tegners egna ord. RR Götheborg den 46 November. Enligt hvad Herr Kronofogden Hellberg tillkännagifvit, hafva 492 fiskare från Käricgön drunknat under sjöresa, för bedrifvande af sitt fiske. Genom denna olyckshändelse sakna 9 enkor och 20 faderiösa barn allt understöd, sedan de bortgångne icke ägt mera egen