Aftonbladet – 19 november 1839, sida 1

De sednaste posterne hafva, såsom vi redan nämnt, medfört officiel underrättelse om Kabuls intagande af Engelsmännen, hvilka således uppnått det mål, de hade i sigto genom utrustande af Indiska expeditionsarmeen. Genom den gamle Schah Shooj2hs återuppsättande på thronen i Kabul ligger nu emellan det Engelska Ostindien och Persien en allierad stat, såsom förmur för hvarje anfall, hvilket från Persien och Ryssland skulle kunna rigtas emot Englands välde i Tadien. Det torde ej vara utan intresse för våra läsare, att erfara några detaljer af de händelser, hvitka utgjort sjelfva slutet af Engelsmännens fälttåg, såsom den starka fästningen Ghuznezs intagande, upplösningen af Konungens i Kabul arme, samt slutligen Kabuls fall. Vi meddela derföre här nedan, efter de offierella rapporterna, det hufvudsakligaste af dessa händelser: Sedan Scbah Shoojabs trupper och de från Bombay förenat sig med den öfriga expeditions-armien, under general Sir John Keane, vid Nanee, 42 Engelska mil ifrån Ghuznee, satte armecn sig i marche emot denna stad och fästning d. 24 Juli. Tåget gick öfver ett vackert slättland, och stora massor af fientliga trupper rörde sig på armöens båda flanker, men utan att våga något anfall. Ghuznee är en ganska stark fästning, som hittills i Asien varit ansedd ointaglig. Den ligger på en brant höjd af omkring 335 fot, har höga vallar, flankerade af en mängd torn, en ganska djup graf och starka utanverk. Under loppet af de sednaste 50 åren hede den hvarje år blifvit förbättrad, och innehade nu en garnison af 3500 Afghaner, kommenderade af Doest Mohameds son, prins Mahomed Hyder. Fästningen var försedd med öfverflöd af både proviant och ammunition för en ordentlig belägring. Di expeditionsarmeen hunnit inom skotthåll från fästningen, öppnades en häftig eld på densamma, så väl från det grofva artilleriet som af handgevår från trädgårsmurar och några uppkastade fältverk. Eagelska artilleriet började nu kasta granater och bomber, för att få fienden att wvisa sin styrka i kenoner och i andra hänseenden, och då detta ändamål vunrits, upphörde elden efter en half timma, och trupperne bivuakerade. Nu lät generalen rei kogasscera fästmogen, och som fientliga korpser omgåfvo armeen på alla sidor, och till och med d. 22 gjorde ett anfall på lägret, hvarifrån de dock blefvo tillbskadrifne med förlust, så beslöts att löpa storm. Planen var att spränga den af portarne, som var svagast, för att genom den inrusa i fästningen. Under natjien emellan d. 22 och 23 intogo de till stormningen bestämda trupper sina anvista platser i all tysthet; kamelbatterierne och det andra artilleriet placerades omkring 380 alnar från vallarne. Nyss före kl. 3 om morgonen, d. 23, hördes explosionen, genom hvilken det lyckades att efter önskan spränga den ena fästningsporten. Nu öppnade artilleriet en häftig eld emot fästningen, och en infanteri-trupp rusade, ehuru under skarpt motstånd, in genom I den sprängda porten. Afghanerne stridde en lång stund förtvifladt, både med svärd, dolk och pistol, men måste slutligen gifva vika. Nu återstod sjelfva citadellet, der man såg artilleristerne springa från kanonerna, och soldater störta sig ned från ofantliga höjder, för att Isöka komma undan. De stormande forcerade porten, och kl. ö om morgonen svajade kKngelska flaggan på Ghuznces citadell, belsad af iruppernes lHifliga hurrarop. Besättningen och prios Mabomed Hyder voro krigsfångar. Genaral Keane förde, sedan allt var förbi, Schah Sboojah kring citadellet och en del af fästningen, och denne prins uttryckte sin förvåning öfver att en så stark plats fallit i Engelsmänjnens händer innan de ännu 48 timmar befunnit sig framför densamma, och efter blott tvenne timmars stormning. Den fångne prinsen togs sedermera till Schab Shobjsh, för att beI tyga honom sin urdergifvenbet. General Keane underrättade konungen, att han lofvst skona prinsens lif, hvartill Echah Shoojsh för sir del äfven samtyckte, och sade Mahomed Hyder att fastön han och hans hus varit reheller, s ville han dock glömma och förlåta allt. Den 50 och 34 Juli satte armåöen sig i rö rel2e emet Kabul. Den 4 Augusti inlopp ur derrättelse, att Dost Mahomed uttryckt från K I bul med sin armå, för att möta Engelsmär nen och leverera dem en slagtning. Sedan han dragit till sig en korps, som varit detacherad vid ett pass, under befäl af en annan af hans söner, ansågs hans styrka utgöra 415,000 man. Det dröjde dock icke längre än till följande dagen, förrän flyktingar och chefer ankommo till engelska armäöen och medförde fidningen, att Dost Mabomeds arme helt och hållet vppIxct or ARh att han för cin NnaArcAn aft: 2 pf mA