Aftonbladet – 18 november 1839, sida 3

farande föräåTande är ett tecken för hvarje förståndig fabrikamt att minska sin tiliverkning. Ianseenda till den tusepfaldiga skiljaktigheten i personliga el!er faktiska omständigheter, kan blott individenj med säkerket döma häröfver; det är en uppenbar därskep att vilis träda hbenom i vägen och föreskrifva honom, hvad han i sådent fall bör göre. Hverje sågan föreskrift beror erdast på godtycket. 2:0o Dei är en af de största orimligheter att vilja föröka ett folks rikedom, de igenom att man meelst lagar anbefaler produktioneas och verksemhetens allmänna förminskning. Den germla fabeln, att Hollärderna sjelfse förstört sina specerier för att öke deras pris, förnyas sålunda i våras. k. upplysta dagar, men fulikomligen bevisligt och i stör: e stil. För att vara konseqvent måste man äfven in skränka Siciliens produktion cf ul, olje, vin hvete m. m., allt för att låta det förvärfva rikedom, betala dess skulder ov s. v. Hvilken vis trollman, hvilket orakel har väl kunnat irevite:a normalmåttet af:, tillverkning? Om en Engelsk minister gjorde en dylik motion rörande s!enkolsproduktionen, så skulle man finna högst lämpligt att skicka hemom till Bedlam. 3:0 Från en dårskep följer en annen. Tro års medelproduktion bestämmer det framtida beloppet deraf, utan afseende på goda ciler dåliga tider, i inskränktare eller ökade kapitaler och utan tillåtelse till något framskridande. Så snart mon på skålpund och fod tillverkat den bestämdås qvantiteten, står rörelsen stilla, ja, en trediede! af erbetarena göres oförmodeadt brödlös, allt till rikedomens förökarde och tvingss af hunger att elå sig på stöld eller röfveri, endast för öns bästa. Regeringen sjelf bar åtagit sig Cet tacklösa värfvet et sufta er offentlig pleniskoöln för lycklige och förbrytare, och den usta vinst nom till stor del förlorad, at: nuv ste skicka det ene regementet efter det ardre, för alt der bibehålla ordningen. Ju mer man med sådana seker går i detalj, desto tydligare framträder dårskep deraf. Sålunda bar ot amerikanskt hus åren 1834—1837 i förskott utgitiit bolrydliga fummor till anläggande al svafvelgrufvor, rer ärou icke derpå uppburit någon vinst. Dervid förblifser det, till följe et den visa lagen, jemval i framtider. Alltför många klagomål hafva redan yppat sig öfver godtycke, försnillnieg, bedrägeri, kontrellers omöjlighet och de små igarenas för dubblade iidande. 4:0 Hvar och en, som endeast känner nationalekonomiers a. b. ce d., vet huru tyrenniskt och förvändt det är, att för åratel vilja boetamma inköps och försäljningspriserna på er vara, och boleget, som tror sig hafva räknat så väl, torde likäl till slut hefya reissräknat sig. Men om det också 5:0 icke gör någon vinst, äro de 400,000 ducati, som man fråntager svafveigrufvornos ägare för att öka deras rikedom, likväl en oerhördt orättvis beskattning, men man kan knapt bestämma, om icke det bittraste Och vedervärdigaste af allt är, alt den, som projekterade ech utfärdade ifrågavarende lag, talar om sitt hat mot privilegier och företrädesrättigheter semt prisar handelns fullständiga hihet, under det han i de 20 Cariinerna för om Cent2er gvafvel tilldelar bolaget ett moropoliom och gör den fria försäljningen omöjlig för varans ägare. Följden af denna prisetegring och produktionsminskping har redan börjet visa sig. Man töker öfverallt utom Sicilien upptäcka svefrel och en i Manchester gjord uppfinning ersätter det för många behof. I trots af all ånger och ella förändrine gar, skola dessa åtgärder innan ka rt befva så helt och hållet försiört Sciliers förnämsta handed, att ingen räddning mer är möjlig för detia reden förut så oltckliga och betrycktz lard. Den fullkomligaste okunvishet om allt hvad sem kalles statsbushålining, är dsn lNindrigaste förkleringsgruad, man här fan entaga. Ardra motiver uppgifvas likväl i Neapel, såsom verkande. och man tslar derom så öppet och ohöljdt, att någon sanning måsto finnas i besktyliningarnea, emeden men väl eljest åtminstone stuiio försöka deas vederlägguing eller bertreffande. Sicilianerze äro likväl icke heller sjelfyc aildsies utan skuld, ty om man än icke of dera kan fö ndra, att då skola förstå stetsekonomicns srundssw ser bade likväl landets allmänne klegorop bord: väcka dem ur derss slummer. I det stället öfrerlemBade ätekillige af de förnämste innvånarena vid Kenungens sista vistende på ön, till honor en tecksägelseadress för svafvelkompagnieis stiftacde. Hvad som än må bafva varit orsaken till öctia steg: Okunnighet, feghet, oiidigt smicker, så är det likväl onekligt, ett dåerso lofsiungare icka hilvg nägot skål att beklaga sig, emedan ministeren då alltid mot dem skoll kunna framhålla deres cgenp adress, såsom ett Medusebufvud, för bvilket de måete med blyggel bäfva tillbaka. r. HANDELS. och SJÖFAERTS