Re eran — nan nn rn ge räkenskaperne ej biifvit till granskning åt borgenärerne öfver!lemnade, elier eijest till bestyrkande af fordringsrätt uppviste inför domstol icke kan biitva föremål för profoing annorlunda än i sammanhang med föregången i laga ordning enbängiggjord tvist emellan köpare cch säljare om anungen skuldfordran eller veteriigen gulden gäld eller ock klander af räkning, sert således den godtgörelse, som vederbörande på grunda! för högt vätörde debiteringer eller förmente oriktiga förändringar i räkenskaporne, vilja emot Sandegren göra gällande, innefatiar ett ämne, som beror på serskildt utförande af behörige målsägare, hvarvid äfven fråga uppstår, hvilken domstol med afseende å beskaffenheten af sådan tvist må vara bebörig att densamma till hand!äggning upptaga, samt sedermera i fråga om förändring af de utef köpare! till Sandegren aflåtne reqvisitioner å jernvaror, det, sedan dels Murmästaren, Hr Kaptenen Wile-! lius förklarat sig hafra till fullo bekommit hvad åan från Sandegren reqvirerat, dels Garfvaren Westin förmält sig icke heller hafva någon talan att! föra, i afseende på de af honom till Sandegrenr utgifna reqvisitioner, och dels Timmerarbetaren Sundström återkallat sin uppgift, att Sandegren gjort förändring uti en till hoaom från Sundström aflåten reqvisitioa, icke uppgifvet blifvit eller eljest, så vidt ÖrfverståthållareEmbetets för Polisärender Protokoll, utvisar, någon anledning förekommit, att andra af Sandegren innehafie och deribland en af Hr Löjtnamten Neuendorff utfärdade reqvisitioner, hvari förändringar förmentes hafva skett, blifvit af Sandegren någorstädes företedda till stöd för anställda kraf, semt följaktligen denna fråga om riktigheten af sådana, endast i hans egen värjo befunne handlingar icke är af den natur, att densamma annorledes än i sammanhang med frågan om de räkenskaper, hvartill reqvisitionerna må vara såsom verifikationer biiagda och på samma sätt, som dessa kan blifva föremål för Domstols bedömande; alltså anser Rälten sig böra hänvisa vederbörande, hvilka tro sig äga fog till talan emot Jernkramhandlaren Sandegren i dessa afseenden att, till erhållande af den handläggning deref hos Domaren, som med ÖfverståthållareEmbetets remiss i detta mål afsetts, samma talan, jemlikt 40 Kap. RättegångsBalken, efter stämning å ort och ställe, som vederbör, anbängig göra, bäst de gitta; och hvad angår angifvelsen, att Sandegren skall hafva i konkursmål här i staden besvurit fordringar, hvilka till en del skola varit diktade, uppenbart är, att denna af brottmålsegenskap varande fråga ej kan upptagas vid annan Domstol, än som, enligt 40 Kap. 21 RättegångsBalken, är behörig att dervid lägga hand, samt vid det förhållande, att ÖfverståthållareEmbetet förordnat Aktor att i detta mål föra talan, det beror af konom, att å ort och ställe, som vederbör, angifva sakens rätta beskaffenhet, varder, enär icke ens föregifvet biifvit, att Sandegren någon sådan fordran inför denna Rätt beedigat, Aktor öppet lemnadt, att, derest fog till åtal i sistnämnda afseende verkligen förefinnes, derom vid behörig Domstol sig enmäla; äfvensom, beträffande slutligen det Sandegren till last lagda förhållande att, i sitt hemvist inom denne Rätts Domvärjo, hafva vid försäljningen af en fjerding spik, orätt förfarit, Rätten, enär emot Sardegrer någon angifvelse icke blifvit gjord, att han dervid skall brukat falskt mått, finner, med anledning af 8 Kap. 4 RättegångsBalken, det endast tillkomma vederbörande Målsägande, att härom i laga ordning väcka talan, i händelss af befogenhet. Doek varder detta Utslag, med afseende å beskaffenheten af en del utaf de emot Sandegren gjorda eangifvelser, jermlikt 25 Kap. 5 RättegångsBalken, understäldt Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätts vidare pröfning och skärskådande. Ifrån detta Utslag var undertecknad, Pretokollsförande i målet, så vida skiljaktig, att undertecknad, enär Aktor, Stadsfiskalen Kellgren, yrkat, att Hr EkonomieDirektören Godlund och Hr Löjtnanten Neuendorff samt HandelsBokhållaren Stensson måtte höras i målet, ansåge, innan desse begga förstnämnde personer blifvit hörda, Hr EkonomiceDirektören Godlund, angående uppgiften, att Sandegren skall hafva i konkursen efter PlåtslagareIdermannen Zetterström beedigat fordran, som till någon del vore diktad, samt Hr Löjtnanten Neyendorff, rörande angifvelsen dels att Sandegren, då han år 18335 haft leveranser för Kongi. Maj:ts och Kronans räkning vid Kongl. Borgen å Ladugårdsgärdet och, för sådant ändamål, emottagit flere af Hr Löjtn. Neuendorff underskrifna reqvisitioner skall dssamma ofelbart förändrat, samt dels att Sandegren, när en fjerding spik skuile nåstlidet år till samma Borg utforslas, sjelf öppnat fjerdingen, derutur tagit omkring fyrahundrade stycken fyraeller femtums spik och sedermera hopslagit fjerdiogem samt låtit afföra den till nämnde Borg, efter det uti Sandegrens kredit-räkning en I fjerding sådam spik blifvit uppförd, Rätten ej böra afgöra, huruvida Rätten vore behörig att berörde frågor till pröfning upptega, eller allmän åklagare, angående dem i detta mål emot Sandegren föra talan, utan i stället med bifall till Stansfiskalen Kellgrens begäran, om Hr Ekonomixe-direktören Godlunds och Hr Löjtnamten Neuendorffs hörande, uppskjuta den del af målet, som anginge samma fråBor; äfvensom undertecknad, vid sådant förhållande, funne rättigheten för Stadsfiskalen Kellgren, stt, i händelse af befogenhet, få Stenson i denna del af målet hörd, böra vara Stadsfiskalen förbehållen. Emot förestående utslag anmälde Stadsfiskalen Kellgren och Fahnjunkaren Berg missnöje, hvadar underrättelse meddelades, att den med samma ut: slag missnöjde ägde att deruti söka ändring genom besvär, hvilka af klaganden sjelf eller lagligen be: fullmäktigadt ombud skola författas och underskrif vas, sarst sednast före klockan tolf å femtonde da gen härefter, som, denne oräknad, blifver Tisdeger den 5uli innevarande månad, till högbemälde Kong! Hofrätt ingifvas, vid äfventyr att, om något af hvac I sålunda är vordet föreskrifvet förerummades, klagan