Aftonbladet – 16 november 1839, sida 3

ENS Jag vill; eler: Det skall så vara. Det var ena eklig tid likväl Den goda, gam!a Iydnads-tiden (Som nu. ty värr! är mest förliden), Då man helt enkeit gaf till skäl: Jag vil; och mängden lydge bara; Då maktens vilia blott var lag Och vid förtryckets hårda s!ag Man suckade: det skall så vara. At stilla och ordentligt var, Man tordes ingen klagan föra; Ej något krot man då fick börs, Som uti våra dierfva dar, Och krig, och fred, och lif, alt då Af ett: jaj vid, berodde bara; Blindt gick man dit man skuillo gå Och sade blot: del skall så varu. Om i befsrdringsväg man såz. Att ett: jag vill en yngling höjde, Som imet dugligt aulag röjde, Men med en skef och slafvisk håg Mot sysslars kvaf ej kunde svara; Ei vid ett slikt befordringssätt Man ropte om förtjenst och rätt, Man ssado lugnt: det skall så vara. Från kyrkans tjenst, om en prelat Till en minister-plats sågs flytta, (Gunäås så viast! till föga nytta), Som kammalt Franskt prijudicat Man visste saken lätt förklara; Var politiken stundom from, Och religion politisk, torn, Man sade tyst: det skall så vara. Och när man såg, alt uti fält Ske alla vådliga mandater, Af subalterner och soidater, Och chefen i det granna tält Sitt yra lif nog visste spara, Men ordrar fick, blef general Och prisades i skrift och tal, Man sade kallt: det skall så vara. Och såg man vid en rättegång, Hur Domarn vårdslöst satt cch drömde, Hur än med mannamån han dömde, Än gjorde proceduren lång; Sågs fela advokaters skara Sea först de treasslat saken bra, Af kontraparten pengar ia, Man mumlade: det skall så vara. När bygdens tärna stundom vek Från dygdens bud; så strängt bon dömdes Och lagens paragraph ej glömdes; Men när en Fru med list och svek En obtyg brottslighet rågs para, Men präktig ver, förnäm ech rik, Hon lefde fri från all tvitik, Man sade blott: det skall så vara. Om den, som rågra plåtar stal, Med spöoch skamstraff måste plikta, Men den, som slugt förstod sig rikta Kanske med miilioners tal, Njöt ;ofvet utan missta fara, Och, fastän tyst föraktad blef, Till rang och mången syssla klef, Man hviskade: det skall så vara. Nu bör man bara päsvist prat Och tadlets onda skihögt sväfrar, För ett: Jag vill, man sällan bäfvar Och hblo:t på lagens skydd gör stat; Man forskar, man vill nagelfara, Man vågar ha en opinion, Man talar om opposition, Och tycker att: det skall så vara. Ja, det är ver!dens sista tid, Ty ingenting får fritt passera, En skögglös pilt vill kriticera, Så att man just ken skäms dervid; Men annat kommer; vänta bara! Aillit vår tillbaka, hoppas jag, Vi få väl bärtra oss en dag Och säga tyst: dut skall så vara. ert rr er ONT FERRAN ST SROSPE TEE ER HORNEN EST TEEN