ner sig, på grund af den så väl emot honom nyttjade formlösa procedur, som af den falska anklagelsen, hvars halt och syfie är blottadt af det i alla afseenden uppmärksamhet värda iotrget af ene angifvaren Hellström, att han, som är 4836 jemnat Samdegrens tjenst, dock kunnat besanna, att Hr handlanden Westin år 4837 blifvit bedragen af andegren, hvicket dock Tit. Westin, häöfver hörd, sjelf förnekat aDet begrepp, som uppkommer ej blott of benämningen ektor publikus3, utan sf lagens tydliga stadganden, vid gradationen af de oliza brott och fel, som äro straff och ansvar underkastade, rättfärdigar den föreställningen, att den organ, som ä samhällets vägnar bar rätt till talen, icks, under något vilkor, är berättigad, att inblenda sig uli tvister enskilde cmellan, och frågor om möjliga oförrätter, som ej röra det allmänna, störa säkerheien eller väcka allmän förargelse. Denna princip ligger till grund för Svenska brottmåls-lagen och igenfinnes i hvartenda stadgande deruti, till bestyrkande hvaraf jag ödmjukligen får, exempelvis, hänvisa til! 3 kap. 486 kap 3 giftermålsbalken, 4 kap. 8 S, 9 kap. 114 8 45 kap. 4 handelsbalken, 33 kap. 3, 4 och 6 SS, 50 kap. 31 kap. missgerningsbalken och Kongl. brefvet den 41 Junii 4740. I följd häraf är frågan, till hvilken kathgori åtalet emot Sandegren kan räknas och som måste bero endast och allenast af sakens beskaffenlut, men ej af en aktors påståenden, ty äfven denne kan antingen misskänna sin bestämmelse eller missbruka sin tjeost, hvaraf dock en anklagad ej bör för. närmas i sin rätt, af den vigt, att dess eafgörande synes böra föregå sjelfva undersökningen, som är och mäste alltid biifva en nuliiiet, derest ej behörig Kärande upträdt. Denna sakens beskaffenhet, hvad Sandegren angår är helt enkel, och innefattar endast frågan: om fel funnits i Sandegrens räkningar med de personer, som med honom kbaft har.del? Om än fel verkligen skulle finnas uti räkningar enskilde emellan, så kunna desse lika väl hafva tillkommit af misstag, i hvilket fall följden inskränker sig endast till en rättelse, som af upsåt, i hvilket fall väl ansvar skall uppkomma; men deta ansvar skulie då, efter som handlingen närmast, både till afsigt och följd, dermed kan jemföras vara af enahanda beskaffenhet med det, som stsdgas i 9 kap. 44 Handelsbalken, eller fordran af gäld, som man vet gulden vara, och hvaroi icke en aätor, utan endast måls9ganden, har rät til talan. Någon annan straffbestämmelse i en är ej lillämplig till ett så beskaffadt åta! den som här äflas att tala om förfalskning med mera dylikt, förråder obekantskap både med begreppet om förfalskning och hvad lagen dercm bjuder. (Slutet följer.) MENKSTIDOTEEEE RASIST SITA