Aftonbladet – 15 november 1839, sida 3

m9 från en barfota gosse, af fördel:ktist utsecade, men alldeles nedsvärtad, Det var n skorstensfejare, omkring 45 år gammal. Då gossen såg, att Eagelsmannen gaf akt på honom, tystnade ban förlägen; men på den resandes enträgna begäran började han åter sjunga, och fortfor dermed de få minuter, som å erstoco innan Engelsmannen måste begifva sig ombord på den ångbåt, fom förde honem till Stockho!m. Desna säng bade imedleriid så fästet sig i den regazrdes minne, att han under färden med Svithiod icke ägde våxot kärare semtalsämna är Je melodiska toner, han hört I Årböoga. Han yttrade den inperliga önskan. att någon person sf irflytande mälte intressera sig för den stackars soteregossed och rycka honom ur kans nuvarande belägenhet; och hen var öfvertygad att, om derne 50S85e3 OvanIa Datursgåfvor blefvo odlade, skulle han en deg komiMa all inlaga elt utmärkt rum i den musikaiska verlden. Det är på den resande Engelsmaanenens enträgra begära, upprepad änpu i det ögenblick vi åtskiljdes, sum jag anhåller, att gerom Ti. blad få ästa Allmaänhelens upopmärksambet på en lille rirtuosen i Arboga. Måbända torde saken förtjena itt närmare efierforskas. Det är icke omöjligt, att imnet till en stor musikalisk tslang kan ligga förvorgadt i den anspråkslöse sotargossep. — Till sin edsnad hade Eaogelsmannen glömt satt fråga efter 0sSen8 namn; men om denne verkligen äger en å uimärkt rö. torde det imedlertid ej blifva svårt ut få reda ps bonom. En resande Svensk. BESTSENSLAEKR ET ERE SOTO RIIS