Aftonbladet – 15 november 1839, sida 2

MÖJLIGHETEN AF EN NY RIKSDAGSMANNA PLAN. Mindre tillfredsställande än några af d val, vi här ofvan omnämnt, afhöres py heter om sådane, från åtskilliga smärre st: der, af hvilka tiliförene flora förenat sig or samma riksdagsman. Det skrifves nemligen, at dessa nu torde komma att hvar för sig skick: — sin Borgmästare. Detta skulle i sig sjel icke gifva så mycken anledning till anmärk ning, om det ej åtföljdes af så besynnerliga bi omständigheter. Sålunda skrifves det t. ex. från ganska på litliga korrespondenter, att Borgmästaren i sta den E. skall komma hit med ett arfvode a två Riksdaler Riksgälds om dagea; Borgmästa ren i staden M. med etthundrade Rdr, likale. des riksgälds för hela Riksdagen, ehvad der räcker längre eller kortare, och Borgmästerer i staden T. med 300 Rår äfven riksgälds, också för hela tiden. Det är klart, att dessa arfvoden ej äro tillräckliga, och då Borgmästarne L småstäderna dessutom hafva klena inkomster af sysslan, måste deras vivre naturligtvis suppleeras från annat hill, så framt de ej skola ruinera sig. Existerar nu verkligen på förhand en plan på Borgareståindet; kunde en mängd smistadsborgmästare blifva valda, och det lyckades att på ett eller annas sätt vinna dem ör den ministeriella scken, så kunde raöjligen resultatet blifva, att i de vigtigare frågorna, vå Stånd kunde stanna emot ivå; enligt Svenska Biets inrådan 407 Q:ns tillämpning förekommas och wsystemet, sitta säkert. Den aithmetiska logiken häraf är så klar, att de väljande städer, som ej hafva råd att bestå sina Riksdagsmän tillräckligt arfvode icke ett ögonolick tyckas böra tveka att förena sig flera, såsom vittills, hellre än att snart sagdt nödga sina reresenlanter att för upprätthållandet af timlig xistens uppoffra det allmännas intresse.