Aftonbladet – 14 november 1839, sida 1

Det uti sedusste Måndagsnumret af detta blad meddelade Kungsebrefvet till Stztskontoret, angående anvisning på statsmedel UWl och med året 4548 till ett belopp af 80 C00 Riär Bio, till beiackande af den Kongl. teaicins skulder, 1 strid med Rikets Ständers vid förtlutne riksdagar gjurda förhehåll, har hos aila, hvilkas tankar vi varit i tillfälle stt böra, väckt ett utomordentlig! uppseende. Hvaratf kommer detta? Ilvar och en, som nu under några är närmare fölit regeriugens ålgärder och varit i tillfålla att vid serskilda tillfällen sokiiaga hvad aiscende styrelsen fästat på den beskattande mekiers, d. vs. Rukets ständers beslut iafseende på dispositionen af statsuxdel, likasom i andra ämnen, borde väl ieke cgeniligen blifva så förvinad öfver deta nya hidias; men det är ett af hufvuddrogen i Everska uRtlonevs lygne, alstradt af den fullkowh a ovanin att se folkets etter dess ombhuds vilje logen i belraktande såsom et. verkligt elarcnt bland sambäliskrafterne, alt deta folk är färdigt ait genast glömisa och öfverse med hvejz: godtycklighet ilrin maktens sida, Lvsrj utiivg afde verkställande veh förvaltende tr. yncicheterna på den beskattandes eler lugchipirdes umråde. Det är der!före en serdeles skickelse, ett cl:gs egen Neimesis, att sidona bandlingar just iderna period framträde, som göra det omöjlist ett i nyssnironda afseendet misstaga sig om det verts tönke nn tet på samhällets höjder. Ty Get bör väl märkas, att de, som arbeta på kringskörense etter tillintetgörende af den politiska frineten och of kontrolle:na på sin esep makt, sldig 1ent atframträda och säga neötionen midt i emictet: Vieasarue vilia råda bör i lemaet: dv har icke mer att säga, än vi vilja Ullåta das Vi Ensome ville ja för oss och wvåsa lisisonrer ndsva co mest hedrade eller vinstgilvande platsens, ut n af seerds derpå, om andra duchgdre män dertill finnas; vi vilja ensamt bella öfver de skatt dragandes medel och ämna endast i.ga na .e representauiva formerna för ett åå or: sdaxsmännen bevilja och folket hetsla hv: d v äska. Ett sådant språk, en sådan taitik kvue vi ra allt för blottad, för att icke genast eda till .t allvarsammare motstånd från den, SUM I sjelt va verket befva bide den fysiska och moral ska styrksn i sina händer, omw de vilj. eniär da den. Tvärtom bar det i synverhe Å Dime. ra, sedan det icke går lärcre in att helt och bållet neba folken rättigheten Ull del agande i sina egna anceligenheter, blifvit sla styr nöes politik i de län Y er, hvarest er konst! uionh fue Åk