Aftonbladet – 13 november 1839, sida 2

bankar. Um allt det förstaniorda (com ly: ete.,) yttras i Bet. blott, att det lämpligen ka kallas cmisshushållning), som endast genom ei vårdad uppfostran kan utrotas, och att mo lyx bäst verkar exemplet af sparsamhet ho de högre och förmögnare klasserne och mo lyx i allmogens klädedrägt, afskaffandet af gard farihandelns missbruk. Hvad det förra, elle exemplet af sparsamhet hos de högre klassern angår, skulle man vara färdig att taga det fö ett skämt öfver en viss föte, som på ett öf verraskande sätt erinrade Kommittcen om si bestämmelse, och det sednare eller lyxen allmogens kläder, synes blett vara en fortsätt ning af ironien; ty nog kände Kommitteens le damöter, att i de aldraflesta landsorter, allmo gen och allt hvad arbetare heter, hela vecka om kläda sig så tafligt, som det är möjlig! och för det mesta i hvad de bergade klassern kalla trasor. Det grofva kattunshalsklädet ju Westgöthens påse är väl icke en så stor lyx serdeles om allmogen befriades från det onu att genom en hög tull nödgas erlägga 50 ti 60 procent mer för en grof vara, än hvad Eng lands och Tysklands allmoge betala för en vid bättre. Förmyndarekammares inrättande anse Kommittten ännu ej vara görligt och har der före i förslag till kommunallag sökt sörja fö denna angelägenhet. Sparbankerna finner Kom mitteen nyttiga och önskar, att filialsparbanka måtte kunna inrättas på landet. — Vi komm nu till andra afdelningens tredje stycke: Om anstalter till anskaffande af lefnadsförnöden heter vid tillfälligt inträffad brist och af hjelp vi olyckshändelser. Första punkten häraf handlar om sockenmagasi ner och undsättningsåtgärder, den andra om brand stedsföreningar och andra anstalter till ersättnin för olyckshändelser. Rörands slatens undsällningsåt,ärder erinra Bet., att sockeneller distriktmagasiner för om kring 400 år seden kommo i bruk och med förmå begagnades intill 4770, då Kongl. bränvinsbrännin gen och dermed förenade stora spannmålsuppkö rubbade förhållandet i afseende på spannmilstill gången och gjorde statens mellankömst i missvext år nödvändig. Allmänna Magasins-direktionens 48135 och 2818, tillkomna bestyr, att uppköpa spann mål i goda år och sälja den i missväxtår, gaf de enskilde ökad anledning, att anse omsorgen on spannmålsbehofverna åligga ststen och denna orik tiga föreställning hann ej utrotas med detsamm statens befattning med den enskilda spannmålhan deln 4824 upphörde, utan tvingade staten att 182 använda icke mindre än 4,500,000 Rår till spann må!lsundsättning. Ena million Rdr, säger Bet. utgick vidare efte 4830 års missväxt, och denna million har seder mera blifvit ökad med 400,000 Räår, hvaraf endas 400,000 äro återbetalde, så att deraf ännu återstå 1,300,000 Rdr, och skall inalles sedan 4812 state hafva lemnat spannmålsundsättning åt enskilde fö 42 miilioner Rdr, deraf en fjerdedel gått förlora (förmodligen oberäknadt hvad hädanefter vidare gå förloradt. Bet. fäster vidare uppmärksamheten p de skadliga verkningarne af statens undsättningar isynnerhet på undsättningstagarn, gom derigenon blir liknöjd och overksam, och på de missbruk som vid undsättningarnes fördelning nödvändig måste förelöpa och föreslår, att staten ej vidare m; beblanda sig med undsättningsåtgärder, än genon kapitals tiillhandahållande åt spekulanter i miss vextår, samt genom beredande af tillfälle till ar betsförtjenst vid större allmänna företag åt de be böfvande i missvextår. Sockenmagasiners inrätt ning, föreslår Komm., bör öfverlemnas åt menig heternas egen omtanka, och detta förslag skall sä kert finna vida allmännare bifall, än förlaget at staten skall förlägga särskilde spannmålshandlare missvextår, en spekulation, som redan visat sig e vara fri från missbruk, och dessutom rakt stride mot Kommittens så väl som hvarje förnuftig men niskas önskan, att spannmålshandeln, ifall den skul 1e få vara i fred för statens direkta undsättnings åtgärder, ej måtte ånyo förstöras genom de indirek ta, eller påhittet, att låta vissa favoriserade per soner, drifva sin rörelse med statens pengar. Uti andra punkten, angående anstalter till be redande af skadeersättning vid olyckshändelse tillstyrker Bet.: först, att brandstodsbolsg för stör re eller mindre distrikter, helst hela län, tillväga bringss, under vilkor att den, sem ej inginge bolaget, i och med detsamma afsade sig den nt exisierande rättighet till brandstod, semt för de andra, att föreningar till ersättning för endra o Jyckshändelser, t. ex. hageiskador, öfversvämning fersot bland husdjuren o. s. v., ifall sådana kunne tillvägsbringas, må ingås af större distrikter, mer dylika för ersättning af skada genom rofdjur ellei callmänt känd händelse t. ex. åskslag, af mindre distrikter. Föreningar, branstodsbolag för lös e gendom anser Bet. äfven böra uppmuntras. — Mar kan ej annat än gilla Kommittens önskan, att all. männa lagens stadgande om brandstod måtte, ehuru med nödig försigtighet upphäfvas och brand: stodsföreningarj träda i stället; men att Komm. ve: lat framtvinga dessa genom statsmaktens beslut och sjelf ingått i åtskilligt reglementerande, syne: oss vara ett återfall till det gamla felet, att genom tvång åläggga det, som bör vara föremål för frivillig förening, och att tro sig sjelf klokare än alla dem tillsammantagna, som hafva intresse i sådansg föreningar. Det synes oss alldeles klart, att, innar andra brandstodsföreningar uppkommit, allmänns lagens stadgande om brandstod ej bör helt och hållet upphäfvas och att det icke bör vara dem obetaget att qvarblifva i den gamla brandstods