Aftonbladet – 13 november 1839, sida 1

UTRISEN: TYSKLAND. Den tidning, efter hvilken vi förut meddelat underrättelsen, att erkebiskopen af Posen förklarat sitt stift i interdikt, återtager nu denna notis såsom förhastad. Från Berlin skrifves, att stafetter dagligen ditkommo från St. Petersburg med underrättelser om Kejsarinnans helsotillstånd. Tyvärr, heter det, hafva de hittilis (den 29 October icke medfört någon mera gynnande bulletin i afseende på den farliga sjukdom, i hvilken H M. skall sväfva. : I Berlin firades med stora högtidligheter, d. 1 dennes, årsdagen af reformationens införande för 300 år sedan i Brandenburg. POLEN. Om ställningen i detta olyckliga land läses följande bref i en Tysk tidning, diteradt Polska gränsen d. 48 Okiober. Den stränga uppsigt, under hvilken alla misstänkta personer stå, sträcker sig blott till personer af de högre och bildade klasserna; den gäller icke massan af den stora hopen. Alirasorgfälligast bevakar man gränserna, emedan man mera fruktar emissarier utifrån, än upprorsstiftare inom landet. Det stränga tullbevakningssystemet, som visserligen har till ändamål de invärtes näringarnes uppblomstrande (?) kommer denna bevakning till hjelp. Imediertid sofver icke polisen i det inre af landet, och om det oaktadt något ibland undgår hennes uppmärksamhet, som icke borde göra det, så är orsaken endast den, att eriarenheten gjort dem, som befatta sig med polisen, i hög grad försigtiga och kloka. Regeringen uppbjuder allt, för att småningom utplåna spänningen och misstroendet hos nationen, men hvilket icke är någon lätt sak, emedan hon å sin sida icke hvarken kan eller får vara utan misstroende. Emedan nu nationen ser detta, och isynnerhet den stränga bevakning, under bvilken den bildade delen står, icke undgår densammas uppmärksamhet, så kunna också alla de mångfaldiga anstalter, regeringen fortfar att vidtaga för landets materiella förkofran, icke alitid göra det goda intryck, de annars nödvändigt skulle göra. Till och med de bästa alsigter förklaras ofta så, att egennyttiga planer, stridande emot folkets bästa, skulle ligga till grend derför. Då nu stränghet användes der uppenbart sträfvande emcot regeringens afsigter visar sig, så tror man sig känna eröfrarens tunga haud, uch det goda frö, som uppskjutit här och der, förqväfves åter lätt. Till allt detta kommer ytterligare den ännu icke försvunna drömmen om Polska nationens återuppständelse., SERVIEN. Furst Milosch har nu ändtligen samtyckt till sin son prins Michaöls afresa till Belgrad, för att emottaga styrelsen öfver Servien. En kommissarie från Konstantinopel väntades i medlet af förra månaden till Bucbarest, der prins Miehatl vistas, för att inbjuda honom till Konstantinopel, att der emottaza investiituren. ORIENTEN. Om baron voa Brunows negociationer i London, i afseende på de Orientaliska sffirerne, förekomma följande intressanta uppgifter i ett href från nyssnämude hulvudstad, dateradt den 24 i förra månaden: aRyssland fordrade att den garanti, som skulle gifvas Porten för rikets integritet, icke skulle vara rigtad emot de stora makterna sjelive, och förklarade sig endast beredd att meddela en dylik garanti emot vidare företag af Pasehan i Egypten. Det fordrade vidare, att grundsatsen af Dardanelisundets spärrning för främmande krigsskepp skulle erkönnas af alla makter, hvareiaot Ryssland ville afstå ifrån förnyandet af traktaten i Hunkiar-Skelessi. Siutligen fordrade Ryssland, att de andra makterna skulle uppgifva hvarje anspråk på deras flottors passage genom Dardanellerne, till och med om en Rysk flotta med hjelptrupper skulle visa sig i Bosforen för hulvudstadens räddning, hvaremot denna makt lofvade, att i ett dylikt fal! icke handla i eget, utan i alla makternas namn. — Det behöfs väl ingen vidlyftig deduktion för att inse, att Ryssland icke på allvar kunde vänta, att England skulle besluta sig att antaga ett dylikt förslag, hvilket kan anses för Rysslands pacifikationsplan, i förening med de försiag, Hr Brunow likaledes framställde från S:t Petersburg i afseende på territorial-frågan. Imedlertid togs saken i öfvervägande i Engelska konseljen, och i följd deraf anmodades Hr Brunow, att för sin regering