Aftonbladet – 11 november 1839, sida 2

ietröstan på sanningens kraft och en alltför liflig jsöfvertygelse om lögnens och smädelsens vanamakt, för att han skulle anse dessa beszyllkningar och insinuationer, reproducerade af ahvem som helst, förtjena annat svar, än ett ctyst förakt, ett förakt som han ock i rikt mått skänkt och skänker dem;, och han citerar såsom stöd för detta utbrott af en ädel harm, hurusom det nu är ett fullt tiotal af år sedan Förf. förr än någon annan uti tidningen Argus, årgångarne 4850 och 4834 cati en lång, (ja adet må Gud veta!) följd af artiklar om favoaritstyrelse, pompadoursregering och kamarillaastyrelse, angrep det då uppvexande Braheväldet; äfvensom han till ewt rättvist försvar åberopar en gång i tidningen Freja för sistl. år, då han på samma sätt började med en tämligen amper förklaring om nödvändigheten af Braheväldets aflägsnande, just i samma följd af artiklar, som imedlertid hade eiler syntes hafva till syftemål att motarbeta de medel, hvilka då föreslogos till en början på detta cflägsnande och till sinnenas lugnande. Om denna ena uppsats kan man väl således säga, att cen svala gör ingen sommar.n I Vi kunne icke annat än beklaga f. d. Utgifvaren, som anser sig vara en sådan martyr för dlögn, asmädelsen, cinsinuationer,, ckalomniern, adenigrationer, och aframtidsintriger; men vi utbedja oss att åtminstone få renivätta Aftonbladet från en del af den samvetsförebråelsen, att hafva på detta sätt malträterat f. d. Utgifvaren. Vi bafva flere gånger sagt och upprepa nu ytterligare, eller för att nyttja en af f. d. Urgifvarens egna favorittermer: cännu en gångp, att det icke är vi som påstå eller vilje insinuera, det f. d. utgifvaren på något sätt spelar under ett täcke med Svenska Minerva för oefterrättlighetens sak. Doat bör väl ock vara temligen klart, att det för oss är långt kärare, att förnimma hvarje omständighet, som kan gifva anledning till en motsatt förmodan. Men det är hans egna handlingar, hvilka uppträda såsom angifvare mot honom. Ty f. d. Utgifvaren kan väl ej neka, att det ibland har sett bra misstänkt ut! Huru var det t. ex. hela den tiden, då han så ifrigt predikade mot muveranget och reformerna, och skref precist i samma anda med Österreichischer Beobachter; då hen tydligen påstod, att det var muvemanget i Europa, som tvingade regeringarne att ckasta sig i Rysslands armar; med hans häftiga anfall under sista riksdagen, företrädesvis emot Hr Dalman, som likväl var en af de få, bvilka då uppriktigt försvarade reformernas sak på riddarhuset; och emot Hr Hjerta, som ensam, jemte Friherre Kantzow, då yrkade på allmänna vali representationsfrågan; med hans ifriga försök, att framställa Grefve Anckarsvärds opposition såsom aristokratisk på ena sidan, under det han på andra sidan angriper Grefvens och Hr Rickerts gemensarama representationslörsiag såsom alltför demokratiskt; med hans besynnorliga handlingssätt att förtiga, det Grefve Anckarsvärd — som må nu för öfrigt hafva hvilka brister som heldst, — var den som först uppträdde på riddarhuset med den frimodiga förklaringen, att han viste den omgifvande samlingens majoritet, inför hvilken han talade, i voteringen stå li styrelsens disposition; med samme f. d. Utgifvares ständiga försök att förlöjliga alla a statsoch rättsåsigter, hvilka utgå från grundsatsen af menniskorätt och icke från egendoms eller korporalionsrätt; hans årslånga orubbliga tystnad vid förföljelserna mot de öfriga organerna för tryckpressen, ända tills han sjelf vid sista riksdag åter fick smaka på indragningsmakten, med mera? Nog måste man väl medgifva, att ora allt deta sammanlägges, som ändock utgör blott en liam JA LT oc oo CM Me I or om P8