Aftonbladet – 9 november 1839, sida 2

Danmark kallas aen dygdig granne. j rs i (Slutet följer.) PID RL DTE MDS . a . (Insändt.) FÖRSÖK ATT UPPLÖSA EN KNUT, INNAN I DEN FÖR HÅRDT TILLDRAGAS. I Freja, Dagligt Allehanda och Aftoublacet hafva så länge bearbetat frågan om förändring uti Konungens Rådgifvarepersonal genoin tillämpning af 407 RB. F. sålunda, att Rikets Ständer vid den förestående riksdagen anmärta hos Konungen deras önskan, det ban ville ur statsrådet och ifrån embetet skilja de fleste, om icke alla de nuvarande rådgifvarne och föredragande, att slutligen Minerva funnit tg uppflordrad, att träda emellan med nigra ord tili tröst för dem, hvilka möjligen skulle frukta för uppfyllandet af de öfriga tidningarnes spådom, att nu ändtligen fråga på allvar kunde uppsti, att verkliggöra en hittills nästan såsom liflös betraktad bokstaf i grundlagen. Utan att inlåta ossi sjelfva stridsfrågan, hvad sannolikbet som företer sig, alt Sländerna eller rättare deras konstitutionsutskoit nu, mera än förr, skola begagna sin makt ati utirycka folkets opinion, att i dess tanka inom: Konungens rådkammare i allmänhet saknas män, hvilka äga nationens förtroende grundadt på ölverlägsenhet i omdömesförmåga, den sjelistärdighet i tänkesätt, den oförskräckihet, som erford:as för (att irför Konungen tolka sanningens sprik, och Iden praktiska kännedom och förmåga, som folket har rätt och skäl att påräkna hos de män, hvilka både äro berättigade och förpligtade, att bärmast omgifva thronen och alt ill och med i vissa utomordentliga fall i Konungens namn föra riksstyrelsen, vilja vi nu endast bjuda till, att med några ord tillbakavisa Minervas påstående, att, i allvavärsta fallet, Konungens rådgif:vare uti kommandomål icke kan komra attinI begripas uti en anmälan om eniledigande efter 107 S, såsom deruti ej omnämnd. Afven om vi ville förbigå den enkla sats, ait då 406 uppräknar statsministrar, statsråd, hofkansler, statssekreterare och önnan 1edamot ef statsrådet samt den embetsnian, som i kommaadomål Konungen råd givit, men 407 S deremot nyttjar den mera koilektiva benämningen statsrådets ledamöter, dermed ovilkorligen måste betecknas ella andra Konungens rådgifvare än statssekreterarne, hvilta, såsom här ställde uti en serskild kathegori, också cerskildt omnämnas, tro vi, att den knut, Minerva försökt slå till styrko för Konungens rådgilvares uti kommandomål eller Konungens genersladjutanters för armeen och flottan qvarsittande, oberoende af siändernas hag ait tillämp: 407 , läit är upplöst genom hänvisning til! 6 af den af Konung och Ständer den 40 Februari 1810 fastställda ansvarighetslag för statsrådets ledamöter, föredragande och konungens rådgifvare i kommandomål, hvilken S i orden lyder sålunda: Uraktlåter statsrådsledamot eller Konungen3 rådzifvare i kommandomålatt de öfrige demi grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i denna ansvarighetslag icke serskildt uppräknade, pligter och föreskrifter iakttoga och fullgörz, ankomme det på Rikots Ständer, ett hos Konungen göra sådan anmälan, hvartiill 407 af regeringsiormen dem berättigar. — — Sedan vi numera tro oss hafva uppfyllt vårt åtagande, att lösa en knut, rekommendera vi till framdragandet af en annan eler den, om icke 406 af regeringsformen är på god väg att göras overksam, då 402 innehåller, att rviksrätt skall bestå af, bland ancre, presidenterpe uti alla rikets kollegier, och presidentstolarne uti flere af dem redan stå lediga ocb, om det gäller, med lika sköl, svart kunna tömmas i dem aila, och vi kunne ej föreställa oss, att äfven en riksrätt kan former:s af interimsmän, utan snarare komma att tillämpas den gamla humoristiska läran: att när ingen döma gitter, blir processen icke lång. Flere andra betäakliga knutar i fråga om verkställigheten sf 407 torde ännu återstå, dem vi rekommendera åt Freja, som nu är, som man säger, riktigt i teget ait öiver berörde gifva föreläsningar 2:ne dagar i veckan. Den första innefattas uti den the:er, hurvvida emot konstitutionsutskottets vilja nigon anmälan enligt 407 kan äga rum, enär Ä innehåller, att fråga härom ej kan afgöras förr än utskottet blifvit hördt). —D:n andra: hvad vore att göra om Konungen tilläfventyrs skulle lika liiet lyssna till Ständernas önskan i detta fall, som regeringen gjort i så rcånga andra fall i vida obetydligare mål, hvilka alla, bär uppsäknade, skulle upplaga en god dei of önskningsregistret för hvarje riksdag. ) Att lösa denna knut b2höfs blott läsa Regeringsformen. Att U:iskottet skall höras bindrar ai Ständarna att ha Jaffa Beds anm.