Aftonbladet – 9 november 1839, sida 1

UTRIKES. ORIENTEN. I de med södra saällposten i går ankomna tidningar finna vi, vid närmare efterseende, sednare underrättelser från Konstantinopel än i tidningarne med ordinära posten. De gå nemligen till d. 9 Oktokter, och äro således af tvenne dagars yngre datum än de förut meddelade. Det märkligaste nya de innehålla, är att de fem makterna löra komma att gifva hela deras så pompöst åtagra medlareka!l emellan Porten och Vicekonungen af Egypten på båten, emedan de, som bekant är, icke kunna komma öfverens om grunderna för freden. En skrifvelse, daterad Turkiska gränsen d. 48 Oktober, I innehåller härom följande: Dz2 tillförlitligaste källor äro i sina sednaste berättelser från Konstantinopel eniga deri, att det har allt utseende för sig, som om diplomatien biefve nödsakad återkomma till hvad densamma för några veckor sedan, i öfverilningens hetta, hindrade, d. v. s. man skall öfverlemna åt Porten och råda henne att sjelf uppgöra sina saker med Mehemed Ali, emeden det icke mera är att tänka på någon öfverensstämmelse emellan makterna, som med kraft kunde skaffa gehör åt en basis för freden, som uteslöte Mebemed Ali från besittningen af Syrien. Frankrike vill att Vicekonungen skall behå:la Syrien och står fast vid denna åsigt; Ezsgland att det skall fråntagas honom, och de andra mokterna närma sig i sina önskningar mer eller mindre den Engelska politiken; dock torde fullföljandet och utöreandet af en dylik basis för freden knappt bgga någon annan makt så nära om hjertat, att dersamma inginge på att deltaga i tvångsåtgärder, och buru kan man väl hoppas, att dylika — ensidigt föreiagna — skulle kunna uträtta någonting, så länge Mehemed Ali kan fögna sig åt Frankrikes beskydd. England, som icke fann rådligt att ingå på Rysslands förslag, känner detta ganska väl, och söker nu till en börjaa att underhendla. Man vet att denna makt reden förklarat sig benägen att modifiera sin basis för freden sålunda, att Mehemed Ali skulle få behålla en del af Syrien, t. ex. paschalikatet Damascus, men, om icke allt bedrager, cå skall denre pascha hvarken äåtnöja sig dermed, ej heller ens om paschalikatet T:ipolis derjemte erböds honom, och således skall icke heller Frankrike blifva tillfredsstäldt. Då man ru knappt kan antega, att England och Frankrike helt och hållet afstå från sin2 planer, så blir nästan den enda fredliga utvägen den, att men åter formligen går ifrån det öfveriagna intervezstionsoch fredssiiitare-kallet, och berisr Postens händer från de ålagda fjetirarne. Stlunda stode man åter på samma punkt, som i sisttidne Anvgusti I mårad, och med heia det diplowatiska karpn d i ;t, utan Porten om blott omätlig beredd, så väl skt som moraliskt hi 2e, Hela Franjoka ambassed-personalen i Konstantinopel, ända till och med drogomannen, kommer att ombytas, hvilket uppenbarligen excaxst bar till ändamål att visa verlden, att rean ogiltar den hittills af amiral Roussia följda politit. Märki värdigt nog bör mean också här och der och jäfven på hbåll, der hittills endast förmärktes glödande ifver för upprät!hiltande af legitimiI tetsprineipen, att den så mycket förhånade åIsigten börjar vinna insteg, att Mehemed Ali är den mean, som ensam är i stånd att rädda I Turkiska riket och Islamismen från undergång. Storvisiren Chosrew Paschas inflytande säges Idag från dag aftaga, och Halil Paschas makt i samma förhållande stiga. Redschid Pascha loverar; man blir icke klok på hozom, han lutar synbarligen åt Englands sida, men försummar för öfrigt intet tillfälle att högligen prisa Fransmännens konung och marskalk Soult. I divan råder stor tvedrägt, icke bloit i de frågor, som röra den yttre politiken, utan äfven i afseende på administrations-systemet. Divan är delad i tvenne partier, reform-partiet och restavrations-partiet; det förra stödjer sig på den Frankiska befolkningens redan nu hotande bållning, och profeterar rikets fall om man går ifrån reformsystemet; detsamma profeterar det andra pöartiet, så vida man icke gör Islamismens dyrkare några vistisa koncessioner., 4: