Slottsrätten har först, rörande den emot Murmästaren Nordahl. Snickaren Holmgren och Boktryckorikonstförvandten Rosenbery väckte angitvelse, yttrat: att, som någon bevisning, till styrko för samma angifve!se, ersot bemälie Nordahls, Holmgrens och Rosenbergs nekande, icka förekommit, hvadan ock påstående icke biifvit emot dem framstäldt, pröfvade Kongl. Slottsrätten rättvist förklara, det Nordehl, Holmgren och Rosenberg icke gjort sig till något ansvar i målet skyldige. Vidgommande åter Löjnanten Höökenberg: att aemedan af de i målet edeligen hörde vittnen, polisgevaldigern A. J. Hammarqvist, samt polisuppsyningsmännen J. E. Osson och J. P. Öserg bestämdt intygat, att, vid ifrågavarande tillfälle, Löjtnanten Höökenberg, som då befunnit sig utanföre huset, bland den folkhop, som der afbidat Assessoren Crusenstolpes afförande derifrån, vid ASssessorens enkomst utför trapporna, flera gånger genom högljudda hurrarop instämt i det af hopen förda oljud; a:l:så och då desse vittnesmål icke må, såsom Löjtnanten Höökenberg förmenat, anses til! sin verkan förringade deraf, att flera af Löjtnanten till vittnen åberopade personer förmält sig hafva vid semma tillfälle bört hosom äfven uppgifva Top. antydande afsigt att vidare oljud förekomma; finner Kongl. Slottsrätten Löjtnanten Höökenberg vara lagligen förvunnen, att hafva af öfverdåd å allmän gata ropat och skriat, samt pröfvar förthy, jemlikt allmänna lagens stadgande i 21 Kap. 8 S Mi:ssserniogsbelken, det skall Löjtnanten för berörde sin förseelse böta 3 daler silfvermynt med 4 Rdr 32 sk. Bko; äfvensom, vid denna utgång af der emot honom väckte åtal, han kommer att vidkännas den ersättning, ban redan till de af honom i målet åberopade vittnen utgifvit. Beträffande sedermera t. f. Kopisten Sandström, hvilken, förmält sig hvarken kunna bejaka eller förneka anzifvelsen, har blott utlåtit sig: cemedan ett vittne Advokatfiskalen C. H. Pfeffer intygat, att då Assessoren Crusenstolpe, såsom förut är omförmäldt, hos Kong!. Hofrätten inställdes, för att afhöra det angående honom beslutede utslag, Kopisten Sandström, främst bland den folkhop, som dervid varit honom följaktig, flere gånger, jemte hopen, i Korgl. Hofrättens förmak uppgifvit hurrarop, på grund af hvilket vittnesmål aktor yrkat, det Sandström måtte med ed från åtalet i denna del sig fria, och jemväl, efter det Sandström, i anledning deraf, förklarat sig icke kusna denna ed gå, påståendet om Mans förpligtande dertill fortsatt; ty finner Kongl. Slottsrätten, med afseende å den talan, hvartill aktor i denna del af målet sålunda sig in kränkt, skäligt i följd ef hvad, på sätt nyss nämndt är, genom ett vittnes utsaga emot Sandström förekommit, samt, med tillämpning af 17 kap. 29 . Rättegångsbalken, förelägga Kopisten andström att med sjelf sins ed inför Konegl.: Slottsrätten vita och betyga, att han den 49 Juni sistlidet år, då Assessoren Crusenstolpe hos Kong!. Maj:ts och rike:s Svea Hofrätt inställdes, för att aftöra Kong! Hofrättens utslag uti det emot Assesssoren anhängigt gjorda tryckfrihetsåtal, icke uti Kongl. Hofräitens förmak uppgifvit hurrarop, till fullgörande af hvilken edgång Sandström har ett å Fredagen den 22 rästkommande November kl. 42 på dagen inför Kongl. Slotisrätten sig infinn2, vid äfventyr att, om han då utan laga förfall uteblifver, eller, tillstädeskommen, icke gitter eden gå, varda åt saken i dennna del fälld; viljande Kongl. Slottsrätten, sedan det visat sig, om Sandström fullgör eden eller ej, angående honom vidare laglikmätigt utlåtande meddela.n De af konstförvandten Rosenberg framställde rekonventionspåståenden, dels emot uppsyningsmannen Olsson för angifvelsen, och dels emot aktor, för det han i målet fört talan emot Rosenberg. blefvo af Slottsrätten ogillade; äfvensom Slottsrätten förklarade Hr Sandströms yrkande om ansvar å aktor, för det han vid förhöret i detta mål den 49 sistlidne Julii, oaktadt detsamma varit utsatt att förekomma kl. 40 f. m., ej förrän en timma sednare i Slottsrättens förmak kommit tillstädes, icke kunna föranleda till någon påföljd, emedan aktor varit tillstädes, då målet först klockan 44 på dagen påtopades. Detta utslag är uppställdt i enlighet med Hr Rådman Eklunds votum, uti hvilket t. f. Underståthållaren, Hr Assessor Ungberg, samt Arr Kapilener Lundin ech Sköldebrand till alla delar förenade sig. De öf-ige ledamöterna yttrade sig på följanjande sätt: Hr: Rådman Zander: Med den af Hr Rådman Ezilund yttrade mening instämmer jag till alla öfriga delar, blott med skiljaktighet i afseende på det Hr Löjtnant Höökenberg ålagda ansvar af dalers böter, som jag anser i stället böra bestämmas till deremot svarande kroppsstraff af fyra dagars fängelse vid vatten och bröd, i enlighet med 4 af Kongl. Maj:ts Plekat emot otilibörliga excesser och oordningar i Stockholm och dess förstäder af den 4 Maj 1664. aDet har väl blifvit å svarandernes sida anmärkt, att nyssberörde så kallade excessplakat nu mera icke skulle vara till efterlefnad gällande, på den grund, att det icke, i öfverensstämmelse med föreskriften i Kongl. Stadgan emot våldsamheter i Stockholm den 3 April 4757, blifvit årligen på predikstolarne här i staden uppläst. Sannt är väl, att 40 8 i nyssåberopade 1737 års Kongl. stadga föreskrifver, att densamma borde, jemte ett utdrag af 4661 års excessplakat 2:ne gånger om året uppläsas å alla predikstolar i staden, samt att Kongl. brefvet den 7 Nov. 4744 anbefaller dessa författningars uppläsande å predikstolarne fyra gånger om året, men deraf följer icke, att författningarnes gäl:ande kraft upphör, i händelse en sådan uppläsning varder underlåten; ty a) Sedan en lag en gång blifvit i föreskrifven ordning stiftad, utfärdad och kungjord, kan denicke upphöra att gälla förr änden varder i samma ordning upphäfven; b) Det förnyade kungörandet sedermera en eller flera gånger om året hörer icke till lagens väsende, utan till verkställigheten deraf; -. -. zr I ar mm I RR An ss Bla än Am Pe