rade genom dessa handlingar, af hvilka man kan vänta, att ännu flere skola finna sin väg til engelska pressen. Den berättelse, hvarom nu är fråga, hade blifvit uppsatt af Don Carlos sändebud hos den amäktige nordiske monarken, och skickad till pretendentens hof. Innehållet af samtalet hade i korthet varit följande: Ni säger mig — hade monarken yttrat — att ni blifvit väl emottagen i Wien, och att furst Metternich öppnat för er utsigten till allt möjligt understöd. Tro mig, derpå är icke ant bygga. Österrike, sårbart från italienska sidan, fruktar för Frankrike och dess ideer ; det vägrade år 4830 att uppträda emot dett: land, och det skall hålla sig undan, så vida det icke lyckas att bringa hela det öfriga Europa i wapen emot jakobinismens angrepp. Preussen vill lugn. Dess ministrar stå för närvarande på god fot med Frankrike. Don Carlos och den princip, som vi försvara, har af Preussen ingenting att vänta, så länge dessa förhållanden äga bestånd. Holland är i samma belägenhet; den gamle konungen är blott sysselsatt med sina egna angelägenheter; han har säkerligen gifvit eder sköna löften, men dervid stannar han också. Jag uppbjöd allt möjligt, för att åt honom bibehålla Belgien. Att han förlorade detta land, var dels hans eget fel, dels Österrikes och Preussens skull. Den ende prins i Europa, som ståndaktigt är eder sak tillgifven, är Carl Albert, konungen af Sardinien, hvars arme skall utgöra avantgardet vid nästa koalition. Konungen af Neapel fruktar för sitt rike, och tycker om bofvet i Tuilerierna. Jag gläder mig, att af eder förnimma så goda underrättelser om hertigen af Bordeaux; likväl fruktar jag, ett genersl Nugeant bedömer honom alltför fördelaktigt; ty det är knappt möjligt att han, uppfostrad så, som han blifvit det, skuile kunna vara skicklig att föra ett rikes tömmar i så svåra tidsförhållanden. Jag värderar hertigen och hertiginnan af Angouleme; de förtjena aktning såsom enskilda personer, men äro alldeles icke i stånd att bära en krona. Hertigen gjorde orätt att antaga konungatitel, då han icke i Frnkril e kunde försvara den med vapen i hand. Öfver Carl X hade jag personligen skäl att beklaga mig; ban bedrog mig på det gröfste sätt, och detta var en af orsakerna, hvarföre; jag lemnade honom åt sitt öde. Då jag erfor hans afsigt, att sätta den konstitutionella kartan å sido, skickade jag en af mina adjutanter till honom, för att göra föreställningar emot hans beslut. Jag gjorde honom uppmärksam på, att Fransmännen icke voro ett folk att skämta med, och bemödade mig att bringa honom ifrån användande ef våldsamma medel, om sådana verkligen lågo i hans beslut. Jag skildrade för honom de medel, kartan sjelf erbjöd till vinnande af hans syftemål. Jag rekommenderade honom, att icke sky några uppoffringar, för att bibehålla en majoritet i lagstiftande församlingen, och yrkade på nödvändigheten att öfverallt gå till väga med lagliga medel. Han svarade mig, att det aldrig fallit honom in att öfverändakasta kartan, att jag hade blifvit förd bakom ljuset genom de liberales berättelser; och straxt derefter utgaf han de olycksdigra ordonnanserna! Och ni minnes huru fegt hans anhängare betedde sig, och ni ser huru de nu försvara revolutionära principer, för att tjena sin sak! Skriftställarne i Gazette de France,! hvilka ni berömmer, äro hycklare; ni kan helsa från mig och säga dem det; on ne fait de Vordre avec le suffrage universel (man befordrar icke ordningen genom allmänna val). Obeständigheten och fegheten hos anhängarne af legitimiteten bevisa ingenting emot sjelfva principen. Af England har man ingenting att vänta, secan det öfvergifvit sin rättvisa sak och trädt, i förbund med usurpationen. Det skall dock en gång inse och ångra sin villfarelse. Don Carlos framgång skulle vara medlet att åstad-! komma konungadömets slutliga triumf och det kompletta tillintetgörandet af den Fransyska skolans antisociala grundsatser. Låge mitt rike! närmare hbalfön, vore jag, såsom Österrike, herre öfver Italien, så skulle alla Englands och Frankrikes hotelser icke afhålla mig ifrån att skicka, en armå till denne furstes bistind. Men hvad kan jag väl göra på sådant afstånd? Jag är . beredd att understödja honom; men jag kan ju icke upphäfva mig till ensam försvarare 2f hans rättigheter. De andra makterna måste likaledes dertill bidraga, och jag vill göra lika så mycket, ja, mera, än någon af dem. Men Don Carlos måste söka att slå ett afgörande slag; och rekommendera bonom, å mina vägnar, att öfvergifva det afskyvärda repressaliei system, som väckt Europas förbittring och afsky emot begge de krigförande parterna på halfön. — Detta är innehållet af samtalet; men af andra likaledes tagna papper visar sig, att, oaktadt alla löften w,nderhandlarens mission ; s j JS