I och fosterländska värma, som den nyssnämnda skriften förråder. Vidare till andra konseljplatser, Gr. Anckarsvärds bror, Ötverste August Anckarsvärd, med hvars lofordande Röstens, förf. likasom tyckes vilja försona sin bitterhet emot den äldre brodren; Majoren Frih. Fabiar Jacob Wrede, Amiralen Gustaf Klint, Kommendörkapt. Kreuger, Prem. Löjtn. Gosselman Majoren Nordenanckar, förste Exp.-Sekreteraren Fåhreus, Handelsmannnen och Bryggaren Helsingius, Groshandlanden Eckerman, Chefen för landtmäteriet, Öfverste Forsell, Landshöfdingen Wingård i Carlstad, Tulldistriktschefen A4ssessor Danckwardt, Professorerne Geijer oct Bergfalk, Landskamereraren, Krigsrådet Lande. ;gren, Prostarne Hallström och Ödman, Biskor Agardh, m. fl. Utur denna pepiniere uppsätter nu statsfången konseljen med följande namn Richert (Justitieärenden), Sprengtporten (utrikes-), Georg Ludvig von Rosen (krigs-), Gu istaf af Klint (sjö-), Halling (finans-), af Forsel (inrikes-) och Geijer (ecklesiastik.) I Innan vi gå vidare, måste vi citera följande juttryck af statsfången sjelf, straxt efter hel: detta namnregister: Kingenting uträttas, sägei han, för det stora hela om en blandad ministe: hopfogas med några oefterrättlighets ingredien ser och blott en del nya,. Ifall man här få taga författarens mening så, som den åtmin: stone horde tagas, nemligen att ett kabinet bör bestå af män, som icke blott förmå att gö ra sina åsigter gällande, utan äfven hafva såda na och äro ense derom, så att ett system :i regeringen uppstår, så måste man väl tillstå, at! den af rösten upgjorda listan innefattar der brokigaste blandning man kan tänka sig. Dett: kan väl icke så mycket sägas om det direkt: förslaget, ehuru äfven der t. ex. Hr Amiraler af Klint lärer vara vida mer både hugad oct lämplig för den sysselsättning, han nu har oct af hvilken han äger så utmärkt förtjenst, neml att rita kartor, än att sköta kommandoären. derne för flottan, och Hr öfverste af Forsell ehuru likaledes en utmärkt författare, varn patriot och menniskovän samt alltid frisinnac i sina skrifter, likväl i betydlig grad tillhör de s. k. förskräckta i politiken. Men hur kan vä arösten, t. ex. på samma gång nämna en Ri chert, afgjord anhängare af näringsfriheten oct Hrr Helsingius eller Eckerman, afgjorda mot. ståndare deremot? Och ännu detta går väl an men att i förteckningen upptaga t. ex. äfven er Wingård, som för ögonblicket är en afoefter rättlighetens aldra ifrigaste kämpar och försva rare, som med sina goda studier, sitt nit fö Landthushållningen och sin beskedlighet, likvä har den erfarenheten emot sig, att vara che för det Landshöfdingeembete i riket, som fåt det ryktet om sig, att ärenderne der sköta: långsammare än i något annat, åtminstone in om kansliafdelningen; en man som redan er gång varit utsatt för åfventyr i följd af der slapphet, hvarmed han lät en f. d. landsekrete: rare draga sig vid näsan; en man som, efte hvad det berättas, är en flitig arbetare Carlstads tidning, i den talanglösa polemiken e. mot den konstitutionella delen af pressen Eller Assessor Danckwardt, hvars egenskaper inskränka sig till hvad man fordrar af en ordentlig registrator, ehuru han derföre kan vars lika bra karl. Sådana kombinationer vittn: om en viss lösaktighet i slutsatser, som ej vä rimma sig med den fina och skarpa blick, statsfången vid andra tillfällen visat. Härtill skulle ännu kunna läggas några mindre anmärkningar, såsom t. ex. i frågan om premierlöjtnanten Gosselman, som är en treflig och intressant tourist, en glad och lekande författare sjöman till lif och själ och frisinnad till sins grundsatser, men hvars statsmannaegenskaper, såsom ledamot i en konselj, statsfången lika litet som vi ännu lärer haft tillfälle att underkasta en närmare granskning; och slutligen Hi Öfverste Anckarsvärd, som utan tvifvel mera älskar att lefva för sitt yrke, jernhandteringen. för de tekniska vetenskaperna, och för skön konst, än för statsmannabestyr. REVY AF TIDNINGARNA. — Den som icke tappat kuraget elier gifver