Aftonbladet – 2 november 1839, sida 2

— Orsaken till fördröjandet af utländska posten förliden Thorsdag uppgifves vara, dels att öfverfarten blifvit uppehållen af östlig storm, dels att postilljonen blifvit hindrad af vägernes dåliga beskaffenhet i Skåne, Smilerd och Ostergöthland. Bidrag till handelsfriheten s historia. Alla Stockholmsboar känna till den såkallade höstmarknaden vid Skeppsbron, och vcta jemväl, att denna marknad i långliga tider stå:t ifrån medlet af September månad till medlet af November, eller så länge säljarre genom sjöfarten funnit sin räkning vid ait dermed fortfara. Det är äfven bekant, att utidenna marknad brukar finnas en mängd Westgöthestånd, i hvilka ylleoch bomullsvaror af allmogens i de sju Höraderna tillverkning hållas till salu. Afven i år hade ett antal sådane Westgöthar infunnit sig, försedda med varulager för en längre tids försäljning, hvartill de ansågo sig så mycket mera hafva anledning, som de, enligt serskildt utfärdade kungörelser, äro berättigade att sälja nyssnämnde ortis manufakturer både i och utom marknader, äfven i öppna bodar. Imedlertid lära några andre, som voro intresserade a, alt Westgötharne icke skulle få sälja, beslutat, att de icke burde få begagna sig af denna rättighet, hvarföre de skickade på dem en Stadsfiskal, som stämde dem till Stajdens Handelskollegium. Här passerade saken på sätt följande protokolisutdrag rärmare förmäler, hvilket är så kort, att något sammandrag deraf ej torde behöfvas: acUtdrag af Protokollst, hållet i Stockholms Stads HandelsKoliegium den 922 Oktober 4839. S. D. hade vice Stadsfiskaren, Hr Fältsekreteraren Ewald Thavenius, å tjenstens vägnar, erhållit stämning å Westgöthe-handlanderne (bär följa namnen på 43 Westgöthe-handlande), uppå ett så lydande memorial: Hos mig hafva flere blend hufvudstadens Kramhandlare fört klagan deröfver, att Westgöthe-handlande, som besöka Stockholms fria höstmarknad, med sin handel uti, å den anvista markzsdsplatsen, uppslagna stånd, fortfara, äfven efter det tiden för frimarknaden tilländalupit, hvilket oskick skall vid marknadstillfällena under loppet af flera år opåtaldt fortgått. I anledning häraf och sedan frimarknaden sisti. Lördag tilländagick, infanu jag mig i går å marknadsplatsen vid Skeppsbron, dervid jag anmärkte, att följande Westgöthe-handlande hade sina salustånd öppra och bande! der idkade, nemligen: (Här uppräknas åter alla namnen, som är öfverflödigt intaga). cOch som dessa handlande ingalunda kunna räknas bland de främmande städers borgare, hvilka vid härvarande höstmarknad hafva samma rättighet, som stadens eget Borgerskap, evär denna frihet, enligt Kongl. Brefvet den 8 Dec. 1773, endast tillkommer de omkring Mälaren belägna uppstäders Borgare, så anhåller jag ödmjukeligen om laga kallelse å ofvan uppräknade handlande, i påstående, att de, som med sin marknads-afsalu-hendel fortfarit utöfver den dertill uppiåtna tiden, måtte varda derför till laga ansvar fällde. Fri och öppen talan förbehålles. Stockholm d. 45 Okt. 18539. Ewald Thavcnius, Vid upprop af målet infunno sig så väl Aktor, som af Svaranderne alla de öfrige utom Nils Pet tersson, som, efter hvad nu å svarande sidan uppgafs, icke bivistat marknaden, Lars Svensson, Lars Fägglund, Andersson och Sven Andersson, hvilka vero frånvarande, men uppdragit sina kamerader, att äfven deras rätt bevska. Stämningen upplästes, hvarefier Svaranderne ingåfvo följande skriftliga förklaring: Till svar på stämningen få vi först och främst alla gemensamt anföra, att frimerkrnaden, enligt hvad stämningen innehåller, tilländagick föret Lördagen 42 dennes, och att Hr: Stadsfiskalens besök hos oss påföljande Måndag den 44, således inräffade på första så kallade packdsgen, emedan dertill ej kunde användas Böndagen den 43, och jom tvenne packdagar bestås, hvarunder bodarne, ter marknadens slut, få hållas öppna; så finna vi cke nägondera af oss hafva öfverskridit våra rätigheter, derigenom att våra bodar den 14 dennes j varit stängda; vi yrka stledes alla gemensamt, ut från ansvarspåståendet rättvisligen befrias. Men hvad serskildt angår dem ibland oss, som itöfva handelsrätt på grund af burskap i Borås eler Ulricehamn; så visa sjelfva våra pass, hvad om ock genom 489292 års Kongl. Kungörelse är allnänt bekant, att oss är tillåtet att ej blott i Boås och Ulricehamn, utan ock i alla andra Rikets täder, så väl vid, som ulom marknader, hafva ppna bodar för egen räkning til! försäljning af aror och tillverkningar, som i Borås och Ulricegamn eller af allmogen i orten äro bevisligen förirdigade c. Vi hafva således intet behof af det enom Kongl. Brefvet den 8 December 4773, uppläderna omkring Mälaren förunnade privilegium å Stockholms höstmarknad, för att kunna här illa öppna bodar ej blott vid nämnde marknad, ten ock den öfriga tid, då vi, enligt våra pass, afva rätt att i handelsärender 0ss härstädes upehålla. Hade Hr Stadsfiskalen varit härom underrättad, i skulle stämningen troligen hafva uteblifvit. Då an Nu onödigtvis besväret css, måste vi ödmjuast anhålla om ersättning för vårt besvär och för n skada vi lidit genom bodarnas clagliga tillängande. Stockbolm åer 24 Oktober 4839.5 ars Svensson, Hendelsbetjent från Borås, Anders irsson, från Borås, I. Hägglund, från dito, P.