Aftonbladet – 2 november 1839, sida 2

ledes hoppas, att den skall vinna underskrifter äfven inom andra än societeterna, em den än måhända nog tidigt blifvit utsläppt i det allmänna, och sådant tilläfventyrs kunde, oaktadt petitionens fulikomligt lageniiga beskaffenhet, verka ofördelsktigt på en och annan 2f de ciörskräckta,, hvaraf man finner ledamö:er inom alla klasser. Stormästigste, Allernådiyste Konung! Det har länge varit anmärkt, att här i Hufvud staden höstetiden föröfvats flera, allmänna säkerheten störande brott, än under öfrige tider af året, och anledringarne dertill har man, icke utan skäl, hufvudsakligen sökt deruti, att vid deana tid, en för dagen lefvyande talrik hop arbetare på samma gång finner sin arbetsförtjenst inskränkas och sina behof ökas. Men i sednare åren har detta beklagansvärda förhållande varit i ständigt tilltagande; och i detta år hafva inbrotts-stölder, öfvervåld och plundrings-försök, så väl till antalet som till djerfheten, hvarmed de utföras, öfvergått allt hvad man hittills erfarit. Det synes tillika som en olycksbådande vildsinthet, etwt sig utbredande förakt för myndigheterna och ett trotsigt förlitande på strafflöshet, sprida sig hos den olyckliga del af befolkningen, hvilken, så att säga, lika lång tid af åre! finner sitt uppehåll och sin hyila, i fängelserna som på gator, torg, lastningsplatser m. m. Om det äfven en läng tid varit en erfarenhet att. i förhållande till dylika brotts antal, brotislin garne sällan blifvit upptäckte eller godset tilrättaskaffadt genom de uffentliga autoriteternas verk samhet, samt att polisen och den militära bevak: ningen, under de perioder, då sådana mest inträffa icke visa större vaksamhet och nit för ordningen: och säkerhetens vidmakthållande, än eljest; haj man likväl i sednare ären, ech nu mera än nå gonsin, trott sig förmärka en likgiltighet för brot tens förekommande, som gått i bredd med liknöjd: heten för våldsverkarnes upptäckande. De mede hvilka för dessa ändamål finnas, polis, stadeos mi: litär och garnisonen, hafva vid dessa tillfällen icke blifvit anlitade, utöfver hvad eljest varit öfligt; och de synas icke böra försättas i det inbördes sammanhang, i den öfverensstämmande verksamhet, som de kunde och borde, för att skydda allmänna säkerheten. Oaktadt de betydliga anslag polisen åtnjuter, har man ej ännu sett sådana anstalter vidtagas, att polispersonalen, nattetid, kunde vara dels sjelf verksammare, dels lättare twillgänglig för allmänheten och för den militära bevaknings-personalen. Oaktadt de dryga kostnaderne för stadens militär-Corps, har man anledning tro, ati dess verksamhet kunde vara betydligt stö.re om den rätt anordnades, och att dess instruk-. tioner äro ofuilständiga; den betydliga garnison som staten här underhäller och för hvilkens befäl så kännbara inqvarterinags-kostnader ådragas stadens innevånare, synes endast sysselsatt med sin inre, militära ordning, utan all uppmärksamhet på vidmakthållandet af den allmänna säkerheten, Det är onekligt, att om ock orsakerna till den oroande ställningen i samhället kunna sökas djupare, än hvad vi här först antydde, borde Hkväl anstalterna emot de bedröfliga följderna kunna vara, så väl kraftigare, som ändamälsenligare. Det kan ej längre betviflas, att äen osäkerhet, hvari handel och näringar sväfva, förqväfver företagslusten, nedtrycker arbetshågen och förlamar förlags-kraften, så att verkningarna deraf på den, för daglön arbetande massan måste blifva arbets-brist, armod, obelåtenhet och slutligen den förtviflande liknöjdhet, hvilken, förgätande religion och moral, lemnar sinnuligheten och nöden att gemensamt afla brotten. Det inses alltmer, att allmänna uppfostran icke ännu är i ett tillfredsstäliande skick, och att den praktiska bildningen icke står i det jemnvigtsförhållande till odlingen i allmänhet, hyilket allena förmår, alt hos sambälls-medlemmen bibehålla frisk kraft och sinnesstyrka, under de olika skiften, hvari omständigheterna försätta honom. Mänget tillfälligt misstag i allmänna lagstiftningen torde äfven i sin mån bidraga till det betänkliga förhållandet, såsom t. ex. att huvudstaden är närmast utsatt för olägenheterna af experimentersndet raed ett synbart missförstådt straffsystem, olämpligt bepämndt korrektions-straff; att staden, gerom den för landet vid en enda och sannolikt i flera afseenden otjenlig termin stadgade flyttningstid, på en gång öfverhopas af tjensisökande o. s. v. Man väntar med förtröstan, att se. så väl dessa allmänna, som flera lokala orsaker till; det oroande tiilståndet aflägsnade. Men — allmänheten har börjat, att tillika stadga hos sig den öfvertygeisen, att de embetsmyndigheter, som äro ålagda, dels att vaka öfver allmänna ordningen i bufvudstaden, dels att sjelfva besörja dess vidmakthållande, antingen icke handla med ! all den drift, som vederborde, eiler åtminstone icke samverka, icke förena alla de medel, som de kunde! äga, att för ändamålet disponera; och det är denna tanka, som synes sprida oro och missbelåtenhet i sinnena. Denna har ökats deraf, att de föreställ-! ningar om behofvet af förbättrade bevakningsåtgärder, som inom stadens autoriteter blifvit väckta, icke medfört ringaste resultat. Tillhörde det Stockholms borgare och invånare, oit sjelfve uppdraga vården om sina menighetsancelägenheter åt personer, som egde deres förtroenge, att sjelfva anordna kretsarne för myndigheter-! nas verksambet och sambandet dem emellan, skulle vi icke behöfva falla Eders Kongl. Maj:t besväriga med en framställning, hvilken ännu i detta! ögonblick, oaktadt den missbelåtenhet, som möjigen råder, med det ringa afseende, som fästes vid . opinionen och personerna, likväl på ärligt svenskt ; ätt, egentligen afser en grundlig rättelse i sjelfva organismen af autoriteternas embetsverksamhet, ! och ett lagenligt, kraftigt begagnarde af alla de a nedel, hvilka finnas för banden, till allmänna sä) cerheters skydd och upprätthåliande. Men nu —