Aftonbladet – 1 november 1839, sida 2

AAA EA VER RYBHBILv MUIUTUUI 1 MI MARS ÖÖM MYE a BIL TIM SIR den förlagda eskadern af armåeens flotta, amiral Coijet, hvars namn förekommit bland en och annan af de många företeelser, som i sednare tider gjort allmänna uppmärksamheten bofast på Skeppsholmen. HERR REUTERDAHLS AFHANDLING om RÖRELSE OCH STILLASTÅENDE, i III Häftet af Theol. Qvartalsskrift 1839. Då vi uti en föregående uppsats om fyra slags auktorer 1), anfört vär mening om Hr Reuterdahls befintlighet inom den författarekolonn, som till mål föresatt sig, att nå en blott och bar allsidighet, hvaraf uppkommer en gifven och märkbar resultatlöshet; så böra vi nu med bilagor ur Hr R:s arbete visa prof på huru han framgår till sitt mål. Vi skola blott fästa oss vid några af fäderneslandets vigtigare angelägenbeter, och deribland Folkskolan. MHärom yttrar Hr R. (sid. 2053) följande: eSverige har knappt så många folkskolor, som det har socknar, och af de skolor, som finnas, rymma de fleste blott ett ringa antal ungdom, och äro i alla hänseenden illa försedde. Lärarne äro enfaldige och okunnige, bafva aldrig bestått och kunna aldrig bestå uti någon cxamen. Methoderna äro bakvända och oförnuftiga, läroböckerna antingen inga eller otjenliga. Skolhusen låga och osunda. Den öfriga materialen i hög grad torftig. Och dock är det bäst, hvar det är på det nämnde sättet. På minga ställen finnes icke ens detta sätt. På minga ställen vandrar en så kallad skolmästarce omkring i gårdar och hus, slipar med sig så många barn, som kunna följa, och undervisar i denna veckan på ett ställe, i nästa på ett annat, och behandlas på det mesta icke mycket annorlunda än ett kringvandrande tigghjon eller en lustiggörare. Och icke ens denna skola finnes öfverallt, der den förra saknas. På många orter finnes alldeles ingen. På många ställen öfverlemnas undervisningen åt den omvårdnad och tid, som mödrar, farmödrar, mormödrar eller gamla pigor kunna hafva att använda för ungdomen i de hus, der de vista:; och buru en sådan undgervisning skall vara beskaffad, derom kan intet tvifvelsmål äga rum., — Efter denna lika sanna som bedåröfliga skildring på den svenska folkskolans tillstånd, faller man lätt på den tanken, att Hr R. skulle vilja hafva några åtgärder satta i verket till hennes för bättring. På det vi likväl icke måtte löpa in i ett så stort misstag, böra vi läsa sidan 205, der i början göres en skildring af fåkunnige ibland sjelfva de bildade (en framställning, den vi till alla delar underskrifva), men hvarefter en öfvergång sker till farorna af kunskapers meddelande åt folket, som förtjenar läsas i sin helhet,)j och vi derföre måste anföra från början: cMånga historiens och naturens heraligheter äro för dem (de fåkunnige bland de bildade) uppenbara, men i verkligheten hafva de svårt att skilja mellan höger och venster, och äro sålunda snart sagdt till all god gerning oförraögne. Med alla deras kunskaper likna de mera fånar än förståndiga menniskor. Till någon del kan väl sådant hafva sin grund i en opraktisk natur (hvilken dock i vårt land är mera sällsynt än i de flesta andra); men det onda har utan tvifvel fått sin bättre näring af ett omåitligt inhbemtande af kunskaper, på bekostnad af omdöme, skarpsinnighet, sjeliständig tanke och redig bearbetning af det förut inbemtade. Om sådana monströsa kunskapsmagasiner äro hos oss mera sällsynta, än hos flera andra folk, i synnerhet hos Tyskarne, så kommer det väl deraf, att något, som man kanske kunde kalla lärdomsraseri, icke ännu fått så mycken öfverhand i våra skolor som i många andra. För framtiden hafve vi deck goda utsigter. Skall man ock efterlångta sådana för det e entliga folket? Eller arbetar man icke ör sådana ?) gerom det ensidiga sträfvandet att meddela hvad man kallar kunskap åt fo! ket? Är det icke möjligt, att under det man hos olket ökar de så kallade kunskaperna, man ninskar den klarsynthet, den energi, den ) Såsom författaren till förra delen af denna upp. ons . pp satts i M 253 icke komronit att sjelf läsa korrekturet derpå, hafva några tryckfel insmugit sig, som härmed rättas. Altskilliga al dem äro af mindre vigt, såsom sid. 2. sp. 4. rad. 58: fös, skall vara för; sid. 3. sp. 3. rad. 408: