Aftonbladet – 30 oktober 1839, sida 3

G. HH. Noraström, Boktryckare. Vid anmälan i gårdagens Aftonblad, att en brohyr vore att förvänta i bokhandeln med titel: löst ur ell svenskt statsfängelse, om ställningar ch förhållanden, yttrades den förmodan, att cgeom någon underlig trollkonst af en viss Hr W., om annars visst icke är någon trollkarl, en sådan lairvoyance, i afseende på denna skrift, ägt rum ti vestra slottsflygeln, att man der kuxnat läsa orrekturen ark för ark. Då detta yttrande onekigen är egnadt att uppkalla ett missgynnsamt omlöme om det boktryckeri, hvarifrån skriften utått, och serdeles måtte kränka en af de sättare, om lagt hand vid densamma, och hvars namn jörjas med bokstafven W.; så finner man sig förnlåten nämna, att på det ifrågavarande boktryc.eriet en fullt ut lika samvetsgrann omsorg, att utestänga all obehörig nyfikenhet, iakttages, som ,å något annat boktryckeri, Hr HBjertas deri in;egripet, och att, i afseende på nu förevarande krift, en om möjligt ännu större vaksamhet agt um, hvartill man blifvit serskilt uppmanad af jen person, hvilken efter hand lemnat manuskriptet och i öfrigt med brochyrens utgifvante haft bestyr. Tryggt kan man således betyga ych försäkra, att några korrektur-ark af densamma ;å mycket mindre kunnat uppsnappas af någon från ,behörigt håll utskickad (på hvilket slags folk elest gudnås finnes god tillgång), som den nämnde oersonem, för hvars räkning skriften blifvit tryckt, vid de flesta tilifällen, då korrektursarken afdragits, ifrensom då formarne intagits i pressen, varit i sgen person tillstädes. Den enda möjlighet, somj Aterstär att kunna förklara tillvaron af någon främmandes förtidiga kunskap om arbetet, är följaktigen den, att färdigtryckte ark skulle genom nåson hemlig och usel manöver bekommits från sjelfva pressarna; men så vidt man förmått sträcka sina j! allvarliga forskningar i detta fall, saknar äfven gäådent all rimlig grund. Mot lömskheten och iil1 slugheten, helst då de äggas af hoppet om vinning, kan till och med den mest skärpta försigtighet stranda; och att derföre påstå, det den just här mägtat freda sig från det krypande försåtet, vore alltför förmätet, men det vill likvälsynas, som den af Aftonbladet så skyndsamt framkastacde insinuationen denna gången haft mindre till mål att nagga någon på csamhällets höjder, än att gifva en och annan i dälderna bevis på den missbelätenhet, som fått ny näring af denna skrift, hvilken, olikt dess föregångare, icke är tryckt på L. J. Hjertas boktryckeri och än mindre på hans förlag. Redaktionen inser icke rätt, hvad Hr Boktryckaren Nordström genom ofvanstående artikel vill hafva sagdt i hufvudsaken, eller rörande notisen i vårt Måndagsblad. Uti berörde notis fanns icke på något sätt antydt, att det skulle varit genom Hr Nordströms förvållande, som den der omtalade aclairvoyancen i vestra slottsflygelu, uppstått, och å andra sidan ytirar nu Hr Nordström sjelf, att cdet vore föramätet påstå, det den mest skärpta försigtighei just här mägtat freda sig från det krypande cförsåtet,. Således erkänner ju Hr N. åtminstone möjligheten af det vi berättelsevis, men icke såsom ett juridiskt bevisligt faktum anfört. Dessutom lärer det vara en på boktryckerierna temligen känd sak, huru svårt det är att förekoroma, det icke personer, behäftade med en stor nyfikenhet, möjligen kunna, utan boktryckarens vetskap bereda sig tillfälle att få se afdrag af någon viss under tryckning varande skrift, innan den kommit i bokhandeln. Hr Nordström känner detta, af ett par föregående tilifällen, likaväl som de fleste boktryckare; och Hr Hjerta, som Hr Nordström behagat personligen indraga i denna polemik, gör icke anspråk på att räkna sin officin såsom nägot uzdantag. Då Ar Nordström härjemte, genom den upplysning Red. lemnat, blifvit öfvertygad, att med den i Måndagsnotisen omnämnde Hr W. icke syftades på någon vid Ir Nordströms boktryckeri anställd person, så kunde all vidare skriftvexlipg om detta ämne inför publiken kanske vara öfverflödig. Emedlertid är det grundadt, att Red. vid emottagandet af den ofvanstående uppsatsen, sådan den nu här finnes tryckt, ansåg den sista punkten både kunna och böra uteslutas. Deita fann också Hr Nordström sjelf ör egen del t går fullkomligt i sin ordning. enär denza punkt dels innefattar en enfsldig onening i frasen om adälderna ete., dels ickej. hörde till saken eller anginge Hr Norström, u-. jan endast åsyftede alt få säga en ohöflighet: it Hr Hjert:; och Hr Norström hade eerförs cke beller i går annat mot uteslutningen ef somma punkt att erirra, än ati den person,, som åt honom författat uppsatsen, bade sagt ronom, att den nödvändigt borde införas i sin! helbet. Oaktadt det nu af den i Allshanda in! agua uppsatsen synes, att Hr Norström blifvit! ( bemälde person öfvertalad, att icke afstå i-.. från bifogandet af denna ohöflighet, så fritaga vi dock Hr Norström sjelf ifrån den deri fram! lysande, smutsiga och sjuka inbillning och den ! oförskämdhet, som fordras, för att uti Måndagsnotisen kunna uppleta ett motif af hämd eller! jalousie de metier. Eller skulle det fallit Hr. Norström ur minnet, att Hr Hjerta vid åtskillie9a tillfällan haft dat näst att hänvisa narca I -— be J a OH JR NR Ar a OL dj