Aftonbladet – 29 oktober 1839, sida 2

i SR ARUNL Mn vi ete ALL UTL UL, Vi I Sa alt dagar var mycket naivt, skulle nu för tider kallas charlataneri, och man hjelper sig det förutan. Feen sitter i dag uti en skänkmamsell: skepelse och säljer biljetter vid ingången, och trollkarlen går i svartfrackad och bekråsad sysslolöshet omkring i rummet och skrufvar då !och då upp en lampa. Här och der i kammaren ser man ett litet rundt glasfönster och er för hvart sådant enkom framsatt stol inbjuder att kasta en biick ditin. Nå väl är trollkonsten minire, derföre att den är mindre ansp åksfuli och solenn? Från de fyra hörnen i det lilla rummet får du nu kanske skåda här Guda Hoppsuaden, här Nordkap, här Kanton, här Rio de Janeiro, och detta allt icke såsom genom ett oredigt glas,, uran verkligen asåsom ansigte mot ansigte,. Väderstrecken äga här inga horizonter, och mellan sjelfva antipoderna är afstindet icke större än några steg öfver golfvet. De rundmälningar, som Hr Subr från H2mburg för närvarande här förevisar, äro långt öfver allt hvad i samma väg hittills i hufvudstaden blifvit sedt, så väl genom valet af intressanta och varierande vyer, som det noggranna utförandet af målningarna, samt dessas större skala; — de största, uppställda i hallcirkel, lära äga ända till 42 alnars längd och 3 alnars höjd. — Den herrliga Stefens-kyrkan i Wien, det bländande skådespelet af det inre Pslais Royal vid månsken, den stora och mag. nifika utsigten från Punt-Neuf, likaledes i Paris öfver Seinens båda palatsbekrönta stränder, den brokiga taflan af det gammalmodiga Hamburg från floden och Das Bsumhaus, omvexla med de originella vyerna af Tunnelns gzsupplysta korridorer, af jernvägen från Liverpool med tillhörande ångvagns-trainer, al rutschbanorna på den frusna Moskwa-floden o. m. d. En balftimma i detta kabinett har varit för oss ganska angenäm, och vi tro, att ett besök derstädes icke af någon skall göras utan tillfredsställelse. — st Carlskrona Veckoblad, som just icke är bekant för att komma för tidigt med sina nyheter, berättar att en Premierlöjtnant Lövenborg, sekond å korvetten Najaden, latit sisilidne bönedag och under gudstjensten, medelst en väl bemannad barkass, hemta en st:cksars fskargosse vid namn Wellin utur dennes båt ombord på fartyget och der tilldelat honom först tvenne ö filar och derpå, med sine mans biträde, 11 prygel, med hvilken välfagnad gossen bäst han gitie fick återvända. Dagen derpå skuilc hkväl saken blifvit förlikad på det sätt, att gossen erhållit 25 Rdr bko och 4 ainsr kläde och dermed gifvit sig tillfreds. Korvetten höode vio tillfället leget vid ett skär, der någon kurvetier tillhörig ved funiuts upplagd, utan att duck gussen skall haiva visat råjon atsigt att lägga till vid detta skär. Veckubladet titlägger, att händelsen väckt en allmän vwilja i Cerlskrone, och der utgjort allmänna samtalsämnet, att bla. det derför finner sig befogadt sjelf anmäla densamma, på det den icke må unägå vede: börand-s uppmärksamhet, samt att dylika excesser lätt upprifva flera för flo:tan ömtåliga minnen, t. ex. Exemarkska bedriften 1 Kiej. Mot detta Veckooladets tilgörande uppträder koilegan Najaden, som utgilfves i samma stad, med synnerlig bitterhet, som går så lån, t at hoa framdrager Veckobladets utgifvare personIgen ll ausvar. . Najaden besvider väl icke händelsens exis ens, wer anför följande mi igerande omständigheter, hvilka vi anse Oss ickt böra utesluta. Den första är att Najaden, först Måndagen efter bändelsens, derom erhöll under: rättelse af en person, so: blott ssmtaisvis fraraställde, huruvida redskiören borde omtala s2ken i sin tidning, men hvariill red, svarade dels att det vore för sent fö; peföljsi de dagen, deis att red. ej ville chandlösty löpa åsied att fram höra e2 lösligen beråttad tilldiagelse, hva:eg.o: red. aerbjöd, sig avi intaga berättelsen om der förolämpade, icke daunde: egen avsvarighet införe den.) Vidare bade Nosjidens ed. ej af hö t negut förr än påröljarde Taoorsdags etter widdag, då en gammal gumma, sum sad? sig vara den våldfördes noder, IiBlusni sig hos rec. och hezgärde få införa en liten arnovs etler upp. sats om händelser; men sum derna var utan tegiplig memng hade red. tifvit reodren samina svar, som förste referenten, och rädt hevne ett apmäla saken hos vederbörande, samt satt om bön sedan önskede, att få något derom i tidningen infördt, hon borde skyrda sig med stt sådent ordeniligen uppsätta, alidenstund det icke vore vackert att låta en hel vecka passera, inan saken vederhörligen enmäldes, och sprida densamma genom tidningarne, sedan den för ördelade redan vore afseglad och för ett bolft ) ir urståndsatt att sig försvara. A:er hade red.