Aftonbladet – 29 oktober 1839, sida 2

får nu, såsom Turkiska statstidmogen uttrycker sig, chvila sig en tid i Storberrns skugga, och i sina hus i Konstantinopel och vid Bosforea becja för Hans Högbet., En Storherrlig förordning bar utkommit, att supplikanter bädanefter blott fredagar få nalkas aden höga stigbygelnr. — H. M. Konungen och Hens Exceliens Grefve Brabe samt Hans Maj:ts hofuppvaktning gjorde förliden Lördag ett besök på Drottningholm och sågo instruktionsbataljonen exercera för sig, samt förevisa andra Öfningar som höra till dess läroämnen, och hvari de, jemfördt med den korta öfningstiden, gjort ganska betydliga framsteg. En del af de här bland ar I mehefälet församlade Generalspersoner och Regementschefer voro jeinväl tillstädes. Truppen har i d2g och i morgon sina slutöfningar, och lärer derefter kowma att aitiga. Hans Msj:t bestod derefter unifägnad åt truppen, och den närvarande Hofuppvaktningen och miltiuärbefälet voro bjudne til middag å slottet vid Drottningholm bos Konungen och Kronprinsen, eller, såsom Statstidpiogen uttrycker sig, chade Iden Nåden vara befallte. Apropos af det sistuämnda uttrycket, kunne vi icke underlåta begagna tillfäålet, att heroställa till säväl Statstidningen, som andra officiella organer, oa det ej vore skäl, att snart en gång för alla utbyta denna fras, som men ännu ständigt ser nytfjad för invirationer fill I hofs, emot deisndra un:gängesförhallanden anliga och vida mera lämpliga. När Konungen med sin Regering besluter och låter utfärda en kungörelse, så är det utan tvivel i sin ordåning, att ordet b-allning begagnas för de til!ällen, då bruket och st,ius curie af ålder så etsblerat, eller saken; be-kaffenhet dertill gifver anledning, ty Konungens namn representerar då landets lagiga öfverhet, bvers betallningar det är landets mvacares ofelbar plig! att åtlyda, när de i laglig ordning äro tillkomna. Men om Konungen låter bjuda några gaster till sitt bord, elier om han be drar någon privat man eller allsvän inrättning med ett besök, så är detta icke nagon Rogentfunktion, utan tillhör bett och baliet Konurgev personligen; det iavelattar följektligen icke beller utöfsugen af nago jus mejestuticum, aldrauntust det, sum grundlgenu förstar sed uttrycket ati cgöra Nad... Kouungen, för sin person, an dessulum icke mer än v:gon sunan befalla i n enskild att ga ett steg hit eller dit emot des vilja, så framt denne icke hör till det kungliga bushållet, det vili säga hofvet; och om någon varder bjuden till fans M-j:is teffol, så står det honom följsktligen lika fritt, ati antaga eller afslå dern:, som hvarja apnan hbjudning. Naturligtvis måste detta så mycket mer gälla i afseende på andra medlemmar af den kungliga familjen. Uader sådana förhållanden måste det slutligen förefalla icke allenast oegeniligt, utan nära nog löjligt, att ännu oupphörligt hösa dessa utir;ck om anå och ahefoll i: g) stån-igt repeterade i Statstiiningen och al andia beställsamma publicieisorgaver, om hv: rje handling af en kutvglig person, även i dess förfållanden såsom evskild. Hv-riöre icke då beldre nyttja den lika vera men vid. ägda wålsenligare termen, att cex eller den personen då och då uvarit bedrad med en bjudsuing,, eller rågenting dylikt. Det skall emot denna anmärkning tilläfventyrs invändas, att det ken synss smösklgt att fösta sig vid ett par ord; men härpå svara vi) blott, at: man på andia siden är gonska noga i! dylika mål, och att d:t dessutom alltid är bäst ati skena nämnas vid sitt sätta ramn. ite ——— ; , — Det lärer nn änd:lisen vara hactämdr af