Aftonbladet – 29 oktober 1839, sida 1

ur ett Svenski Statsfängelse, om Ställningar och Förhållanden. STOCKHOLM än 29 Okt. De poster, som ankommo i går törmiddags, medförde tidningar från Konstantivopel af d. 2, från Paris och London af d. 48, samt från Hamburg af d. 22 dennes. SPANIEN. Den session hos Cortes den 7 dennes, som vi i går omnåmnde och hvilken hade till följd alla partiers försoning, började med ett tal af Hr Oloz:ga, som syntes åsyfta och lofva allt annat, än ett sådant resultat. Denne bekånte oppositionsman talade med säden häftigbet mot regeringen, att hela Kammaren råkade i rörelse,. Han tadlade allt hvad hon gjort och påstod slutligen att dess uppförande visade, det bon ej mer ville iakttaga statens konstitution. Detta yttrande appladerades gsnska lifligt från åhörare tribunerna; flere deputerade begårde ordet och andre fordrade att Kammaren skulle förklara sig permsnent. Hr Olozaga fortfor: aJag upprepar ännu en gång, vi hafva en minister, som bildats tvärt emot aila parlamentariska regler. Den består af personer, som kneppt känna hvarandra, som omöjligen kunna fatta en gemensam tanka elier utföra en gemensam plen, och som hvarken genom Cort:s önskan eller den allmänna meningem utmärkts att bilda kabinettet., — Justitieministern tog nu Will ordet: Mine herrar, jag hegär att man antingen sätter oss under ulital och förklarar oss skyldige eller behandlar oss son en af de tre konstitutiodella mekterna. Om arkl:gelser böja sig emot oss, hvilka äro så betänkliga — —. Hr Olciaga (arbrytande) : oJsgkunde väl anföra ännu: betänkligare., — Jusutieministern: Jag fordrar att ordvingen återställes., — Presidenten ;Ingen har förnärmat ordninger. — Hr Olozaga: aMinistern har allt för hastigt råkat i ifver3 hvad jag sagt, var ärnu på långt när : icke alit. — Krigsministern general Alsaix: aJag önskar att det vore mig tillåtit yttra ett ord — —). Hr Olozaga: När en deputerad har ordet, eger ingen räct att afbryta bonom; jag, för min del, skall ej tala det af någon, och allraminst af en minisier.p Talaren fortfor nu jatt öfverhopa minstrarne med alla slags föreI bråelser, att de bandlat emot landets intressen och lagar, hotat att tillintetgöra tryckfriheten, kränkt författningen Oo. s. v., och slutade med en eftertrycklig förklaring mot det af ministrarne förelagda lagförslaget rörande fueros, soin Kamrarue, enligt hans tanka, borde: helt och båilet förkasta. Nu skulle ministrarne svara på detta anförande. Ju-titieministern, som bade orcet, afstod det åt sin kullega, general Abix, och då för venclades scenen. aJag bieklagar,, sade derne, calt men cf en fredens fråga tjurt ett stridsämne. Som imedslerhd Ar Orzega trott sig böra begyrna anvtallet, och anhlaya regeringen, så är det um plgt, att åtga mig heroes dörsvar; jag skell Hhväl göra det med få ord. Miue berrar, om J låsen tidnivgsrua för Decemher månad förlidet år, så stolen J finna, att aila presidierra i Afrika, med undentag endast ar Couta, då vuoru stadda i en 1 ppen uppresnipg; vid samma fid rasade Jköiset i de norra provinserna, och til armens koimpletterande fetiades 49.000 ran. Kavaleri-sqvacronerna voro oullstärdiva, srtleriet utan böstar och statens tllgårgar wWwtömda. Ocskisdt denna verkligen oclyebliga siälnirvg, bar Frege igen likväl förstått besegra sla hinder och hringa sakervra i det skick, hvari de för väör:a ande äro. Om en mirister besegrat stvtens firrder, är det i sanning heklegansvärdt, att i det inre se nya fi nder uppstå mot benne ech nytt misstroende väckas. Mig tyckes, 2t: Er Olo2aga illa velt sin tid, att förklsra ministrarne krig, Han har börjat stridea, under de: hvar och en önskat fred.v — Dessa få ord gjorde ett djupt intryck på Kammaren, Hr Oiozaga sade: aFör att gilva ett bevis på min cpartisckhbet, förklarar jag börnedeist, att jag ej Iskall sätta mig emot att bestärdigt se de närvarande mipistrarnve vid styrelsen, så snart de endast gifva Oss öpskade garantier; öfvertygad, att de skola bidraga till att gifva Spanien freds skall jag ej strida met dem i de vigtiga frågor, som röra fädernesl.ndets väl. Ja, jag skall till och med skynda att ställa mig på deras sida — General Alaix: Denna uppriktigt gifna försäkran antager jag lika uppriktigt; beviset derpå vore, att vi. om ni så vill, om