Aftonbladet – 26 oktober 1839, sida 4

Sorgen stod vid låga hiddans dörr, Och der inom sjötos smitars tårar: Uslingen begrät, avt nu som förr Nödens qval det tryckta bjertat sårer. Mången som jag bu!pi: såg min nöd, Såg mitt qval; min sorg och mitt oäade; Men de wisste nu min !yckas nöd, i Dei före de mig ej mera kände. Då kom Emelie til krossadt bröst, Att den arma vårda, hielpa, skydde; Sorgens suck klef tack:amke:ens rösi! Lugnet finns Du åter i min hydda. Tag emot den tysta suck, som får Från ett tacksamt bjertas dolda gömma; — Vet att tiden, som om allting rår, Dock mitt bje:ta lärer: Dig ej g lömma! Charlotte,