Aftonbladet – 24 oktober 1839, sida 2

mer att bero at dess Hotta. Med all respekt för våra båtsmän, lärer man dock nu, som fordom, här, som i andra länder få lof att anlita handelsflottan, när det gäller för att bemanna Iden seglande delen af örlogsflottan ; ty vi frukta, (att våra amiraler skulle komma att göra en slät figur till sjös med eskadrar, endast beI mannade med sjösjuke, ovane och illa beklädde roddkarlar. Af alla erfarne och fördomsfrie sjö-otficorare måste det medgifvas, att på handelsflottans be manning bvilar ytterst en örlogsflottas tjenst barhet vid ett inträffande krig. Så tänker man åtminstone i Eogland. Också hör man aldrig ,dervarande högre eller lägre örlogsbefäl yttra sig med ett förnämt förakt eller meå stolt kallsinnighet tillbakavisa frågor, som röra handelsflottan. — — — Om hsndelsflottan således är värd att vårdas såsom beredande medel till rikets sjöförI svar, så förtjenar den det i en ännu högre grad såsom en kraftig häfstång till industriens upplifvande, såsom verkande på en hastigt ökad nationalförmögenhet och såsom medel till skapande af den betydligaste statsinkomst. Ett lands välmåga stiger i det förhållande dess invånare kunna göra sitt arbete produktift, synpnerligast i mån som de, hvar för sig, blifva i tillfälle samla något utöfver det nödvändigaste för sitt uppehälle. Den näringsgren blir då den nyttigaste, hvari ett visst antal individer hemföra den största förtjensten af sitt arbete. Den blir dubbelt gagnelig, om dessa individer, jemte egen förtjenst, äfven tillföra staten en betydligare inkomst än någon annan näring. Svenska bandels-flettan bemannas af 3000 sjömän. Desse hafva arbetat till staten under förlidna året en inkomst af emellan 3 å 4 millioner Rdr, således har hvarje Svensk sjöman hidragit att tillskapa en inkomst åt statsverket af 6 å 800 Rdr. Hvilken annan näringsklass kan väl härtill uppvisa ett motstycke? Svenske sjömannen har efter en lång resa vanligen 350 till 400 Rdr och derutöfver i behållning af förtjenster, hemtade ntom Sveriges gränser. — Är han husnållare, så användas dessa till förbättrande af dess hemmavarande bo, eller insättes ett räntebärande kapital till framtida behof. Är han deremot oordentlig, så förskingrar han penningarne, men de spridas doek i Sverige, ty en ringa del af sin förtjenst får han tillfälle förstöra utrikes. I hvilket yrke kunna väl simpla arbetare efter årets lopp visa en behållning af 400 Rdr B.ko, efter att under tiden hafva varit födde och klädde? Sjömannen fordrar inga undsättningsbidrag af stater, inga onaturliga band på sina medborgares frihet att försörja sig eiler skaffa sig sina behofver till billigaste pris såsom viikor för egen bergning. Aldrig besväras regeringen af honom med rop om understöd i en eller annan väg efter öfvergången olycka. Den skeppsbrutne, som förlorat allt, är blott betänkt på att förskaffa sig ny förtjenst. Han ligger ej af staten, han blott riktar den genom silt mödosamma, äfventyrliga arbete. Aldrig hafva rikets Ständer, ej ens under de för Svenska sjöfarten mest bistra tider, emottagit böneskrifter eller klagovisor från sjömännen, ehuru desse haft skäl till högljudd klagan öfver de prohibitiva författningar, som inskränkt deras verkringskrets och beröfvat dem rättigheten att fritt utöfva sitt yrke; ehuru de baft fog säga: aJ bemöden er att i aSverige införa likt och olikt, hvarjehanda drifchusnäringar, hemtade från andra luftstreck, cutan att besinna, att J derigenom tillskapen cen talrik klass tiggare i landet och undertryccken den för Sverige mest naturliga, mest rikctande näringen: Handel cch Sjöfart. En tid atorde komma, då inga fattigkommitteer, inga abarmhertighetsinrättvingar mera skola förslå catt absorbera den krälande produkten af edra astatsekonomiska misstag. Återgån, medan det är tid, till ett förnuftigare system, eljest torde aslutligen äfven vi komma att öka antalet af ade tärande medlemmarne i samhället.n Månne sjömannen haft orätt, om han för 40: år sedan sålunda yttrat klagan öfver Sveriges prohibitiva — handelsförfattningar, och dertill framlagt listan på de onyttiga och ända till: löjlighet drifne entraver, hvilka under namn af. kontroller blifvit hopade på Svenska sjöfarten? Månne han saknat fog att bittert klaga öfver: bristande bildningsoch undervisnings-anstalter för de Svenskar, som egna sig åt sjöyrket? REVY AF TIDNINGARNA. a Plamaaaan Minarva är i dag aden allra