Aftonbladet – 22 oktober 1839, sida 2

OLIV UTTUCILCEfCEL VEU UCIUTUC TLYCHLETLUC, IT UtHCIalmajoren Kommendören m. m. Friherre Sixten Sparre, borde utgå, enär Friherrcn från och med den A April berörde år ägt att tillträda de chefsboställsrum uti Castenhoffshusct, som hans företrädare i embetet dittills beyagnat. Genom beslut den 49 Juli sistl. år, förklarade inqvarterinyskommissionen, att Hr Goncral Majoren och Friherren, som från och med den 4 April nyssberörde år ägt tillträda de så kallade chefsboställstummen i Csstenboffshuser, i följd deraf och med tillämpning af Konyl. Kungörelsen d. 42 Januari 4775 ö:le momentet, ) icke kunde tillika vara berättigad att, såsom Sckundchif och Öfverstelöjtnant i reyemertet, uppbära inqvartering i penningar för årets 2:dra qvartal och framgent, så länge han af bostället vore i besittning. — Friherre Sparre anförde häröfver besvär hos Öfve Ståthållareembetet, under tillkännagifvande, att Kong!. Maj:t genom bref den 22 Dec. 1837, behagat upphöja Sekunrdchefsembetena vid dess samtlige lifgardesregementer till Öfverstebestä!lningar. Till stöd för sitt påstående anförde Hr Friherren vidare: att Hr Friherrens företrädare i tjensten vanligen bebott de så kallade chefsbostvällsrummen i Castenboffshuset, och likafullt utan invändning fått uppbära kontsnt ivqvariering; att nämnde hus alldrig blifvit såsom boställen tillagdt Sekundcheferne vid Svea lifgarde, utan att af fordna konungar, såsom chefer för nämnde lifgarde, berott, liksom det ännu ensamt berodde på Hans Maj:t Konungen att ifrågavarande lägenhet efter godtfinnande disponera, hvadan ock samma lägenhet icke alltid innehafts af Sekundcheferna för Svea lifgarde, utan tid efter annan äfven af andra personer begagnats, såsom exempel hvarpå Hr Friherren uppgaf, att lägerheten skall hafva verit upplåten af Konung Gustaf den 3:dje åt Riksrådinvan Grefvinnan Ribbing på 6 års tid, af Konung Carl den XIII:de åt Grefve Adlercreutz på ett år, samt senast af pu regerande Konungen under Hr Friherrens !tjenstetid vid regementet åt Generallöitnanten Friherre Lovisin på 4 års tid: samt att ÖfverStättållaren och Magistraten år 14746, då Kronprinsen Adolf Fredrik ver chef för Svea lifgardet och i sådan egenskap tiil dåvarande Sekurdchefen, Friberre Fredric Sparre öfverlåtit dispositionen af chefsbostället, i anledring af ingqvarte:ingskommissionens vägran att vidare till F:iberre Sparre utbetala kontant inqvartering, genom beslut af den 3 Februari berörde år, som vunnit lega kraft, förordnat, att Friherre Sparre ägde oaftkortadt utbekomma ÖfversteLöjtnants ingvartering i penningsr, på den grund, att Hans Kongl. Höghet Kronprinsen ägde makt och frihet, att efter eget behag och godtfinnande disponera de rum, som voro Hans Kongl. Höghet, i egenskap af Ofrverste vid Kongl. gardet enslagne, i stället för bostälie. Dessa invändningar vederlade Inqvarteringskommissionen på ett kort, men tydligt sätt, uti sitt utlåtande öfver besvären. Kommissionen anförde nemligen, att, cgenom stadens äldre privilegier, sednast bekräftade genem Kongl. Maj:ts till Öfverståthållaren aflåtne bref af den 21 Nov. 47214, staden blifvit försäkrad om rättigheten, att, för inqvarteringens besörjande åt de i stadea förlagde regementer och korpser, äga att välja, emellan desammas utgörande i penningar eller in natura, så, att opticnen lemnas borgaren, såsom orden lyds i det Kongl. brefvet. I följd häraf har, oaktz:dt inqvarteringen i natura numera nästan alldeles uppbört, undantag derifrån ägt rum, då sådant ansetts kunna förenas med stadens fördel, eller åtminstone icke medfört något serdeles betungande. Chefen för Kongl. lifgardet bar sålunda, från och med år 1680, vid hvilken tid embetets dåvarande innehafvare uppsades från de örut åt honom af staden hyrde rum i Grefve Lilljes bus vid Norrmslmstorg, fått, 1 stället för kortant inqvartering, disponera och begagna en för stadens egne behof ej erforderlig våning uti Castenhoffhuset. Detia som under tidens lopp sedermera benörmndes boställe, utgör följaktligen ingenting annat, än en åt bemälde chef af staden förunnad irqvartering in natura, hvilket ytterligare styrkes deraf, att hyra för ifrågavarende vining törst i likhet med annan inqvartering i äldre tider erlades af borgerskapet, sedermera af Iogvarleringskommissionen, och nu, jemlikt Kongl. hrefvet den 25 Sept. 1769, till staden utgöres, med ett lika belopp, som, enligt gällande inqvarteringsordningar, till en Öfverste eller regementschef bestås i kontant inqvartering. pDetta förhållande fortfor, så länge befälet öfver Kongl. lifgardet var anförtrodt åt en Öfverste eller Chef för regementet; men den 41 Mars 4774 behagade Konzl. Maj:t i nåder sjelf emottaga detta befäl, då chefslönen blef till Kongl. Maj:t och kronan indragen. Enär nu Korgl. kungörels. d. 49 Jan. 4775 uti 4 och 2 mom. ) såsom ceftergifliga vilkor för rätt till inqvartering föreskrifver lön på stat och sländig!jenstgöring, bar, genom Kongl. Maj:ts berörde vidtagna åt) Detta lyder sålunda: att then, som bar sig atillslagne rum uti våre och kronans eller andre cämbetshus, icke kan tillika till inqvartering vaara berättigad. ) Dessa äro af följande lydelse: 4:sta mom: aatt then, som icke har lön på oradinarie stat, utan är extraordinarius och utan alön eller på extra stat icke bör njuta inqvaratering, hvilket är fastställdt genom Kongl. brefooo Am Ida... äåM Nan JAMÄrL dan 20 Tal li2MCO Al Jan