rala priucipens motståndare der endast kunde få fas: fot i de provinser, hvarest den största frihet herskar, och att Don Carlos, absolutismens koryfe, fann sina tappraste försvarare biand Baskerns, hvilka minst af alla vilja veta af absolut konungamakt Fulkets kiigiska anda, fanatiska presters uppviglingar och absolutistiska makters guld skulle icke ensamme kunna förklara detta fexomen, om icke en patriotism, som fästade sig vid lukalförbillonden funnes, och som i den egna provinsens ställande pa lika fot i alseende på rättigheter, somw rikets öfriga provinser, icke såg annat är vpphäfvandet al urgamimat frihet. — Revolutionen måsie på s:mina säll som i Frankrike, ätven i Spanien, göra ett s:et på provins privilegierna, om jeenalkhet i rättigheter skulle vara en af dess första principer, och försmälta monarkiens serskilta delar i ett gemensamt helt, om de icke i udernas storm skulle helt och hållet falta från hvaranara. Det ar således ganska be ripligt, att Baskerne miste frukta, att revolutiogen och de koustituiioner, som ur densamma utgält, skulic upphälfva deras provinsförfattningar, och att de deriöre skulle kasta sig i armarne pa den prins, som framställde sig för dem, icke såsom försvarare af den absoluta, utan sl den gamla statsförfattvingen, och lofvade ett bibehålla dem vid densamma. Också synes det endast halva varit möjligt att sluta kriget med det vilkor, att regeringen i Madrid likaledes försäkrade Baskerne om upprätthållandet af deras fueros. På nvad sätt densamraa skall kupna lösa problemet af dessa fucros förenande med den allmänra konstitutionen, måste lemnas dervän; men det är i alia händelser svårt att fatta. Man skall lätteligen inse dessa svårigheter, då iman läser uppgifterna om beskaffeuheten af dessa fueros. Man far icke dervid föreställa sig, ali de fyra lendskapen bafva en gemensam förfaltning, med ka rättigheter och pligier. Dessa äro olila i hvurje provius. Det år på visst sätt fyra republiker, hvilka nästan icke haiva någonting annat gemensamt, än deras oafhäsgighet af den Spanska kronan, fyra författningar, I hvilka mycket tales um folkets rättigheter, men icko om korungers, och i bvilka man kooppt ken upptäcka i hvad ssmmanbing de egentligen sta med regeringen i Madris. Också äro ue fyra författvingarra icke blott i detaljerna, utan äfven i principen, fulikomligt olika bvarandra. Navarras författning är ett sligs ständerförfattnirg (ungefär sådan som de gamla Tycka lendtständerra) med en vicekonunpg såsom landsherre, och här kan man ändock lättast upptäcka förbindelsen med Madrid, så tiil vida, att vieckonurgen utnämnes af Konurgen i Spanien; likväl är hans regeringsmakt, i förhållande till Cortes i Navarra, så godt som ingen. Biscaya är en ren demokiati, der bela folket direkte tager del i Tegeringen, och hvirje är väljer sut öfverhufvud, hvilket blott i vissa fall representerar konunsen, men äfven då icke ens har en röst inom församlingen. Guipuzeoa deremot är en forialig aristokrati, der några adliga famvjer i de fyra största städerna bafva hela regerivgsmakten i sina bänder; blott den förrämste domaren tillsättes af konungen. Alava slutligen liknar mera en valc onarki; den årligen af folket utvalde general-Geputeraden är nästan oinskränkt monark, men förlorar all makt, så länge folkets representanter äro församlade. — Om alla dessa författningar skulle bekräftas i sin renhet, så skulle Sponien mera likna en federatif stat, än en konstitutionel monarki. En kort öfversigt af hvardera af de 4 provinsernas författnivg meddelas här nedanföre. NAVARRA. Navarras fueros stadga, att Konungen icke kan påbjada någon leg eller Jföretsga någon vigtig regeringsätgärd utan bifall oi adeln, prelaterne och städernas deputerade. Då Ferdiaand den kathoiske införlifvede Navarra med sitt rike, erkände han dessa fueros, och de halva sedermera blilvit af alla hans efterträdare pckräftade. Regerivgen består af en vicekonurg. stora rådet i Navarra och räknekammaren. Vicekonupsen är tillika guvernör i Pomplona, lörer befälet öfver trupperne och presiderar i stora rådet. etta räd har ungefär samma funkhtioner som Castilianska rådet. RKRiknekamni aren hbesörjer och kontrollerar alla statsutgifter, — De Navarresiske Cortes bestå af presterskap, adel och borgare från provinsens 34 städer. Dessa sednare representanter förnyas hvart tredja år. Cortes stifia lagar, pålögga skatter och tull, samt bestämma hvad som får inceh utföras. BIF CAYA. Regeringen i denna provins består af: 4) Corremidarem som inämnee of Kanunsaen ach