Aftonbladet – 21 oktober 1839, sida 3

derefter alla med både styrka och vighet verkställde en mängd olika gymnestiska rörelser. Fördelen af denna sednare öfning visar sig serdeles uti deras friska och blomstrande kinder, hvaraf man icke skuile kunna döma, att man befunne sig i en sjukinrättning. Vi äro öfvertygade, att mången af de damer i hufvudstaden, som ej hafva tillfälle till nödig k:oppsrörelse, endast skulle behöfva gå till Skärgårdsgatan och en dag se denna gymnastik, för att få lust att deltaga i densamma. —M—E— — Uti Westmanlands Läns Tidning läses följande: Det är bekant, att Svenskarnes samqväm, särdeles jemförda med dem i Preussen, förråda eit öfverflöd, som sannerligen icke manar till någon efterföljd. Man tyckes icke umgås med hvarandra, för att vederqvickas af någon adel själsnjutning, utan snarare för att öfverlasta sig med kräsliga rätter och rusande drycker. Så är allmänna förhållandet i våra städer och inom Ståndspersonsklassen, och exemplet har, ty värr! redan spridt sin smitta omkring hos allmogen, synnerligen ide bättre ålottade provinser. Det är så vida kommet, att inom Westmanland knappast en torpare kan göra bröllop åt sin dotter förutan punsch och vin, och besöker man en sjelfegande bonde, så är det ej sällsynt att blifva trakterad med toddy af arrack, konjak eller portvin, äfven om intet högtidligare tillfälle gifver anledning till en sådan undfågnad. Detta har börjat väcka förståndiga bönders uppmärksamhet, och inom Ihrsta socken är ett förslag å bane, att, med undantag af kaffe, ifrån samqvämen aflysa alla utländska drycker. Förslaget är aktningsvärdt, hvarföre vi ock af hjertat önske det framgång och efterföljd. Vi vilja dock hemställa, om ej en dylik öfverenskommelse kunde och borde sträcka sig till allt hvad lyx heter, och särdeles till den, som uppenbarar sig i klädseln., Den sista af dessa reflexioner förekommer oss mera välmenande än riktig. Det ändamilsenligaste blir likväl att lemna åt hvars och ens fria vilja att kläda sig huru han behagar. Dylika förmynderskaper för andras pung tjena i längden till ingenting, och ehuru tarflighet och bushållsaktighet äro önskvärda egenskaper, på bvilka man ofta ser brist här i Sverige, så blir väl den rätta regulatorn derför, att hvar och en får lära sig sjelf att rätta munnen efter matsäcken. Att den som har råd består sig vackra kläder oeh husgeråd, är i sig sjelf icke något ondt: det upmuntrar industrien derigenom, att det skaffar konsumenter; det oriktiga ligger endast deruti, om den, som är grannare klädd, eller bor bättre, derföre skulle vara mera ansedd; men denna förvända ton, om den funnes, hvilket numera sällan är fallet, kan ej förekommas annat än partielt geuom ölfverenskommelser, ty den fåfäånge söker nog, om han hindras från en depens, att utmärka sig genom någon annan. Icke heller kunna vi finna hvarföre ej en rik bondes hustru må kunna nyttja en sidenklädning lika väl som en fattig ståndspersons eller tjenstemans. Den förra har samma rätt dertill, och förmodligen samma nöje deraf, som den sednare. — Till Red. af detta blad bar tid efter annan flera artiklar blifvit insända, angaende den försumligbet och långsambet, som skall äga rum med expeditioner vid Landskansliet i Carlstad, och hvarpå jemväl ett och annat exerapel blifvit bifogadt. Då detta ämne hufvudsakligen avgår en landsort, har Red. ej velat upptaga utrymmet i denna tidning med specialiteter häraf; men en sanning är, att till följd af de: beskedlighetssystem, som synes råda hos Landshöfdingeembetet i Carlstad, och som gör, ett ford:ingsägsre först ef:er en längre tids förlopp kunna fi ut legsökte fotdringar, har bela provinsens kredit lidit så betydligt, att äfven säkra dokumentier från Wermland äro de svåraste af alla att få beläna i de publika kassorna. Det är icke möjligt att tänka sig någon verklig fortkomst af industrien i eit land, der alla beråkvingar på punktlighet blifva så gäckads genom efterlåtenhet i utsöknineslagarnas verkställande. ee — (Insändt.) Då förslaget, att å Ladugårdslands kyrka uppföra ett torn, är öfvergifvet, och då man tror sig med vischat veta alt åtminstane icke alla för daotta ända-!