ror man väl den moraliska följden blir hos denne olycklige, om ej en djup förbittring och ett hemskt förakt icke blott mot den ordningsnyndighet, som så behandlar honom, utan ock mot det samhälle och de lagar, som sa litet skydda honom. Med dessa känslor lemuar han längelset, usel, oskyldigt vanärad, förtviflad. Lägg handen vid hjertat Läsare och säg, om Du på honom vill kasta första stenen, då Du kort derefter ser honom skyldig åter föras till samma fängelse! ln Vid dessa betraktelser göra vi blott den anmärkningen, att man väl icke ifrån de tilltagande stölderna ännu kan bestämdt sluta till er tilltagande demoralisation hos hela folkmängder öfverhufivud tagen, elier ens hos hela den arbetande klassen. Vi skulle tveriom af någr: .ecken vara böjde att tro, det motsatsen åtminstone inom många afdelningar deraf inträf. fat; och att försämringen ännu blott hufvudsak. ligen kunnat varsnas inom den klass, som redar förut stått närmast till frestelsen. De tvåsednaste stränga vintrarne och lifsmedlens dyrhe! under tiden hafva kanske ock haft sin andel deri; men detta förtager icke riktigheten a Dagligt Allehsndas reflexioner i allmänhet, : synnerhet då flera scener cch händelser af oerbörd djerfhet och fräckhet på den sednaste tiden utgöra ett bevis, att aktnvingen för sjelfva ordningsmakten genom dennas eget förvållande ansenligt aftagit. FF ——C Lp ee