NE SE MR RA UR RF ET OO FATTIGVÅRDSKOMMITTENS BETÄNKANDE. Detta är nu tryckt, fast icke i bokhandeln tillgängligt. Det utgör icke mindre än 240 qvartsidor och 43500 exemplar äro deraf upplagde, hvaraf dock största delen kommer att utdelas till ständerna, så att för den öfriga allmänheten föga lärer blifva öfrigt. Om detta må anses såsom, någon förlust, vilja vi ej afgöra; men besynnerligt förefaller det, att af ett verk, som blifvit med så mycken kostnad tillvägahragt, och rör ämnen af så stor vigt, icke nagra exemplar blifvit afdragna för kommunerDa, som i så minga hänseenden äro intresse. rade, och så väl behöft ett litet rådrum att derom öfverlägga och kommunicera sig med de blifvande riksdagsmärnen; med omkring 300 Rd:s tillökning i tryckningskostnaden hade detta billiga afseende på folkets tanka kunnat faligöras. At uti en eller eit par artiklar lemna en någorlunda upplysande öfversigt öfver ett så digert och så många serskilda ämnen omfattavde betänkande, låter sig icke göra; vi ämna derföre serskildt behandla hvarje afdelning för sig, och göra i dag en liten början med ingressen eller betänkandets generella del. Denna börjar med en mycket kort öfversigt af författningarne rörande fattigvården ifrån äldre tider intill den närvarande och inneheller seden en redogörelse för fattigdomsorsakerna, som utfaller ungefär ) på följande sätt: Mängdens vilkor är en nödtorftig, merändels knapp bergning, och bidragen till andras underhåll derföre mycket kännbart, men hvarken fattighjonens antal eller deras försörjning har ännu stigit till någon höjd, som kan väcka bekymmer. Fattighjonens antal utgör ungefär 2?; procent af folkmängden, och årliga underhåliet för hvarje hjon omkring 8 Rdr 46 sk., hvilket fordrar en safsift af 8 sk. för hvarje person, eller, fördeladt på hemmantalet 8 Rdr per helt hemman, oberäknade likväl först fonderna af enskild välgörenhet, 401.743 Råir, staitens bidrag, 48,674 Rdr, och andra fastställda bidrag, 99,485 Rdr, ssmt sedan den afgift, som uttages genom bettlande, hvilken är betydlig men icke beräknelig. Af de från landshöfdingarne: inkomna tabelierna, eller af tabellkommissionens arbeten, kan fattigpersonalens tiilökning ej med säkerbet utrönas, utom för tvänne hufvudkiasser, som meilan 4845—4833 ökats med 43 procent, hvaremot folkmängden ökats med 23 procent. De egentliga fattighjonens underhåll gifver således icke anledning till bekymmer, men väl jdagsverksklassens, då enligt tabellkommissionen, arbetsföre backstugusittare och irhysesbjon, blott af mankön, från 4843 till 4836 ökats med icke mindre äv 46 proc. När härtill läggas aessa Ipersoners hustrur och barn, obesutne bönder, jundantagshjon, dagsverkskarlar, samt handtverks-, fabriksoch bruksarbetare, så kan antagas, att folkökningen i sednare tider för det Imesta tillhör denna klass. i land orsakerna till denna förökning räknar kommitten: husmensklyfning och jordstyckving, förtidig bosättning och arbetarnes vid slöjderna antagande på beting. — Tillfällen till arbetsförtjenst, siger kommitten, saknas icke, men begagnas illa, och statens direkta understöd förleder till bettlande äfven i goda år, a! dem som blifvit vanda dervid, eller med utvardring; men så tillkommer ändock, att mången begagnar den fattiges förlägenhet och nedtvingsr arbetslönen. Utom sistnämnde klass, som står fattighjonen närmast, finnes äfven, att hos dem, som borde vara bergade, öfvergång till fattigdom ofta inträffar. Orsakerne derti!l äro brist på religionsanda och lefvande uppfattning af samhället, dryekenskapsbegäret och en hop andra omständigheter, såsom vid landtbruket saknad slöjdfördighet och insigt i landthbushiållningen, näringslöshet i de mindre städerna ), bandtverksgesällers kringvandring. Dessförutan betungas fattigvården med kostnaden för oäkta barns upp). Vi säga ungefär, emedan betänkandets uttryck äro så generella och sväfvande, att man ofta tvekar om hvad kommitten egentligen kan hafva menat. ) Kommitteens uttryck (pag. 22) äro så otydliga, att vi ej säkert kunna säga, om detta — är me