Aftonbladet – 15 oktober 1839, sida 4

in 76:årig Man, som på Krigstheatern för 4 Konung och Fosterbygd blifvit hedrad med 3:ne blessyrer och belönt med Tapperhetsmedalj samt en årg pension af 42 Rdr Bko, har under 50 års förlopp 3 gånser varit fången, 3 gånger under härjande eldsvädor samt 2 gånger lidit skeppsbrott, och hvarje gång förlorat allt, utora det usla lifvet; som nu i 26 år räknat en beständig mörk natt, bvarunder jag till andras fördel gjort flere ryttiga upptäckter, semt på god tro till bedrägliga menniskor blifvit invecklad i sessioner, totalt ruinerad. hvarigenom jag meden sjuklig maka och 2:re minderåriga barn blifvit armodets offer, omringade af 3:ne svåra fiender: hunger, nakenhet och köld. Vanmäktig, och utan vapen att kämpa emot dem, nödgas jag anropa den ädelmodiga välgörenbeten om ett ringa Jån till vår räddning; grafva orkar ingendera af oss, och ait tigga blygas viAck ömma Föräldrar, som med glädje i lyckans sköte sen edra lifsplantor upprinna till en härlig mognad, sen häl på den åldriga stammen och dess små telningar som tvinga: all vissna, ty nöden är vida större än den häruii kar beskrifvas, helst, då mina ålderdomskrämper ökades af et smärtande bråck, som förbjuder mig all verksamtbet hvarföre jag tänkte, att min hustru kunde med en litei och tfoflig handel förtjena något och använde allt för at anskaffa medel dertill, men 4:de mnaiten efter det hol öppnat nämnde handel, skedde inbrottstöld, och gilt de vi egde i redbara penningar och värde, blef oss beröf. vadt, så att olycksmåttet är nu fellrågadt, och ru hafve v intet. — O måtte någon lycklig ömma vid desse bevisliga sanningar, och till vår räddning hugna oss med en liter skärf, hvarmed man kan begynna ett nytt sträfvande til lifvets oumbärliga nödtorft, hvilket utbedes i förseglac biljett, adresserad till Redaktionen af Aftonbladet. Lars SEGERMAN, f. d. Korporal vid Svea Lifgardet, sedan Qvartermästa re i Ostindien.