Aftonbladet – 15 oktober 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. (Insändt). Olle Nötboms friarebref. Greta lilla, ack! dej vill jag ba, Sådant skulle, tycker jag, gå bra; Tycker du det äfven, Slå mig raskt i näfven, Så är denna sak bestä!ld, hvaba? Se, du vet jag äger gård och grund, Norr om kyrkan i den gröna lund: Der är trefligt grufligt Och om nawuen ljufligt, När man söfves in af joneblund. Bläsen, som du vet, står i mitt stall, Ar en dugtig häst i alla fali: Såg du hur han stampar, Ståtligast bland kampar Hvarje helgedag på kyrkans vall. Innan du i räkning kommer med, Har jag blott tre värphöns qvar i fred; Ett, det vill jag be dej, Tar du någon med dej, Glöm ej akta den för höken led. Bland tre tackor en horngumse går, Man har spått mej att jag likhet får Med den best i håret, Just precist det året, Då med dig, vill Gud, jag brudgum står. Så med sämja ska vi bo en dag, Folk och få i trefligt hjonelag, Summa tolf personer, Alla med räsoner, Inberäknadt hustru min och jag. I mitt be!gdagsrum, på höger sväng, Står en ståtligt grann spariakanssäng, Vill du, Gzeta lilla, Så eka dit vi trilla, Genom bröllopet, i fullan fläng. Norr om sängen, utsigt på allt sätt, Har jag hängt en gröa och gul taflett: Tre förgylda gökar, Åtta blomsterlökar U:i buskar sira den så nätt. Omkring väggarne har jag förstått Hänga beiläten i stort och smått : Ahasverus, Ester, Kejsare och Prester, Målade med rödfårga i blått. Midt i detta sällskap visar sig En åsninsa, målad mästerlig, Jemte hennes fåle, Långbent som hin hiåle: Det skall föreställa mor och mig. Rakt till venster, efter gammal sed, Siår en spegel, gräsligt hög och bred: Man kan i den stållen Se sig hel och hållen, Om man bara för den upp och ned. Ett låvgt skåp mot väggen reser sigt, Maken får jag ju en gång med dig: Tvenne skåp i huset, Då går jag i ruset Utaf glädjefröjd ohiskelig. Uti köket blir din glädje stor: Blankt och rent är allting, hvart du gror; Stora kopparkittlar, Det i magen ki:tlar, Att se grötfabriken så i flor. Slå nu till i handen jag dig bjöd, Till att älska mig i lif och död: Under alla öden Skell du — ta mej döden — Aldrig sakna brist på öfverflöd. ; E---d. NO YN Vg är lan Am vmvmvmmn ATT osm mer sm vn trmn MRI