Aftonbladet – 14 oktober 1839, sida 3

bufvudet, så att en hel bhbårtofs med rote följde med monsieur Victors sax, och manne jag är derom öfvertygad, läste efter min bor! gång igenom bladet, i beråd och kompani me alla sina grannar, för att ertappa den stu hemligheten, hvad det var, som till den gra kunnat frappera mig, cch om jag icke hansk varit sjelfva Emil Girardin, som i samma num mer blifvit jemmerligen tilltvålad. aFigaro, spelade straxt efter Julirevolutione en lysande roll som politiskt blad. Dess re daktion lefde stiteliga och hade kollektift e prunkande ekipage i likhet med den famös aealeche de la Revue de Paris, hvilken, vi denna tidskrifts början, i icke liten mån bidra att göra dess lycka. Figaro tappade likväl, o aktadt sin caltche, småningom af och lade s så en vacker dag att ordentligt dö. Nu upj stod den plötsligen i vintras åter från de död Men den har tagit sin hand från republike och politiken och egnar sig helt och hållet i ett guerillakrig mot de litterära excellenserr för dagen. Jules Janin blir der icke skonz och Alexandre Dumas, aAlexander Dumasit I:mus,, får mer dråpslag än en menniska synt kunna stå ut med. Bladet är, liksom Charivar ganska qvickt skrifvet. En annan klass af dessa småtidningar utgå res af de många programblad, som vid ingår gen till alla konserter och spektakler san raellan akterna äfven inomhus i logerna oc Ipå parterren utbjudes för tre sous med då högljudda och monotona skriket: cDemande LT Entreacte, programme des theatres et de concerts! Demandez Vert-Vert, programme då iheatres, les noms des acteurs! Demande LC Eclair! Demandez Jovial! Dessa små bla äro egentligen ämnade att för qvällen medde ett sammandrag af samtlige theateroch kor sertprogrammer och finna också egentligen hä; för sin afsättning, hvilken i parenthes sagdt i ganska stor, men de innehålla likväl derjert någonting att mellan akterna eller adelninga: na andligen taga till lifs, något litet litterö konlityr eller limonad, ett lätt och flygtigt lapp ri, men till:äckligt att för ögonblicket ha rå got att sysselsätta sig med. Det är små anekh doter, små konstnyheter, små revyer af the? trarna, små uppsatser öfver ingenting eller öf ver allt ting, öfver anäsans fysiologi, eller går dagens starka dimma, öfver ordet meny elle aOselpiraternas anfall på ön Gottland,. Vert Vert innehöll verkligen härom i vintras en be rättelse, broderad på någon i de allvarsamm tidningarna från tyska blad införd notis om nå gra arma Öselboer, som flytt öfver till Gott land eller blifvit dit väderdrifna, jag minne icke hvilket, en berättelse, såsom man ken fö restölla sig af ganska originell och kostlig ar på köpet. Alla dessa små uppsatser äro ba gateller, som man hinner genomläsa på tre mi nuter, men det är verkligen förunderligt hui mycken spiritualitet, hur mycken talang at berätta oftast är slösad på dylikt plåtter. Len treact och Veit-Vert utgöra också en verk lig delice, när man en timmas tid stått iqueus i en theaterförstvga, och reve:bererna ändtli gen tändas, att man i skenet af dess äl. kvär. da gaslåga får toga i l:g med sin tre-souc-lek. tyr. O, hurn men träget studerar dessa anek: doter, bvart infall, bvarje fras, hur man läsei om dem och åter börjar på dem, under der långa timma, som ännu är qvar, innan biljett. luekan öppnas! Man lär sig utantill program. met för de pjeser, som skola givass man hål ler till och med till godo med annonserna på sista sidan, och man erkänner tacksaret i sit bjerta det välgörande af en tisningslitteratur Jovial skiljer sig icke allerast från sina kam. rater, utan från hela verldens tidningar genom en den mest hasarderade originalitet. Den äl nemligen från början till slut, med undantog likväl af theaterprograminet, skrifven på vers Den innehåller icke blott små poemer cch 2nekdoter på vers, utan theaterrecensioner p: vers, domstolsscener på vers, nemligen diamatiserade i vederbörlig alexandrinform, bokhandelsbulletiner på vers, m. m. d. Versvurmer sträcker sig konseqvent ånda till den öfiig: underskrilften af ansvariga redaktören samt boxttryckaren och tryckeriorten. Se bär huru detta låter: (Les lois veulent un nom au bss de cette page; Amen. jy mets le mien! Voycz Charl s Lepafe!n Detta är utgifvaren. Följer boktryckaren: cDes presses Pollet, imprimeur en rerom, Demeurant passage Lemoine, Dans la rue å laquelle un patriarche, un moine, Un grand saint, nå Denis, fit pråsent de san nom. 0, Sesemean! 0, Haqvin Bager! Tidningens måtto är: Jsi fait une chafson å-dessus,, aJag har gjort en visa om detl Och deröfver ser man i träsnitt Hr Jovial sjelf, äfven hos oss så allmänt och väl känd