Aftonbladet – 12 oktober 1839, sida 2

annu cj Hade gjort Sila StUdIcCl, Och Som, om han ej senterade det bedröfliga, åtminstone nigon gång hänfördes af det löjliga hos de personer och åtgärder, för hvilka han borde tända sina rökoffer. En annan ursäkt ligger i svärigheten för en dam af Frejas qualite att erhålia pålitligt folk. För hela verlden bar hon öppnat sima spalter och Herren vet hvsd de alla heta, som under dessa fyra fem åren varit guvernan ter eller kammarjungfrur hos denna averkligt fria qvinna; icke underligt, om bland så många, som gått ut och in i hennes sängkammoare, fran och med unga kammarjunkaren till och med den gamle Argus, en och annan sökt sin egen fördel jemte det höga herrskapets, för att icke, när flyttningstiden inträffade, stå alldeles på bar backe, med devuemangets orlofssedel i toma händer. Hvem kan sålunda t. ex. förtänka Frejas af. d. Utgifvaren, om han af Jude-frågan, liksom af de 7 bagarne, sökt göra sig ett litet ombudsmanskap, svarande mut tant Minervas egna, berömda akommissiuner, och hvem kan förtänka, om Frejas —e, efter besväret att serIvera epotateskastruller, i estetiken och abortIhyfla den qvistiga själen ur menniskokroppen (se nyligen en artikel i Freja) etc. etc., skulle Iför sin aframtids skull skrapa vördnadsfull fot i justitiekanslerens förmak; liksom tanten sjelf 1 justitiestatsministerns? Dessutom, derest icke IFreja mellanåt liksom tanten, sökt popularitetens svalka mot devuemangets förtorkande samum, huru skulle det fattiga barnet orkat komma omkring i verlden, och få sig sådane kusiner i landsorten, som alla korrespondenterna, Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning m. fl. Och hvad är det väl egentligen, hvarmed Freja nu sednast försyndat sig? Hela verlden bar sett, hur bon och Minerva, liksom de såtaste kaffesystrar suttit tillsamman och spått ur koppen, 1 hvilken trutjenaren f. d. Argus flitigt igjutit och omskakat den svarta koalitionssumpen. Har den ena sett en drake, straxt har den andre seit så med, och när sumpen blifvit utspådd i den ena systerns kopp, straxt har den andra systern frararäckt en annan med nya sumpkonstellationer. Allt detta med oaflåtligt hånseende till kamarillan och uniformen, som, vill Gud, alla koalitioner till trots, skall styra nästa riksdag. Nu hände sig, att Polisen gjorde ett pasw ull hvilket minsta spir ej stod att igenfivna i koalitionssumpen. Minerva tog visserligen mycket illa, att de stora tidningarne räknade detta steg till de öfriga på Polisens bana till ryktets tempel, men Freja var äfven i första ögonblicket mycket beskediig; dess —e var då ej i staden och hvarken dess af.d. Utigifvare, eliter någon annan, som går atill och från, hos henne, läto undfalla sig något klander af irqvisitionen eller satte i fråga dess lagerlighet i vår tid och vårt lapd. Men saken ville slutligen icke gå; det syntes snart icke mer möjligt, att den inqvisitoriska terrorismens införande i landet genom försöket hos Jernkramhbandlaren Sandegren synnerligen kunde befordras, och då någon diskussion, med anledning häraf, synes uppstitt hos höga vederbörande, buruvida inqvisitionens verktyg, Hr Hultberg, borde bortkastas eller bibebållas, så slöt sig Frejas —e tili den fraktion, för hvilken Hr Justitiekansleren står i spetsen. Hr —e nedskref alltså fördömelsedomen öfver den närvarande Polismästaren, men tillika en apologi för regeringen, som tillsatt honom och bibehåller honom pi sin plats. Det var ju beskedligt af Hr —e. Under denna apologi forn ju hela kamarillan, Minervas protektörer, så väl som Hr —es egna, ett godt skydd och det är omöjligt för det skarpaste öga, att häruti upptäcka någon förändring i Frejas position, som städse befallt Fenne taga råd af kamarillans ställning in genere, men omöjligen kan binda henne till någon viss fraktion. Detta steg har likväl Minerva tadlat, men utan att uppgifva, bur hon sjelf anser saken, eller hvilken person af hennes ljäsonger derigenora skulle blifva lidande. Tilläfventyrs vore det Hr t. f. Öfverståthållaren Möllerbjelm, som deltagit i Hr Hulibergs åtgärd. Men icke är det sagdt, att hen stryker med, om ock detta missöde skulle träffa Hr H. Det kan väl gå an att hafva olika ögon för de högre furktionärerna och för de lägre, och Justitiekanslerens aktioner äro ju vända mot Hr H. ensam, icke tillika mot Fr M., oaktadt ban, enligt tillkännagilvandet i polisbladets artikel, varit med om beslutet att bemsöka Sandegren. Om det nu skulle vara sannt, hvilket kamarillatidningarne sjelfve bäst böra känna, att någons nit i denna ffär egentligen härleder sig från en önskan att bibehålla en äldre position inom kamarillan ch att ensam äga excellentissimi och alla anIras för rapporterna från la haute police öppna iron, så, för det första har ännu ingen sett, mm denne någon segrar eller hvad bruk han