Aftonbladet – 10 oktober 1839, sida 3

Spd. årligen, ansvarar för omkostnaderne, oci först genom uppsägning 1, är förut kan befri sig från denna förbindelse. Prenumerationen ä 2 Spd. för året, utom tidningsporto. BLANDADR ÄMNEN. — Svarta Georg. Unuder detta namn kän ner man allmännast Serviens hielte Georg Petro witsch, äfven Czerny Georg kallad, som under slu tet af förra och början af innovarande sekel grund lede sitt fåderneslands befrielse från Turkarnes för tryck. Genom den fred Ryssland år 4842 slöt me Turkarne, gaf, som bekant är, sjelfherrskaren Ser vien åter till pris åt de sistnämnde och tvingad derigenom Georg att åter gripa till vapen; krige aflopp olyckligt och Georg måste flykta. Unde tiden hade en ny stjerna uppgått på Serviens po flitiska himmel, Milosch Obrenowitsch, sedermer: bekant under titeln furst Milosch, som uppsvingad sig på Serviens vasalltron med mindre fara för si; (sjelf och mindre ära för fäderneslandet än som ut Imärkte Georgs äfventyrliga befrielsekamp. Milosc! var politikus och beredde sina framgångar hufvud sakligen genom den slughet, hvarmed han försto att af sina egna motståndares undanmrödjande gör ett offer åt den höga Porten, under det han å el aRnan sida icke försummade att göra sin kur fö Ryska kabinettet. Georg föll för hans anstiftnin gar och med Georgs ansigtsbud, som, väl uppstop pad och preparerad, öfversändes till Sultanen, köp te sig Milosch ett nytt anspråk på sin suverän välvilja. Det var klart, att en furste, som i Geor; såg sin medtäflare och i hans varma patriotisn och oförskräckta hjeltesinn2 sia motsats, icke skull lemna minnet af denne medtäflare oartastadt, eme dan det gaf folket amledning till jemförelser mel lan der fallne befriaren och den lycklige, hvilk: icke voro smickrande för den sedmare. I de verk angående Serviens hjeltar och revolution, som un der furst Miloschs auspicier utkommit, skild:a: derföre aSvarta Georg som en rå, blodtörstig, e gennyttig, ja, till och med feg tyrann, hvaremo furst AMilosch och hans storverk skildras med all: de loford, som bestås de furstar, hvilka äro nog iyckliga att sjelfve, medan de lefva, förlägga sir historia och betala författare-arfvedet. Sedan Mi losch fallit och historiens tunga blifvit löst, ha man åter påtänkt att göra rättvisa åt Svarte Ge orgs minne, och denna afsigt synes hafva diktera en artirel i Augsburger Allgemeine Zeitung, u ihvilkea vi låna följande anekdoter. De skildr: denne märkvärdige inen föga kände man, sådar Iman, med afseende på bans belägenhet, hans upp. fostran, omkifning och fiender, måste tänka sig honom: en hjelte i djerfhet, härdighet och fosterlandskärlek och en vilde i rättskaffenhet och oe. gennytta. Före Osterrikisk-Ryska kriget emot Turkarne 1787, ville Georg med några hundra familjer öf vergå till Österrikiska gebitet, för att undandra: ga sig oket. Då de utvandrande kommit öfver O struschnitza vid Dubocko och voro färdiga att g öfver Save, sade Georgs fader: Låtom oss alla åte lgå till våra hemvist; förr än jag går öfver denn flo!, förr vill jag gå till Turkarne och uppenbar: hvad J hafven för händer: J skolen alla biifva et blodigt offer för deras vyrede Han gick också Förgäfves ropade Georg till honom, att han bord afstå från sitt företafvande och följa med; han va döf mot alla föreställsingar, och afligsnade sig ali mer och mer från det häpsa och i jommerrop ut brytande folket. Dåropade Georgs moder: cHåll di fader med våld, efter han ej vill lyssna till god ord! Hvar är din säkra arm Georg och ditt al drig felande öga! Sänd honom dit der Turka:n alidrig mer höra honom, Flere gånger lyfte Geor geväret, och sänkte det lika ofta åter. Men nöd har iogen lag, och den blef med hvarje ögonblic mera trängande: Georg lemnads geväret till si vän Georg Ostrich, med de orden: ägg an! s många menniskor böra ej uppoffras — bättre a! han ensam faller — om det är rätt och Guäis vilj skal du träffa bonom. Ostrich sköt, och den gam le föll, under det han var i begrepp att förråd sina landsmän. Dessa hbegrade honom med van iiga ceremonier och ainzgo så Öfver Sava. Afver mot sin broder tvingades han att utölva en ak af rättvisa, till utseendet icke mindra hård. Den ne hade flera gånger blifvit beträdd med plundrin gar och våldsamheter, samt derföre äfven ställd tiil råtia, men alltid på modrens förbön benädad Slutligen låt Georg häkta honom och i modren: frånvaro fråga kmeterne hvad den förtjent, son flera gånder föröfvat stölder och rån, och blifvi denådad men ändock ej bättrat sig. Kmeternt svarade: låt hinga skurkem, på det han ej må förpesta folket. Georg låt då utföra brodren, lade sjelf snaran om ha!sen och sade: der har du broder hvad du länge förtjent. De grymheter i kvi get, dem man skrifvit på hans räkning, lågo i krigssättet och hos fienderna, icke i hsns karakter. Fäderneslandets sak öfvergaf han alldrig Då Hetä rerne drogo svärdet i Grekland och Wal!achiet, hastade Georg genast från Bessarabien till fäderneslandet; men der väntade honom lönmördare från furst Milosch, som, sedan han låtit mörda hjelten under sömnen, låt såsom ofvanförmäldes, afflå ansigtshuden och deraf göra en present åt Porten, samt derpå föranstaltade om de nidskrifter, som kringspriddes för att vanära hjeltens namn. —— MM—ALr — Jernkitt uppgifvet af Fabrikanten Crause till Direktionen af Närings-föreningen i Hannover. — 21od salmiak, 4 lod svafvelblomma och 46 lod jernfilspån sammanblandas väl med hvarandra i en mortel, och detta pulfver förvaras terrt. Di det skall begagnas, blandar man mycket väl en de deraf med 20 delar fint jernfilspån; fuktar, mec en blandning ef 7). vatten och ; ättika, och få