några år sedan fått et: lån uti Rikews Stänvders lånekontor i Götheborg emot borgen af bonden Lars Larsson i Stubbegården och Juhan Johansson Normangården. Då lånet höstetiden 4837 skulle inbetalas, infann sig Göran Persson tillika med den ene borgesmannen Johan Johansson hos Hr Ibrmark, hvars biträde de begärde för arrangerandet af ett nytt lån, till inbetalning af det gamla. Då H; Ihrmark deref.er frågade dem, om samma borgesmän skulle skrifvas för det uya lånet och om Lars Larsson skulle medgifva, att hans namn skrefs under reyversalet, svarade Johan Johansson, all ban tvg det för gifvet, då han stätt under det gamla och hade Johan Johanssons särskilda förbindelse, att ban ickeskulle komma att utbe:ala något, ifall Göran Persson skulle sakna tillgång de:till. På dessa ord och, utan att höra Lars Larsson, skref Hr Ibrmark genast Lars Larssons namn under reversalet och intygade skriftligen å dokumentet ati Lars Larsons nawnteckning var egenhändig. Länet blef iikväl sedermera inbetaidt och Lars Larsson fri från borgen. Rörande berörde lättsinniga tilltag, hvilket det tillkom allmän damstol aut pröfva, u!lät sig Härads Rätten: aatt, ehuru Ibrmark genom sådant förfarande, hvilket varit i sig sjelft otillbörligt och dessutom stridande emot det vittnesbörd, som han meddelat under löftesförbindelsen, ådagalagt en klandervärd tilltagsenhet i behandling af göromål. de der för honom såsom prest varit främmande; dock som någon skada härigenom ej skett ciler må antagas hafva varit åsyftad, ansäg Härads Rätten Ihrmark icke böra fällas till det 38 Cap. 3 S. Missgerningsbalken stadgade ansvar. Herr Ihrmarks förseelser under utöfning af sill presi-embete, hvarom han genom flere vittnens intyg blifvit förvunnen, äro följande: Vid en sockenstämma i Skallmeja kyrka sistlidne vär. hade Hr Iormark, efter det sockenstämmoprotokoller blifvit underskrifvet, yttrat bland annat: a Nu kan hvarken Gud eller fan ändrat.n Vid enanan sockenstämma då fråga förevarit om understöd åt de nödtidande i Norrland och då 2:ne bönder vägrat att gifva något, hade Hr Ihrmark till den ena yttrat: adu din tjamla dj. foul, tror du att du får något mid dig härifrån? och till den andra: så sant jag är prest, så skal du ta mig tusan djeflar gjilva, samt dervid slagit protokollsboken i en stol så häftigt, att den fallit ned på golfvet, och buller uppstått i kyrkan. En Söndag hade Hr Ihrmark, efter det han från predikstolen uppläst en kungörelse om Landtmätaren Lustigs vistelseort, tillagt med nästan lika bög röst: adet var detsamma som att! ye adress på fan, för den vilja Skallmejeboerne ej ha. Afven vid en annan sockenstämma, sedan protokollet blifvit underskrifvet, hade H: Ihrmark, efter hvad ett vittne uppgifvit, yttrat: aNu skall det vara rätt: nu kan ingen kasserat, nvarken fan eller vår Herre. En mängd vittnen hafva dess utom uppgifvit, att Hr Ihrmark vid flere andra sockenstämmor i tal och åthäfvor uppfört sig bullrande och utbrustit i svordomar. För dessa förseelser blef imedlertid Herr Ihrmark af Konsistorium i Skara, den 43 sist). Mars, dömd att, på rrund af kyrkoordningens 49 kap. 23 under ett års tid skiljas från utöfningen af prestembetet och sin innehatvande kyrkoherdebestälsing i Synnerby församling och derunder mista halfva lönen. ) Herr Ihrmark har jemväl varit angifven att hafva vållat ett messfall vid en passivnspredikan i Gerums kyrka, men detta har Hr kbrmark bestsidt, och konsistorium har ansett någon fullständig bevisning derom icke hafva förekommit. En af konsistorii ledamöter, Lector Gulibrand, var likväl ifrån pluralitetens nyssberörde beslut så betydligt skiljaktig, att vi anse hans votum böra anföras. Det lyder sålunda: aDe fel, för hvilka Kyrkoherden Ihrmark blifvit göuklagad, äro af den natur, att de, bhvart och ett för sig, på ett eftertänkligt sätt skulle gravera hvilken som helast; de blifva än mera anmärkningsvärda, då de falla en religionslärare till last. Ty ehuru en prest, liksom hvarje anvan medborgare, i afseende på sina yttre handlingar måste dömas efier uen borgerliga lagen, så hörer han dock, i följd af sitt embetes natur, derjemte under moraliletens och den sedliga känslans domstol. Det är ej nog, att han går skoitfri för gen borgerliga lasen, han bör i lefverne, ej mindre än i lära, vara sina åhörare ett godt efiertöme: i denna anda är hela kyrkolageu stiftad. nast af de i måiet hörde Kyrkoherden Ih:marks eget vidgående, att han under ett diskontreversal skrifvit Lars Larssons i Skallmeja namn, utan dennes tillåtelse. Dessutom nar han uti en under nämnde reversal införd viltpesmening, tvert emot verkliga förhållandet, intyat skulden, och att han på anmodan skrifvit de:as usamn. Ett sådant förhällanae af Kyrkoherden lormark anser jag böra bedömas och straffas enligt 3 kap. 3 NS missgerningsbalkec. Rörande svordom kyrka vid tillfällen af gudstjenst är geno:a mångaldiga vittnen bestyrkt, att Kyrkoherden Ihrmark cke en, utan flera gånger, på deita grofva sätt sig örbrutit. Då härtill kommer att Ihrmark, vid eu ångt framskriden ålder icke kan söka någon uräåki i den öfverilning och deraf följande hettn, om stundom åtföljer menniskans yngre år, äfven som han med den största lättsinnighet, till och med räckhet, förklarat sig öfver sin svordom, så måst leva öka hans felaktighet. jakningen vid Häradsrätten är slutligen ut:edt, att nessfall, då pessionspredikan skulle bå!las i Gerums syrka är 1835, ägt rum och att Ihrmark utan tvifvel varit dertill vållande. Af alla dessa skäl år lbrmark, efter min tanke, ovärdig, att prestembeet längre bekläda, och anser jag honom derföre, nligt missgerningsbalkens 8 kap. 3 samt kyrkoagens 19 kap. 23, 26, 28 och 29 SF, böra detsamua förlustig förklaras. Götha Hof:ätt har fastställt Häradsrättens och onsistorii beslut. I i Genem uundersökaingen,, vid Häradsrätten är fullkomligt ådagalagdt, ej alie-l, vittnen, utan äfven af! att ej mindre låntagaren än löftesmännen erUnder loppet sf ran-j). f 1 1 Teke mindre anmärkningsvärdt än ofvanståenda