Aftonbladet – 8 oktober 1839, sida 1

— —RE ORIENTEN. 1 afseende på orsakerna till amiral Roussins återkallancc från Kvöstaniinopel, och ställningens i Orienten utveckling för öfrigt. innehåller ett bref från Paris, af d. 48 i förra minaden, följande intressama detaljer: cAmiral Roussin bar verkligen blifvit återkallad från Konstantinopel, såsom de härvarande tidningarne togo för gilvet. Men orsaken till hans rappel är icke, såsom dei påstås, hans allt för stora eftergifvenhet för de andra makterna, såsom t..ex Courier francais försäkrar, utan den ligger i. det ringa förutseende, ban visade vid Osmarniska flottans affall. Amiralen erhöll nemligen härifran förebråelse för det han .ieke hindrat Osrimöanniska flottans utlöpande ur Dardanelisundet,; hvilket stått i hans makt, i fall ban vederbörligen instruerat amiral Lalande, att uuder iniet. vilkor tillåta Capudan Pascha inlöpa i Medelhafvet. :Frensyska eskadern hade ju hufvudsakligen bifvit sammandragen och stationersd der den låg, för att bindra de Egyptiska, och Osmanniska flöttornas sunmanträffande. Påståendet att detta var omöjligt, i anseende till det ringa antal fartyg Laiaude hade vid Derdarellerne, ett påstående som amiral Roussin uppställt till sitt urskuldande, vill man icke läta gälla, emedan sakbunmge personer anse det blott behöfvas, att tvänne linieskepp lägga sig tvärs öfver Dardenelisundet, för att hindra inloppet i Medelbafvet. Amiral Roussin fick äfven den förebråelsen, att ban icke visat den energi, som hade behöfts vid ett så vigtigt tillfälle, hvi!ket förtretade honom på det högsta, så att han i en ganska kärf tön tät skrifva till marskalk Soult: aJag, Roussin, skulle ej hafva energi? Marskalk! ni glömmer att ni talar till en gammal sjöman, ete Denna skrifvelse satte å andra sidan den gamle marskalken i flamma, och han begärde tillstånd af Konungen, att få besätta ambassaden i Konstantinupel med Hr Ponthois, en ganska lugn och förstandig man. Konungen bi!öll denna förändring, troligen mindre i anseende till den uddiga brefvexlingen emellan premiermiristern och ambassadören, än emedan den spänning, som rådde ercellan amiral Roussin och lord Ponsonby, sedan lång tid tillbaka missbagade honom, en spänving som torde raycket hafva bidragit till det ovänliga förhållande, hvari vi befinna oss till England. Detta inissförhållande tilltager capligen, ja till den grad, att då nagonting propuneras i London till biläggande af de Orientaliska stridigheterna, man här alltid har nögon invändning derewot, medan man blott ser snaror, dem England söker utlägga för oss. Under sådana omständigheter ken nan icke komma till något slut, och sålunda kemmer den Ovientaliska frågan ännu länge att förblifva på tapeten, så vida icke händelserna ännu hastigare utveckla sig, och med ett streck göra slut på diplomaternes verksambe. Det förljudes, att Mehemed Ali känner lust att utföra ett sadant streck, att han till och med gifvit sin son befallning att d. 28 September uppbryta och sätta sig i march emot Konstavtinopel, så vida Vicekonungen icke innan dess far underrättelse om, att Porten gått in på de vilkor, ban föreskrifvit. Detta är detsamma som stt forcera de makter, hvilka öfvertagit bemedlingen, för att lärs känna deras verkliga tänkesätt. Ty i sådent fall skall utan tvifvel hvar och en intaga den ställning, hvartill han anser sig hallad, och till hvilken han af sakernas natur drages. Mehemed Ali synes vid detta tillfälle räkna på, att en eller annan makt skell formligen förklara sig för honem. Man får väl se. Imedlertid kommer ban att från ett annat häll erfara betydande motstånd, ty man vet redan, ait amiral Stopford fått befallning passera Dardanellerna., Såsom ylterligsre hevis lör split:ringen er ellan de stora miklerna 1 den Orientaliska frågan, förtjeuar ett uttryck att laggas märke via, som förekommer i en korrespondens-artikel från Wien af den 20 i förra månaden. Detta bref slutas nemligen med den betydelsefulla strofen: cOm de stora makternas enighet, i afseende på Orienten, talar man icke mera. Engelske, Fransysko vch Österrikiske ambassadörerne bade, seden de sista förändringarne inom Turkiska ministeren. täta sammankomster med BStorviziren. Den 44 Sept. hade de audiens hos Sultan. D2 syntes dock ännu icke hafva erhållit definitiva förhållningsordres, i afseende på de tvångsåtgärder, Porten begärt mot Mehemed Ali. Hvarken Divan eller amvassadörerne voro ännu ense öm hvad som ytrligare skulle göras i denna fråga. Ryske ren sökte att a sitt bofs rättighet, 4