Aftonbladet – 4 oktober 1839, sida 3

Enkling-sorgen. Två nära grannar uppå landet (Landtjunkare af äkta slag) Med glas i hand hvarenda dag Befäste gamla vänskapsbandet. Vid flaskan sutto der de två Rödbrusiga och sälla då, Uti en bacchanalisk yra, Och läto sina fruar få Om allt det öfriga bestyra. De sednare försökte nog För sina män, och det med fog, På Bacchi ljufva safter spara, Men det gaf skäl till tvister bara. Den ena frun omsider dog Och enklingen i sorg försänktes, (Doek riktigare sagdt fördränktes.) Hans vän kom morgonen derpå Helt tidigt, med bedröfvadt hjerta, Att dela grannens djupa smärta; Fann denna på sin trappa stå Från topp till tå så svart som prester, Bredfållad krage uppå vesten, Och rocken med pleureuser på. TI hast gen kommande nu sade, Hur ömt ban uppå sinnet lade Förlusten, som den förre gjort, Men denne rördes inte stort — Tvertom, han syntes gladlynt blicka, Tog upp en nyckel ur sin ficka Och sade: aBror! nu sjelf jag bar uaFlaskfoders-nyckeln i förvar! DETTA