för sin trogna knape Theophbile Gautier, hvarvid. han tillägger till den lille fevilletonistens hugnsd: coch du är den andra i ordningen!, Härtill kommer ett kroppsligt. lidande, som gör honom ytterligare vresig och sensibel, en ögonsjukdom, som plågat honom i många år. Också ser man honom sällan ute i det: offentliga, utan haller han sig för det mesta innesluten i sitt gamla palats vid Place Royale. Han lärer imedlertid högligen aspirera att vid tillfälle bli deputerad. Måhända är detta en annan bana, der det är honom: förbehållet att visa sig i förnyad glans: Eugöne Sue, hvars sjöromaner ett ryck följde bvarannan så tätt i spåren, har någon tid förhållit sig stilla. Det är verkligen nu så länge, sedan den goda Parisaren var ute i någon riktigt äfventyrlig storm, satt i en bräcklig jolie pi oceanen, åt mennmiskokött, för att stilla sin hunger, var i slagsmål bland fulla matroser, eller darrade vid en sjöbandits fötter, att han nästan glömt bort alla: dessa intressanta scenerier. Men Eugene Sue är obeveklig. Det skulle endast kosta honom nigra penndrag, för att sätta elementer, passioner, brott och lidanden i rörelse, så att håren måtte resa sig på hvar kristen -menniskas : hufvud: I dess ställe sitter han helt trankil och blädrar i gamla, nakna amiralitetskontors-bandlingar; antecknar siffror, kollationerar varfsräkningar och fördjupar sig i skeppsjournaler, för att i tidernas längd tillvägabringa himlen vete hvad för tt kuriöst statistiskt verk, angående franska flottan, och jag tror, hela verldens sjöväsende för öfrigt, allt ifrån Noachs ark, honom Eugene Sue till mycken prosaisk ära. Ni har måhända läst en roman. af denne författare, kallad Atar-Gull. Deri förekommer en sjöröfvare. af. det förfärligaste slag, som, om jag icke missminner mig, likväl tillförne varit en ganska hederlig och förträfflig man, . såsom fallet lärer vara med en mängd bofvar i allmänhet, men i synnerhet med korsarer. Denne hafsskurk, om jag så får kalla honom, har en besynnerlig vurm.: Det händer honom nemligen. då och då, att, han för ett ögonblick blir melankolisk, eller hvad gemene man benämner hemsk. . Underliga griller sväfva då för hans sinne och han vet icke sitt arimaste råd, 1 detta beklämda tillstånd hemtar han framsen liten väl sbeslagen koffert, öppnar den varligt, lyfier derur ett smånätt flaskfoder, hvarutur i sin: urdning utvecklar sig någonting högst pre: tiöst, bestående af en legant kristallflaska med en innestuten vätska: Han sätter flaskan för munnen och Tåter några droppar befukta: hans tunga. Det är opium. Sjöröfvaren faller häraf i-en slummer af salighet öfver all beskrifning. Dock,... Eugene Sue har i ett serskildt kapitel verkligt företagit sig att beskrifva den. Han gör det i, ett hänförande och: hänfördt, snart sagdt rusigt språk; och still beslut yttrar ban dessa högtidliga ord: ctron en man af erfarenhet!, : Då man läser denna slutrad, är man nästan färdig att le deråt; det är så naturligt att anse detta yttrande för ingenting annat än en af dessa så vanliga radomontader eller blagues, hvarmed de äkta romantikerne roa sig för att antaga en anstrykning af någonting öfversvinnligt eller-mystiskt; att dermed-slåsqvinnor-och nerfretligt folk i ögonen... Saken är wmedlertid fullkomligt grundad... Eugene Sue dricker opium, som en förtviflad. Till och med den ofsanomförmälda lilla flaskan i det dubbla fodralet existerar verkligen; den är redan för Sue så öumbärlig, att när han äter middag hos enl främmande, hans betjent alltid väntar på honom utanför med klenoden, för att efter måltidens slut deraf servera honom i stället för kaffe; och! den arma mannen lyktar väl med att ännu i sina bästa år taga sig döden derpå. Det är svårt att säga af hvad anledning han fallit på detta olycksaliga bruk. Tilläfventyrs har detl från. början verkligen icke annat varit än en äflan att göra sin personlighet intressant och omtalad genom någonting splitternytt originellt och! hemlighetsfullt och nebulöst;: så framt. det icke! får antagas, att han gripit tilldettarmedel med fall beräkning att sålunda stimulera. sina lifsandar, kosta hvad det vill, och frossa; dubbelt! med sin ungdomskraft, så länge det räcker. 1 sjelfva verket lär mannen ha lefvat något förl fort, som man säger. Det är en oemotståndlig och lefnadslustig engelsk dam, gift med en brorson till Jacques Lafitte, bankieren, som i synnerhet skall ha på sitt samvete, om den genialiske romanförfattaren i blomman af sin ålder behöfver droguer att stärka sig med... En tidj lefde han äfven i det intimaste förhållande till den sköna och förföriska Delphine Gay, dotter till Mad. Gay, författarinna, och sjelf förtjenstfull Dpoetissa. sift med den famöse Emile Girar