Aftonbladet – 2 oktober 1839, sida 1

utom finnas nästan inga inrättningar, som bältre behöfde uteslutsnde taga en utwärkt adminisiratörs omtanka i enspråk, än bufvudstadens. En Landshöfdinge, om ben skall rätt sköta sin befattning, får icke heller lagga sig på latsidan. Ozktadt nu visserligen aldrig någon dragit Friherre Rålambs goda vilja och afsigter samt karakter i tvilvelsrmål, så är man väl dock öfverens derom, att hans förmåga och statsmannainsigter stå längt efter viljan och icke kunna räknas ull de ovanligs:; ja, derpa har ban sannolikt icke heller sjelf något anspråk. Det är således en mathemalisk gifven slutföljd, att Baron Rålamb, om han skall förena båda befattningarna, äfven under vanliga förbållanden nödvändigt maste vanvårda endera, och att detta skall ske mera i samma mån, som hans förordnande kommer att räcka läge. Men ännu betänkligare blir detta, när iöan, såsom vi nyss nämnde, eftersionar, att frågan just nu är om den lägre polisbetjeningens organisation och antagandet at nya sujetter. Utölningen af denna makt är lingt vigtligare än man kanske tänkt på. Polisbetjenizgen är den afdeluving sf den uffentliga myndigheten, som närmast och nästan ensam, åtininstone i första hand, står i beröring med massan af hufvudstadens innevånare, vida mer än presterskspet, och sättet, på hvilket den hanghafver sin befattning, måste i betydlig mån verka på denna massas begrepp om. rättvisans skipande 1 landet och de:igenom medelbart på dess egen imorelitet. Tydliga bevis värpå hafve vi också sett blott under de sista 12 å 435 månaderna. Och åt hvem är nu hela vården och tillsynen öfver denna vigtiga om än lägre maktutöfning anförtroda? Jo åt Hr Hultberg, åt en mav, som 1 denna stund har tio serskilda åtal på sig för svåra missbruk af sin wskt, och som följaktligen icke ens öfver sina underlydande kan hafva något större moraliskt inflytande, om det ån siår i hans godtycke att ulloch afsätta dem. När skall man väl börja gifva åt denna angelägenhet den stora vigt, som den för:jenar? —— AL 0 Eee