öljaktligen hade Hr Kammarherren erkänt föreslayna formulära ändamålsenligt, ehuru ban föredrog, att ingen talan borde få föras för belånta Aktier; men, som ingen motion derom var fiamställd, mindre beredd och gillad i föreskrifven ordning, blef nya förslaget sådant, det enstämmigt af Direktionen och kommitterade var tillstyrkt, och af Bolaget antaget att hvila till afgörande vid ord. Bolagsstämman år 4839. Vid Bolagsstämman om våren 4836 hade ock de större Aktieägarne sjelfyve medgilvit en jemkning eller bestämdt maximum för det antal Aktier, för hvilka en person skulle få rösta, på ett sätt som tycktes tillfredsställa alla opipioner. Om någonsin, borde väl, efter alla dessa förberedelser, ägare af belånie Aktier nu fått vänta sig ett obestridligt bifallande af den föreslagne förändrade redaktionen, och bade säkerligen äfven fått rönpa det, om dels I Aktieägarne sjelfve varit något mera på sin vakt, dels de nu sedsast sammanträdde Aktieägarne bestått af flere verksiye Aktieägare, med något eget intresse i saken, och slutligen, om Ordföranden för tillfället gjort sig rätt reda för sin pligt, att hälla diskussienen inom gränsen af det föredragna ämnet. Huru härmed i stället tillgick, visar följande utdrag utur protokollet för den 26 sistlidne Juni: Utdrag af protokoll vid ordinarie bolagsstämma med Götha Kanalbolag å stora Börssa!en i Stockholm, nedanrämnde dagar år 48539. Den 27 Juni 18359. — — os ———— n Det förslag till ändring af nuvarande 38 g:n af bolagsreglorna, i afseende på rättigheten att föra talan för belånta aktier, som, i anledning af Hr Kommerserädet Santessons motion vid sista ordinarie bolagsstämman den 42 Juli 4837, blifvit antaget, att till närvarande bolagsstämma hvila, blef nu till afeörande företaget; och upplästes sä väl motionen, som Direktionens och Kommitterades de-öfver afgifne utlåtande, bvarefter i ämnet yttrade sig Herr Kammarherren Rosenblad: att, på sätt Herr Kammarherren redan vid förra bolagsstämman förklarat, Herr Kammarberren anser det strida emot sjelfva arten af handlingar, ställde till innehafyvaren, att någon annan än invehafvaren äger för dem föra talan !), och det dessutom torde hafva visat sig, att en så beskaffad representationsrätt icke verkat fördelaktigt på Bolagets verkliga intresse ?), derföre Herr Kammarherren yrkar, att förslaget må ogillas. Herr Presidenten Friherre Cederström: att, då ägarne af belånte aktier, till följd af vederbörande låneverks vägran att meddela föseskrifne bevis, hu äro beröfvade tillfället att för dem föra talan, skulle det förvåna Herr Friherren, om Bolaget ville betaga dem en rättighet, som, enligt tydliga lydelsen af bolagsreglorna, dem tillkommer, derföre Herr Friherren tillstyrker bifall till förslaget. Herr Kammarherren Rosenblad: att det skulle förvåna Herr Kammarherren, om icke Bolaget begagnade sin rätt, enligt bolagsreglorna, att besluta om förekommande ärender, utan hinder deraf att en del aktieägare icke iakttaga de föreskrifne vilkoren för rättigheten, att i öfverläggningarne och besluten deltaga: att ägarne af belånta aktier äro berättigade att för dem föra talan, så vida de kunna förse sig med sådane bevis, som, enligt bolagsreglorne, böra företes; men, om styrelserne af låneverken fupnit verkens säkerhet icke medgifva, att bevisen utlemnas, återstår endast utvägen att för Lillfället utlösa de pantsatta aktierna, och dem vid volagsstämman atlemna . Herr Presidenten Friherre Cederström: att han cke velat upptaga sättet, huru behofvet af den nu frågasatte reglementsförändringen tillkommit. Boagsreglorna voro likväl en författning, som det illhörde Herrar Bankofullmäktige, lika väl som wvarje annan, att ställa sig till efterrättelse; men liksens Ständer tillkommer att bedöma Fullmäkigeg förfarande, och Bolaget tillbörer, aft göra rättisa åt de aktieägare, som derigerom äro förnärnade. Herr Justitierådet Petersom: att han fullkomligt nstämmer uti hvad Herr Presidenten Frih. Cedertröm yttrat om den ifrågasatte representationsräten, och bade funnit ett ytterligare stöd derför, uti let exempel, attom man pantsätter en annans förkrifning. och utgifsaren deraf gör konkurs, är lånagaren både berättigad att bevaka fordringen, ehuru 1an icke innehafver förskrifningen, och skulle månen gång äfventyra förlust, om han icke iakttoge ådean bevakning. Herr Kemmarkerren Rosenblad: att, ehuru Herr Keammarherren ansåge det djerft, att med en anedd jurist ingå i afbandling om lagens rätta tillimpning, vid det fa!l Herr Justitierådet Peterson äsom exempel anfört, ville Herr Kammarherren emställa, om icke just hans åsigt vinner stöd af etta exempel — Herr Kammarherren ansåg sig öra skilja emellan förskrifningar till viss man el:r ordres, och dem, som äro ställde till innebafaren; vore den pantsatta förskrifningen af den irra egenskapen, tror Herr Kammarberren, att åde pantgifvaren och pantipnehafvaren måste iaktga bevakning, i händelse af konkurs, men om en vore ställd till innehafvaren, kunde bevakninen endast tillkomma den, som har den i handom. ådant är förhållandet med de i Banken pantatte aktierna, och Hr Kammerherren tviflar sålees icke, att iu bankofullmäktige ägde att för dem ta föra talan vid bolagsstämman, om de så funne r godt ). Ja, visserligen, stu!le det vara för Hr Rosenblad angenämare, om ban, såsom Bankens Ombud, kunde få ensam votera för alla uti Bankens LånKontor belånta Aktier, isynnerhet om han tilrg Lees DK . mm . FI ann Pa LS oo . aa ee