Aftonbladet – 28 september 1839, sida 2

Ve MMS BRM VIMMEL DIR MIM vVISa UC UDUVlliKd stånden, är onekligt populär och kommer att finna många anhängare bland borgareoch bondestånden, ja till och med bland den lägre adeln. De bekanta händelserna med Crusenstolpe och Lindeberg hafva drifvit denna rörelse betydligt framåt. Öfverallt äro dessas broschyrer utspridda som dagblad och tidskrifter, isynnerbet bland de liberale, ty Svenska borgareståndet och serdeles Bondeståndet öfvergår i bildning sina ståndsbröder i de flesta Europeiska länder. Artikeln slutar med den spådom, att dessa reformbemödanden icke kunna vinna någon framgång. I anledning häraf säger Norska Morgenbladet: cEhuru Norge visserligen icke gjort något offentligt steg, som utvisar att det önskar sina författningsider vidare spridda, finnes likväl icke någon upplyst man härstädes, som icke inser, att ett närmande till våra former å Sverges sida är den enda garantien för unionens bestånd under vådliga tider. Emellan en konstitution så rent aristokratisk som den Ungerska eller Svenska och en så demokratisk som den Norska eller Amerikanska eller till och med den Franska, är lika så svårt att bibehålla en vänskaplig, på förtroende grundad, ställning, som emellan två nationer, hvaraf den ena styres af en oinskränkt och den andra af en inskränkt regering, t. ex. Ryssland och Pohlen. En förening mellan två så heterogena elementer kan väl bestå till begges tillfredsställelse under gynnande omständigheter och med en klok och populär regent i spetsen. Men förhbållandet måste likväl. alltid betraktas som en öfvergång till någor bättre på ett eller annat sätt. Sådant det är, innebär det allt för mycken anledning till brytningar mellan de helt och hållet olikartade intressena och de i sitt innersta väsen fiendtliga principerna, att det skall kunna erbjuda de garantier för sitt bestånd under brydsamma tider, som man fordrar af ett statsförbund, hvilket skall kunna verka till sin hestämmelse att skydda statsborgarne mot svårigheter och olyckor och styrka deras bemödanden att afvärja yttre våld. Så snart den ringaste förmodan kunde äga rum, att vår författning hotades af någon fara, såsom år 1836, har Norge erfarit en så hätsk förföljelse af den aristokratiska pressen i Sverge, att, om det får tro detta partis organer, kan det knappt äga bittrare fiender i verlden, än detsamma. Sådant måste förbållandet nödvändigt vara, till följe af den strid på lif och död, hvari de tvenne principerna: demokratien och aristokratien äro stadda mot hvarandra i hela Europa, i alla de länder, der icke båda hällas i tygeln af ett ännu mäktigare tvång: det oinskränkta konungaväldet. Derykten, som 1836 voro gängse, att allvarligare åtgärder påtänktes, äro endast legda tidningars vanmäktiga smädelser, och hvilka rykten funno väg till utländska blad, kan man lemna i sitt värde. Visst är imedlertid, att då en svensk flotta och armå år 4821 voro utsända, att observera norska na-l tionalförsamlingens förhandlingar, hade det aristokratiska partiet derstädes, hvarken förut el. ler efteråt, ett ord att säga emot hvad som skedde eller mot hvad som åsyftades. aMed hänseende till Hamburgertidningens spådom emot sannolikheten deraf, att nästa riksdag kunde bli i stånd att genomdrifva reformer, så är det beklagligtvis sannt, att den, som väntar på förhättringar, måste ge sig långvarigt tålamod, då, såsom här är fallet, allt det mäkligaste i ett land arbetar deremot. Vi ha ett exempel härpå inför våra ögon i Ungerns riksdag, hvars rättigheter och sammansättning troigen af alla mest likna Sverges. Nämnde församling saknar visst icke statsmanna-hufvuden. Nationen saknar ej heller anda, kultur, ja allraminst historisk krigsära. Hon har dertill, vad våra fattiga skandinaviska länder ej kunna skryta af, en rikedom, som mer än allt annat vårt prosaiska tidehvarf borde erbjuda poliisk sjelfständighet och ingifva de maktägande ktning; och likväl har intet tecken röjts till eformers åvägabringande derstädes. Missnöjet net det bestående tilltager visserligen till följe f de tal, som från riksdagen genljuda öfver )onaudalens slätter och framtiden mognar detta nissnöje. Men skördetiden kan dertöre icke örutses, och om den skall komma med ett störtegn af blod, nedslående allt i vild fransk eler haytisk revolution eller som en fördelande sick fMält IL Rnrnolandeoe reform är — datdt 0 mm Me KA RR AR