Aftonbladet – 27 september 1839, sida 2

pressens sjelfsvåld och det ofog den utöfvar hvar hon finnes, försäkrande, att allt ondt utgår från densamma, från dess tadelsjuka, dess kitslighet, dess anmärkningar raot regeiing och embetsmän, och det besvär hon förorsakar dessa, om icke att rätta sig efter anmärkningarna, åtminstone att stundom berigtiga dem, och, älven der sådant ej sker, att generas cch störas i sin för statens väl nödvändiga beqvärilighet. Bullret af dessa offentliga disskusioner i tidningarna och från tribunen, för hvilken sistnämnda de äro vehiklter, skakar folken upp ur deras slummer, upplyser dem om en mangd saker som de aldrig, beböfde eller borde veta, väcker deras misstroende och motvilja mot styrelserna cch bringar massornas passioner i gäsning och sätter staten i fara. I de faderligt styrda länderna åter, försäkras det att allting är lugnt och tryggt, emedan regeringarne ensamne få i frid vaka för lugnets och trygghetens bibehållande. De oroliga bufvudena, i fall sådana der skulle finnas, känna sig stängda inom beköriga skrankor och våga ingenting företaga mot det allmänna, folket är lyckligt och belåtet, och de små orsaker till missnöje, som möjligen här och der kunde ega rum, halka förbi mängdens kärnedom, emedan ingen trjckpress finnes, som utpekar dem och derigenom gör dem vådliga. Allt skadligt och förderfligt, med ett ord, kommer från tankans obehindrade yttring, emedan folkets tankar, framför allt deras bland folket, som låta trycka dem, äro onda och gå ut på egna fördelars vinst eller hämndelustens och andra passioners tillfredsställande. Styrelsernas tankar deremot äro goda och bli det allt mer i den mån de obebindrade få fullfölja dem, samt ej störas af otidig nyfikenhet, klanderbegär och inblandning i hvad som tillhör regeringarna allena att pröfva och bestämma. Sådana fraser får man höra alla dagar, ej blott i officiella tal, utan äfven för öfrigt af allal förskräckta, och i synnerhet af de sig så kallande historiske. Det är imedlertid besynnerligt, att ingenting så vederlägges af historien, som just detta påstående. Ett nytt exempel härpå lemnar oss den nyligen genom de utländska tidningarna här bekantejorda konspirationen i Ryssland. Det vore väl i det hela obehörigt att klaga, det yttranderätt finnes der i landet; och något missbruk af tryckfriheten, något opassande klander af Regeringsåtgärderra, någonting cupplösandeny, någonting anegatift kan der icke existera, emedan ingenting annat får tryckas, än hvad Styrelsens embetsmän förut genomläst och tillåtit. Skulle man ensamt döma efter de officila talen,så vore ock Ryssens belåtenhet alldeles utomordentlig och hans kärlek och hängifvenbet för alla Ryssars sjelfherrskare gränslös. Imedlertid visar sig af händelsernu, att det ieke i allo måtte stå så patriarkaliskt till, ePer åtnjinstone, att den faderliga styrelsens barn emellanåt äro rätt bånpgstyriga: En fyra eller fem sommansvärjningar inom femton år, af hvilka några gå ända derhän, att hela korpser af fem till sexhundra officerare blifva arresterade, kastade i underjordiska fängelser, instuckna bland scldetesken eller förvisade på tvångsarbeten till Siberien; sådant är just icke någon barnlek; och då nu tryckfriheten, hofvens mest hatade fiende, icke finnes att skylla på, så måste nödvändigt någon annan orsak sökas. Månne icke denna lättast skulle igenfinnas just uti den faderliga styrelsens egen beskaffenhet — ty man gör icke gerna för roskull konspirationer, hvilkas cfelbara resultat, om de misslyckas, är förlusten af hufvudet eller åtminstone af all framtida timlig välfärd? Uti Sverige deremot, ader det är omöjligt att styra med sådana misscbruk af tryckfriheteny (se ett visst tal i Norrköping), har på trettio år icke någon annan sammansvärjning ägt rum än den Lindbomska 1817, som likväl blott befanns utgöra ett såkalladt cvädergift,, och den Diäben-Vegesachska, som var bara väder. Vi taga oss friheten på illvar hemställa till yttrande rättens fiender och la dem, som af pur amoderation, önska se pressen strypt, om de verkligen tro, att allt skulle varit lika lugnt, i fall ingen tryckfrihet lär ägt rum; Men för att återkomma till Rysslond, och ill den sannolika förklaringsgrunden för desa täta volkaniska fenomener, så kan det i ammarhang härmed ej vara utan intrese att meddela ett utdrag ur en tysk tidning