Den 435 affördes pretendenten till sin bestämmelseort, sowm iärer vara Saint-PÅ och, som der Fransyske befälhafvaren försäkrar, tillgick dervid allt i bästa ordning. Det trus, ati han icke skall återfå fribeten förr än han afgifvit en formiig försäkran att ej mera störa halföns lugn. Han skall således behandlas som ett slags fange, eburu det väl icke torde bli så f rligt med långenskapen och man säger till och med, att Franska regeringen skall hos den Spanska söka åt honom uiverka en pension. Innan ban lemnade Spanien, hade han tilldelat general Elio Isabelle-ordens storkors och utnämnt general Alzaa till Hoimarskalk, hvilka hedersbevisningar torde komma att lända de båda lyckliga till mycken nytta. Diplomatiska korpsen i Madrid har uppvaktat drotiningen, hvarvid den äldste af dess ledamöter, Nordamerikanske ministern Herr Eaton, höll ett tal till henne, lyckönskande henne till de sednaste händelserna. FRANERIKE. Oppositionsbladen fortsätta sina anfall mot Hr Pontois, som de tillvita hvarjehanda förseelser, hvilka, långt ifrån att rekommendera honom till någon befordran, tvertom borde ha förmått regeringen att helt och hållet undandraga honom sitt förtroende. De visa, att ban vid många tillfällen försummat bevaka Frankrikes ära och fördel, och en tidning omtalar följande pikanta anekdot: År 4830 var Hr P. förste legationssekreterare i Rio de Janeiro och hestridde, vid tiden af cJuli-revolutionen, det frånvarande sändebudets funktioner. Genom en från Brest den 30 Juli afgången brigg erhöll han, likasom de öfrige franska diplomatiske agenterne i Södra Amerika, Juli-ordonnanserna, men utan att erfara någonting om deras följder. Såsom en trogen tjenare af Polignac, uppsatte Hr P. genast en prunkande adress, hvari han lyckönskade denne till sitt beslut, hvilket skulle rädda konungen och för alltid befästa Frankrikes väl. Adressen skickades hem med samma brigg, men hvilken måste göra en omväg och först 4 månader sednare återkom till Brest. Marskalken Maison erhöll således på samma gång Hr Pontoiss ertusiastiska adress till Polignac och hans lika entusiastiska troheisoch undergifvenhetsförsäkran till den nya regeringen. HANNOVER. Flera deputationer af borgerskapet hade uppvaktat kabinettsministern von Schele, för att höra sig före, när de kunde få företräde hos konungen, för att framställa sin anhållan om återkallande af Rumanns suspension. Till svar gafs, att konungen icke hade tid emottaga någon deputation före sin afresa, utan att man finge vänta, till dess han återkom. Imedlertid funno vederbörande för godt att samma afton örstärka vakterna, utdela skarpa skott och hålla 8 gardeskompanier kela natten på benen, lör att betrygga landsfadern. Lugnet hade dock icke blifvit stördt.