l AV mn MER SA mia pl rie ONA EE ORIENTEN. l Det sor föga ut — skrifves från Konstantijnopel — som det skulle komma till nigra ivingsigärder emot Mehemed Ali. Icke blott Ryssland, utan äfven Frankrike, visa en bestärad vedervilja deremot. England fortiar visstrligen ännu ellijemt stt yrka, att Mehemed Ali måtte utrymma Syrien och Candia och åtnöjas med ärftligt välde öfver Egypten, men Frankrike vill icke inlåta sig derpa. Det beiarar en coup de main at Ibrahim, hvilken j kunde blifva högst farlig för freden i Europa, och råder derföre tll sakernas biläggande i godo. Det säkra är, att Mehemed Ali på konsulernes i Alexandria hotelser, att Engelska och Fransyska flottorna skulle visa sig vid Aiexandria, i fall han fortfore med sina fordringar, förklarat, att han i sådan händelse skulle gilva sin son Ibrahim befallning att ofördröjligen rycka emot Konstantinopel. De förenade Engelska och Fransyska flottorna ligga för öfrigt ännu alltjemnt vid inloppet tili Dardanellerne, hvilka dock, till en början, torde lika Het hafva att befara någonting af dem, som hamnen i Alexandria. Stopford skall hafva förklarat, att han blott itrenne fall skulle med vald forcera inloppet, nemligen: 4) om Ibrabita Pascha ryckte emot Konstantinope!; 2) om allvarsamma oroligheter utbruste i hufvudstaden; 53) om Ryska flottan visade sig i Bosforen. De bekante politiske korrespordenterne vid a Ryska gränsen,, genom hvilkas pennor sjelfherskaren plägar låta korama till verldens kunskap hvad han anser lämpligt uppenbara af sina förehafvanden, börja åter flitigt visa sig i de Tyska tidningarne, Ett dylikt bref, dateradt dd. 3 dennes, bakfäftar på det fullkomligaste hvad man sedan någon tid förmodat om Rysslands beslut, att pi egen hand intervenera i den Egyptiskt-Turkiska frågan. Vi meddela här nedanföre nämnde bref, så lydande: cOmkring tjugo år äro nu mera förflutna, som interventionspoliliken, till hvilken fördraget i Chatillon iade grunden, består och är vid lif. Att siuta af såsom förhållandet var i Neapel och Sardinien (4821), sedermera i Spanien (18253) och slutligen med dem sednaste interventionen till återställande af det lagliga tillståndet i de påfliga staterna, så skulle, till beväpnad mellankomst i förekommande fall, framför allt erfordras, att den nödställda regeringen begärde främmande histånd; huruvida äfven alla eller flere kabiznetters samtycke behöfves, är, efter nyssnämnde fall, åtrinstone tvifvel underkastadt; deremot öflverlemnades intervenuionens verkställande bittills a ltid åt en af de stora makterna ensam. Nu her nyligen, genom den emellan Porten och dess vasall utbrastna fejd, åter ett fall uppstått, der beväpnad interveution af en tredje synes fullkomligt rättfärdigad. Men msn kan så mycket mindre med något skäl uppkasta den frågan, hvi!ken makt denna intervention tillkommer, efter analogien af föregående fall, som bestämda trektater till och med ålägga en gifven makt förpligtelsen dertill. Det berodde således deraf om Porten anropade dess bistånd. Denna föregående fråga kan imedlertid blott afgöras i Konstantinopel, och tillhör icke någon Europeisk kongress att a öfver. Om Iikvist sedermera en dylik kongress skulle anses lämplig, för att definitift ordna de Orientatska angelägenheterna, så tror mon ej här, alt någon af de stora makterna skalle draga i betänkande att taga del i en såden KOngress. TYSKLAND. Justitiekansliet i Hannover har nu, i afseenJe på frågan om Stadsdirektören Rumanns suspension, fällt det utslag, att då denna suspension skett i administratif väg, kunde Justitiekonsliet icke anse sig kompetent att förerdna om dess upphörande. Likaledes har sarnia domstol underkänt rmsgistratens begäran, att befrias från kriminal-proeessen i och för den ingifna besvärsskriften till Tyska Förbundsförsamlingen i Frankfurt, och förerdnat, att processen kommer att fortsättas. Magistraten har beslutit att ännu en gång hos Konungen anhålla om upphäfvande af Rumenns suspension. Samma dag detta beslut fattades, fick man i Hannoverska tidningen läsa, lett de återstående Onsdagsaudienserna i denna