Aftonbladet – 26 september 1839, sida 3

en yngling, som studerade i Paris, fick veta, att en ung flicka från hans hemort, den han ömt älskade och från hvilken man skiljt honom, blifvit placerad i en pension, som hölls af en fru D. Besluten att träffa föremålet för sin låga, inställde han sig hos fru D., mycket väl förklädd till fruntimmer, försedd med rekommendationsbref och sökte bli anställd som underlärarinna. Efter åtskilliga frågor, dem han utan minsta bryderi besvarade, blef han antagen och inträdde i sin funktion. Hans ännu föga manliga ansigte iånade sig fullkomligt till hans rol, som lyckades så väl, att man för närvarande håller på att anställa efterforskningar efter både pensionären och underlärarinnan. — Chimpanzen. Till det zoologiska sällskapets trädgård i Regent-Park i London har nyligen ankommit ett exemplar af det sällsynta species af apor, som man benämner chimpanze, från landet Bullora. Löjtnant Sayers, som inköpte den, öfverlemnade apan åt en Negers uppsigt, vid hvilken Bamboo, så kallade man henne, fästade sig så starkt, att hon uppgaf genomträngande skri, om Negern ett ögonblick lemmade benne ensam. Hon fattade mycket behag för kläder, och bemäktigade sig alla klädespersedlar hon kom öfver, gick dermed att gömma sig och kom i stor förbittring, om man ville ta ifrån henne dem. Banamasfrukten tycktes vara hennes favoritföda, ty hon !emnar allt annat för denna frukt och visar mycket missnöje, då hon icke får deraf; en dag, då man nekade henne mer bananas, emedan hon redan fått sin portion, råkade hon i sådant raseri, att man fruktade för hennes lif. Oaktadt bon tycker om att bli smekt, har hon aldrig visat böjelse att familiarisera sig med andra djur. Denna besynnerliga förkärlek för menniskan och motvilja mot alla andra djur kan man anse som en af de mest ovanliga företeelser med detta species. Chimpanzeens böjelse för tjufoad är icke mindre egen, och så fort hon icke tror sig bemärkt, bemäktigar hon sig alla saker, som komma för henne, endast af möjet att ta bort dem. Hon är mycket renlig, lika som alla djur af det slaget. Då Bamboo köptes, kunde hon vara omkring aderton månader. Hon blir icke fullvext förr än vid 9 eller 40 års ålder. Hennes längd är då fyra till fem fot. I sitt vilda tillstånd äro de utomordentligt starka, och man säger, att en chimpanze utan någon svårighet bär trädstammar, som två personer med förenade krafter icke skulle kunna lyfta. — Rymmare. Såsom bevis på den ohyggliga råheten i de Engelska krigslagarne kan anföTas, att en rymmare, som ertappas, brännmärkes och hålles längre eller kortare tidi fängelse. I Towern företogs nyligen den ohyggliga bränmärkningsoperationen med en rymmare från gardet. Först teknades på hans rygg bokstafven D (Deserter) med färg, hvarefter ett skarpt instrument fördes längs efter dragen i bokstafven, för att rista upp huden. Sedan detta var gjordt, stacks ännu djupere in i köttet med en nål, fästad i ett stycke kork, hvarpå ett färgämne ingneds i såren, hvilket ämne aldrig går ur. Då denna smärtsamma operation var slut, måste soldaten föras till hospitalet. — En kolni af råttor. Tlöpgrafven omkring Havre hade vattnet vid ena stranden uppkastat kadavret af en hund, som, under cen lång tid han legat i grafven, uppsvällt till en ansenlig tjocklek. Knappt hade han vidrört det torra förr än fem å sex råttor af enorm storlek, skygga, tittade fram och vädrade efter rof, samt derpå hastigt droro sig tillbaka i sina underjordiska hål. Denna hastiga flykt förklarades snart genom återkomsten af hundradetals råttor, stora och små, gamla och unga, dem de första utan tvifvel underrättat om saken; inom mindre än en qvarts timma hade dessa odjurens skri låckat tillhopa en sådan mängd, att man kunde räkna till tusendetal; kadavret af hunden blef af dem uppdraget, vändt på alla sidor och släpat flere steg. Så stor var glupskheten hos dessa slukande varelser, att då man kastade ett trästycke i högen, som åtminstone dödade trettio, detta icke bekom de öfriga det ringaste, utan de i all mak fortsatte sin måltid. Inom mindre än en half timma fanns af kadavret endast benstommen, så afgnagen, som den skickligaste anatom med sin knif skulle förmått. Sedan gästabudet vär slutadt, skingrade sig råttorna och begåfvo sig hvar till sina respektiva hem, somliga simmande i långa rader öfver grafven, andra flockvis följande kanten. ———— LL RE———E a Föreningar. Midt under det många i förening motarbeta ideen att i förening motarbeta dryc