Aftonbladet – 26 september 1839, sida 2

vel. Hr T—r har känt Yerlden på pulsen, och genom en noggrann diagnos blifvit öfvertygad, att han lider af stark ckonstitutions-feber. ) Uti T—rs Sånger läser man följande: aVälan, ur källan vill jag dricka Med mod, om jag är drycken värd. Med friska ögon vill jag blicka Omkring mig i den sjuka verld. Den gyllne lyran skall ej klinga Om qval, dem sjelf jag diktat har, Ty skaldens sorger äro inga, Och sångens himmel evigt klar. — Sm Uti Malmö Allehanda läses ett utdrag af ett bref från Stockholm, hvarvid vi meddela följande, som synes i åtskilliga delar skrifvet med sakkännedom. aBaron Sprengtporters Representationsförslag har väckt mycken uppmärksamhet och vunnit en stor afsättning. — Författaren har ett stort inflytande inom den provins, Södermanland, der hans egendom Sparreholm ligger och hvarest han med få afbrott tillbringat sin tid allt sedan han förlidet år råkade i disgrace. Hans ställning uti samhället, hans förbindliga sätt att vara, och hans öppna karakter, skulle naturligtvis förvärfva henom talrika vänner; hans egendom är också ofta en angenäm mötesplats för dem, och minga flera. Hvem kan väl undra derpå, att samtalet ofta, — kanske oftast — rörer fäderneslandets angelögenheter? — Jag skulle mera förundra mig öfver motsatsen. Under dessa samtal var det som Baron Sprengtporten framställde sina åsigter om vår Representation; — de omfattades med intresse, icke derföre, att de i alla afseenden voro de fullkomligaste, men derföre att de framställdes af en person, hvilken, mer än de fleste, fått kännedom om våra inre ställningar och förhållanden. — Han uppmanades snart att förtro sina åsigter åt papperet, och när han ombestyrde tryckningen af desatnma, utlemnades exemplar af arbetet blott till hans närmare bekanta; orsaken härtill får sökas å ena sidan i en, kanske långt drifvem respekt för de recensenters klandrande hop, — den andra uti en lika långt, om ej längre drifven, grannlagenhet mot vissa äldre personer, hvilkas sympatier och förhoppningar för framtiden tvifvelsutan skulle försättas i en oangenäm kanske för helsan farlig vibration. — Vi hafva att tacka Aftonbladet för den större offentlighet som arbetet erhöll, ty om ej Aftonbladet hade dels framställt det hufvudsakligaste af arbetet, dels uppmanat författaren att låta det bli tillgängligt i bekhandeln, så hade troligen hvarken du eiler jag fått läsa det i sin helhet. Aftonbladets anmärkningar mot en och annan af de framställda åsigterna föranledde författaren att till någon del omarbeta sin skrift, hvarefter den utkom. Man anser Johansson — Redaktören af tidningen Argus, hvilken hvarken lefver eller är död, — för utgifvare af den andra skriften rörande Representationsfrågan; han är dock bestämdt icke ensam fader till densamma; hwviket tydligast röjes af skrifsättet på vissa ställen. Pa mödernet lärer den härstamma från Minerva, — dock lärer hon icke sjelf hafva uppammat barnet, — utan har, för att blifva rätt hugstort, erhållit Lejonmerg i stället för den vanliga barnfödan. — Arbetet är imedlertid, letta allt oaktadt, i vissa delar mäkta klent; sör derföre föga lycka, och vinner ingen fortkomst, änskönt adet goda arbetet, gratis utdelas af en och annan intresserad,. — Skriften var blifvit skarpt recenserad i de stora bladen, eh man väntar ett svar härpå med aldra första. Som du väl vet spelar Johansson nu mera n tvetydig roll. Argus var på sin tid en karp oppositionstidning och var snart sagdt len enda dugliga tidning man då egde; och ust derföre hade densamme en stor publik och tort inflytande. Grefve Wirsen sade ofta: det är skada att Johansson skall skrifva för agligt bröd — dock väl är det kanske, tyj nnars blef egoismen för stor uti honom; — Ah myuaslkan scanninge lr ut datta AmMdömeae I.