fenhet har blifvit angifvet mot ea gelbejutare här i staden, vid namn Wipgmark, ett i samråd med en qvinna, vid namn Ulrica Wilhelmina Carlström, hafva velat förgifva sin egen hustru, med hvilken mannen en längre tid lefvat i osämja. Petta skulie, enligt angifvelsen, varit så tillstäldt, att en butelj, efter utseende innehållande bränvin, men uppblandad med viktriel-olja, biifvit utställd på kakelugnen till lockmat åt hustrun, som varit mycket begifven på starka drycker, i hopp att hon skulle taga sig några klunkar och dermed döden, men en tjenstepiga i huset, som lärer vara angifverskan, bade, enligt hvad hon berättat, misstänkt förhållandet och smakat på buteljens innehåll, och äfven gifvit en gesäll deraf; dervid båda, ehuru de, enligt eget påstående, icke nedsväljt något, utan endast hållit det i munnen, likväl känt cett lindrigt illamående. (2?) Denna händelse är en äktenskaps-tragedi allt igenom. För någon tid sedan sökte mannen vid Södra KämnersRätten att blifva skilid ifrån hustrun, på grund af bennes böjelse för fylleri, men ålades då af Rätten, att intaga och vårda henne i sin bostad. Efter hvad det berättas af tjenstefolket, hade han då anvisat henne ett serskildt rum, der hon måst ligga så godt hon kunnat, utan tillräckliga sängkläder och i mycken vanvård, samt åtnöja sig med den mat, som räcktes henne ef pigan eller af Carlström, hvilken sednare jemväl, efter anpgifvelsens innehåll, skall lefvat i oloflig förtrolighet med mannen. Anagifvelsen är likväl ännu ej mera styrkt, än att de anklagade hittills fått vistas på fri fet. Om inga nya omständigheter tillkomma, torde också bevisningen blifva nog svår att åstadkomma, då den beror först derpå, huruvida mannen och qvinspersopen Carlström kunna, emot sitt nekande, öfvertyoas hafva varit de, som tillblandat drycken, och get för öfrigt, äfven om detta uppdagas, synes blifva nära omöjligt att åstadkomma någon juridisk bevisning, att afsigter dermed varit så brottslig, enär presumtionen om denna afsigt hvilar på så ytterst obestämda omständigheter.