ADVOKATFISKALSEMBETETS I BERGSKOLLEGIUM MEMORIAL ANGÅENDE FÖRSKINGRINGEN AF DE I KONTROLLVERKET BEFINTLIGE VEDERMÄLEN. Den olika färg, denna sak erhållit, å ena sidan i de blad, som först drogo de dit hörande dokumenter inför allmänheten, och å andra sidan i Statstidningen, som sökte vederlägga dem med Hr Ofverdirektören Almroths egna förklaringar, gör det nödigt att äfven intaga ifrågavarande memorial, som med all den tydlighet usanserna tillåta, säger huru nämnde förskingring tillgått och hvad slags crimen den verkligen är. Man kan icke läsa detutan förvåning; det verkliga förhållandet framlyser så klart genom den omständighet, som måste brukas då en af asystemets, män skall öfverbevisas, att man icke utan ängslan tänker på fäderneslandets bereende af de personligheter, detta system sminingom grupperat kring dess höjder. För den, som nitälskar för rättvisa och oegennytta i embetsmannaförvaltning, äger denna sak ett icke ovigtigt intresse. — Men vi låta memorialets fakta tala, och tillägga blott den önskan, att läsaren icke af memorialets längd måtte afskräckas från att åt hvarje del skänka en tillbörlig uppmärksamhet; om man med högre uppsatte personer finge följa samma logik, som dagligen användes mot de lägre, eller att när de utan tillåtelse och i hemlighet tillegnat sig statens egendom, ingen bevisning om uppsåtet vore nödvändig, så behöfdes icke heller så långa deduktioner. cOdmjukt Memorial. I anledning af anmärkningar, som under inventering å Kongl. Kontrollverket, den 31 Okt. sistl. år, blifvit gjorda, angående år 4834 sgedd nedsmältning och förmyntning af en del Kongl. Kontrollverkets så kallade vedermälen af guld och silfver, samt de utmyntade medlens disposition och redovisning, har Kongl. Kollegium, genom Kommunikations-resolution den 26 Nov. infordrat Hr Ofverdirektören N. W. Almroths förklaring, hvarefter, och sedan en sådan blifvit afgifven, Kongl. Kollegium, den 47 sistl. December, till mig remitterat handlingarne, till den handläggning, hvartill sakens beskaffenhet föranleder. Då jag nu, i följd häraf, går att yttrande afgifva, skall jag först umdersöka hvad som med vedermälen af guld och silfver vid Kontrollverket egentligen förstås och hvad författningarna derom stadga. Genom Kongl. Kontrollstadgan den 7 December 1752, förerdnades om en viss halt i fint hos guld och silfver, som af guldsmederna i riket fick förarbetas och försäljas, med tillåtet remedium af 2 grän på Pistolettoch Kronguld, samt !s lod eller 2!, grän på silfver; och stadgas i 3 S, att den, som tillverkade guldoch silfverarbeten af mindre halt, än hvad sålunda förordnadt blifvit, första gången han dermed beträdes skulle böta 200 Daler Silfvermynt, andra gången dubbelt, och tredje gången mista äran och i sin öfriga lifstid arbeta å fästning, hvarjemte den underhaltiga tillverkningen förklarades i hvarje fall förbruten.